onsdag 11 december 2019



                                                                December
                                                en höstmånad numera
         eller elegi över den förlorade                      trädgårdsdelen

Kanske har någon lagt märke till att mina inlägg duggar glest. Det beror på en  minskad motivation att blogga om trädgård. Det i sin tur beror på att jag ser hur min absoluta favoritrum i trädgården håller sakta på att förlora arter på grund av väder, som för alpina växter är rena döden: Milda, regniga vintrar och torra somrar.
Jag kommer så väl ihåg hur jag fortfarande för några år sedan sedan tog en sväng på berget för att inspektera de små växterna och vilken glädje jag kände när jag såg hur många av dem trivdes och mådde bra. Jag hade härliga visioner över olika projekt som skulle göra Berget till ett smyckeskrin för små gnistrande pärlor av alpina växter. Hur jag varje kväll gick med ficklampan för att destruera glupska sniglar. 
Efter ett tiotal år fick jag min första chock som jag inte riktigt förstod hur jag skulle hantera. Nämligen,en morgon när jag tog som vanligt en inspektionsrunda över Bergets småväxter, ser jag till min förtvivlan hur koltrastarna hade pickat sönder rejält många av torvkanterna i letandet efter föda. Torvspill låg överallt på berget. Även några växter hade de slitit upp. Det var första gången jag kände hur maktlösheten grep tag i mig. Väldigt jobbig känsla.
Så småningom kom andra bekymmer som hade mest med vädret att göra, med samma effekt av maktlöshet. 
De sista två somrars torka har inneburit dödsstöten för många arter. Det har varit främst värmen som en del växter inte har pallat för på Berget.
Nu är det inte längre med förväntan jag ser vårens ankomst utan med fruktan. Vet inte om jag kommer att "kasta in handduken" när det gäller trädgården eller om jag orkar/vill vara tillräckligt flexibel  för  att vilja njuta av det som fortfarande blomstrar och trivs? Just nu känns det inte så.
Ingen direkt tjusig hyllning till årstidens ljusfest, men så är livet ibland.
      Den här grusvivehybriden har inte försvunnit - ännu.



          Några Meconopsis har jag inte sett till på två år.


Försvunna sedan två år

Fransiga alpklockor hade jag en stor matta av som spred sig lite här och var på Berget. I somras kom det upp några få blommor och bladmassan var både kraftigt reducerad och en del visset bruna.


         Stor smyckeblomma hade inte gett upp ännu i somras.


                              Försvunnen.


                  Dessa verkar vara kvar ännu


Hjärtranunkeln har flytt sin kos medan sandviolen sprider sig hejdlöst.


Fransklockorna av den här arten blommade så här fint i somras.


              En bit ab Berget för ett antal år sedan


Woodlandsdelen av Berget har tagit minst skada av vädret, men undervegetationen av vivor har minskat och den "vanliga" blå bergvallmon har försvunnit.


                    Ha det gott! 
                  Anja
              Länkar som vanligt till TrädgårdsFägring

8 kommentarer:

  1. Spontant tänker jag - det där är något man behöver landa i. Jag försöker föreställa mig att merparten av mina lundväxter försvunnit... Det skulle inte vara självklart att fortsätta varken med trädgård eller blogg som förut. Det finns inget enkelt eller rätt svar. Jag har känslan men inför de ävla sorkarna som flyttat in och de verkligen älskar allt jag älskar att odla. En för mig lose-lose situation.

    Dina bilder visar underbara växter oavsett.

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
  2. Hej Carina!
    Det pratas mycket om klimatet idag och själv ser jag hur extremvädren är snarast regel än undantag. Skulle jag anlägga stenparti/alpin trädgård idag, skulle alla bäddar vara av sand.(Klokast vore att avstå från alpiner) De två små sandbäddar jag har, har hittills klarat sig bäst. Växterna har överlevt i alla fall tills i somras.
    Men, det låter också hopplöst att drabbas av sork! Hur hanterar du det?

    SvaraRadera
  3. Hej Anja!

    Det här inlägget kunde jag själv ha skrivit. Det illustrerar exakt den hopplöshet jag själv har känt - länge. Jag är inte den som ger upp i första taget men till slut, med ständigt återkommande besvikelser så tär det på framförallt den glädje och entusiasm som varit min ledsagare ända sedan jag började med trädgården.

    Ibland undviker jag att ta en promenad där då jag vet att koltrastarna härjar, varje dag. Torvblocken är nästan borta på en del ställen, de hackar sönder dem bit för bit och det går ju inte att reparera. Kuddmossan som varit min stolthet under många år ja, några finns kvar med de stora, långsamväxande kuddarna är borta, sönderhackade. Stenar rakas helt kala från mossan och jag plockar upp, försöker reparera men till slut är det bara slamsor kvar.
    Min stora paraplymagnolia tvärdog i mitten av sommaren..och så här håller det på. Torkan har blivit en mäktig fiende.
    Jag vill gärna fortsätta att blogga men inläggen blir bara färre och färre, speciellt från trädgården. Funderar ibland om jag skall avsluta bloggen men jag gillar ju att skriva och jag gillar att fotografera.
    Det finns ju annat att skriva om än trädgård och jag känner väl att det upptar mer och mer av mina tankar. Responsen på mer allvarliga inlägg är inte stor men jag får i alla fall uttrycka mina funderingar och det känns viktigt.

    Det är något fel med din blogg Anja för den flyttas inte upp i listan när du gjort ett inlägg. Jag kollade här av en tillfällighet och såg att du skrivit ett nytt inlägg.

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Hej Gunilla!
    Det där med kuddmossa känner jag också till. Jag hade en "mörk och bottenlös skogstjärn" där Adalmina hade tappat sin krona med pärlan. (Ja, en är något barnslig, som du ser.) Hade klätt kanterna med kuddmossa för att redan samma sommar se dem sönderhackade...
    Oj,då! Måste ta en titt om det kan bero på några inställningar. Tack för att du meddelar det.
    /Anja

    SvaraRadera
  5. Hej Anja!
    Ser att du gjort flera inlägg som jag inte uppmärksammat då det inte kommer upp på min blogglista. Ser ut som att du var aktiv för 4 veckor sedan. Dina små växter är så vackra, förstår att det inte är roligt att de försvinner. Fina bilder på vackra växter.
    Ha en trevlig helg /Marika

    SvaraRadera
  6. Hejsan Marika!
    Ja, det är något konstigt med bloggen. Men, tack för din kommentar. Önskar dig fortsatt trevlig advent!
    Anja

    SvaraRadera
  7. Jag är här för att dela ett vittnesbörd om hur DR ISIKOLO hjälpte mig. Efter 1/5 års förhållande till min pojkvän ändrade han plötsligt och slutade kontakta mig regelbundet, han skulle komma med ursäkter för att inte se mig hela tiden. Han slutade svara på mina samtal och mina sms och han slutade se mig regelbundet. Jag började sedan fånga honom med olika flickor flera gånger men varje gång sa han att han älskar mig och att han behövde lite tid att tänka på vår relation. Men kan inte sluta tänka på honom så jag bestämde mig för att gå online och jag såg så många bra prat om denna stavmästare som heter DR ISIKOLO och jag kontaktar honom och förklarar mina problem för honom. Han kastade en kärlek för mig som jag använder och efter 48 timmar kom min pojkvän tillbaka till mig och började kontakta mig regelbundet och vi flyttade in tillsammans efter några månader och han var mer öppen för mig än tidigare och han började spendera mer tid med mig än hans vänner. Vi gifte oss så småningom och vi har nu varit gift lyckligt i 3 år med en son. Ända sedan DR ISIKOLO hjälpte mig är min partner väldigt stabil, trogen och närmare mig än tidigare.Du kan också kontakta denna stavmästare och få ditt förhållande fix E-post: isikolosolutionhome@gmail.com Du kan också Whatsapp honom på +2348133261196.

    SvaraRadera
  8. God dag alla, det här är mitt vittnesbörd om Dr. Fasoyas bra arbete som hjälper mig, jag är Alberto Grace från Spanien. make som lämnade mig ut de senaste 3 åren, så småningom med den här mannen på en bloggsida som bokförts av en eller är klient för hjälp, min man gav ut alla tecken på att han hade en affär men jag valde att leva i förnekelse och ignorera dem. Han behandlade mig dåligt och slutade visa mig den kärlek och tillgivenhet som fick mig kär i honom i första hand

    Jag förklarade allt för honom och han berättade för mig om ett stavaggregat som han hade hört talas om och han gav mig en e-postadress för att skriva till stavavläggaren för att berätta för honom om mina problem på bara två dagar var min man tillbaka till mig, jag bara för att säga tack uppriktiga och sanningsamma stavmästare, sir allt du berättade för mig har skett och tack herr, snälla, jag vill berätta för alla som letar efter någon lösning på deras problem, jag råder dig att vänligen kontakta detta stava caster, han är verklig, han är mäktig och oavsett vad stava caster berättar är vad som kommer att hända, eftersom allt det stavmästaren berättade för mig kom till. Du kan vänligen kontakta honom på:

    E-postadress är (fayosasolusionhome@gmail.com) eller direkt på

    Whatsapp +2348151918774

    SvaraRadera