torsdag 26 mars 2020

Mellan dröm och verklighet....

...finns visionen. Och mellan visionen och drömmen finns, den ibland hårdhänta, verkligheten.
                               Min dröm om trädgård föddes tidigt, vid nioårs ålder - i en ålder då drömmarna flödar obehindrat. Då överlevnaden närs av drömmen... 
                                Som jag har nämnt ett par gånger tidigare vad det framförallt den otroligt romantiska barnboken The Secret Garden,F.H.Burnett som fick mig att inse att trädgård kunde vara så mycket mer än potatisland och bärbuskar. Som syns på bilderna lyste inte tillvaron av onödiga dekorationer. Det är då som asfaltblomman börjar blomma... 
              
Katten har alltid varit min "lillebror". Alla i katter fick heta Mikki...Här Valkoinen Mikki (Vita Mikki) i fönstret med mamma. Undertecknad 5 år.
Så här såg vårt hus ut  på 1940-talet. Just detta hus är grannens mittemot vårt och personerna på bilden grannar.. Dessa hus var de första typhusen i Finland. Alla såg exakt likadana ut och hade en exakt lika stor tomt. (Bilden från Pitäjänmäen sotainvalidit -arkisto), 

Boken träffade mig, en nioåring, rakt i hjärtat. Den hade en stark symbolvärde av oberoende och och skapande utanför andras blickar och värderingar. Den "förkroppsligade" min längtan efter något jag aldrig sett men väl förnimmat någonstans - att det fanns annat. Något  där endast fantasin satt gränser för vad jag kunde åstadkomma... Att det gick att hitta nyckeln till en plats, till en trädgård med så mycket skönhet och läkande krafter kändes helt verkligt. En lustgård med så många tecken på djup kärlek till trädgårdens liv väckte min trädgårdskärlek.


                            Pappa på permis för att hälsa på sin några månader gamla dotter.

Dessa tider, efter andra världskriget, lämnade efter sig desillusionerade vuxna som inte hade tid för drömmar. För dem handlade livet om mat, husrum och inkomster. Tramsandet med värdelösa drömmar låg inte högt i kurs. Därför blev den hemliga trädgården en plats i mitt hjärta där endast jag och min bästis hade nyckeln till.
I vuxen ålder hade jag bilderna kvar från denna, med klätterrosor muromgärdade, hemliga plats. En trädgård fullt av liv på marken och i luften. Jag kan fortfarande förnimma dofter, endast födda i fantasin...har fortfarande svårt ibland att skilja mellan drömmen och verkligheten. Jag tycker att det är en skatt, en tillgång.
Rosen, sinnebilden av den romantiska doftträdgården. Men också påminnelsen om hur bräcklig skönheten är...och med den alla drömmar...


                                          Tramset har fått en del plats i min trädgård

Till slut, i en rätt hög ålder, fick jag då tillfället att börja skapa min egen "hemliga" trädgård i verkligheten. Den påminner i inte alls om den i boken, men den är skapad med samma iver och kärlek som den ursprungliga trädgården i boken. 
Verkligheten blir till bromsklossar man får komma över. Det blir lite som i själva livet: Man gör så gott man kan för att närma sina visioner. Att komma halvvägs är att komma längre än utan dem. Dessutom ändras drömmarna med åren från det med storskaliga till de mindre. Jag är tacksam för det jag har uppnått. 
När det prunkar och grönskar är jag riktigt nära min vision om den hemliga trädgården. För att den är lite hemlig - tja, enligt Trädgårdsamatörerna: En enklav...det är ju sant...hit måste man bli inbjuden för att se...
De små krukorna innehåller arter/sorter av Saxifraga. Fick dessa med posten igår som bytesväxter...

                                                 Ha det gott 
                        och
                  tack för titten!
                          Anja
                                 
                  Läs andras inlägg om mellan dröm och verklighet i TrädgårdsFägring

10 kommentarer:

  1. Så vackert skrivit. Det gick direkt in i mitt hjärta.
    Sköt om dig!

    SvaraRadera
  2. Ja, så fint. Lite av det känner jag igen från mina egna drömmar. Vackert att läsa, tack Anja!
    Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, hej Marika!
      Roligt att få din kommentar. Som du ser är det nästan ingen annan som har lust till det.
      Hoppas att ditt växthus snart är på plats och att du får husera där inne med nya drömmar som bas . Kram!

      Radera
  3. Anja, vilket fint inlägg om hur du redan som liten drömde om en hemlig trädgård och vägen dit, den i mångt och mycket mödosamma vägen. Det jag tycker är så fint är att du började drömma redan som liten, hur du inte övergav drömmen utan till slut fick möjlighet att förverkliga den. Även om inte din trädgård är som den i The Secret Garden så är det din alldeles egna hemliga trädgård. Du har också så fint illustrerat din berättelse med dina bilder. Tack för att jag fick följa med dig på din resa från dröm till verklighet.

    Ha nu en fin helg! Hoppas du kan vara ute och njuta lite i din trädgård.
    Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det sitter lite i generna. Min moster hade en egen blomaffär i Helsingfors och mamma och jag var där och hjälpte till under högsäsonger. Och min mormor hade en jättestor "kinaros" som gick från golv till nästan upp till innertak. Hibiskus kallades för kinaros (kiinanruusu) i Finland förr åtminstone. Och så småningom planterade mamma blommande växter vid entrégården så som flox, vresros, borstnejlika m.fl. "exklusiviteter". Och skogen bjöd på en massa fetbladsväxter vars blommor man kunde närstudera liggande på magen...

      Radera
  4. Trevlig läsning Anja!
    Boken Den hemliga trädgården träffade också mig rakt i hjärtat och som jag nu minns kunde också jag känna dofterna av alla de blommande rosorna och höra lövprassel och fågelsång från trädgårdens alla inneboende. Kanske ligger det där muromgärdade paradiset till grund också för min drömträdgård?
    Asfaltsblomma eller inte, men nog har 40-talisterna fått vara med om mycket, haft stora möjligheter som många tagit tillvara och på så sätt lyckats förändra förutsättningarna för både sitt eget, men också sina barn och barnbarns liv.
    Trevlig helg!
    ZZZ
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att även du har gillat boken. Sedan kom filmen - den första av dem. Jag tyckte lika mycket om den som om boken.
      ...zzz...

      Radera
  5. Så fint du beskriver din trädgårdsresa! Och du måste ha en stor kraft inombords som bar din hemliga dröm och sen förverkligade den. Det är lätt att en dröm nöts ner som omöjlig när människorna runt inte tror på drömmar överhuvudtaget. Nu har jag ju sett din trädgård i verkligheten och den är som en dröm!! Dessutom en dröm där jag kan plocka detaljer till min dröm :) Det är väl ändå optimalt?

    Ta hand om dig! Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Carina! Kan man få en finare komplimang än den du ger till mig?
      Tack!

      Radera