Alla häckar - har rätt många - ska klippas. Då får man inte ha ont i axlarna....
Avenbokshäck är nästan vackrast så här års. Jag bara älskar färgen...


                                   Inte utan min...
tro att det ordnar sig även i år med trädgårdssysslorna...
Mitt hopp om bättre väder än förra sommaren och att kroppen håller...
Och min orubbliga kärlek  till mycket, men i detta avsnitt till trädgården.
Utan tro, hopp och kärlek går det inte att leva, odla eller ens existera.
Jag har dessutom skapat mig en identitet med mottot: Trädgården som livsstil. Livsrytmen som trädgården bjuder från den tidiga vårens hopp om livet och blomstring till att allt går  till vila. Därför inte bara älskar jag årstiderna utan är helt beroende av dem. Hur skulle jag kunna längta så mycket efter ljuset om en  inte hade mörkret? Eller bli så omåttligt lycklig över de första snödropparna om allt blommade jämt? 
Trädgården och naturen är en förutsättning för mitt personliga välbefinnande. Min lilla skapelse, trädgården, "tvingar" mig på benen även då det känns motigt. Den ger mig också en självinsikt som jag inte kände till förut.

              
Alltså:   Inte utan min trädgård!

Tidigblommande står redan i startgroparna

Vilken otrolig glädje när några "svåra" sådder har klarat sig fint

 Att jag får ha mitt lilla plastväxhus i det stora av glas. Där inne kan ja förkultivera och...

...driva växter i blom i förtid. Här blommar sjömanshjärtat.

Men, trädgården sköter inte sig själv. Den kräver sin trädgårdsmästare och då måste man ha både hälsa och ork. Håller tummarna åt mig själv!
För trädgården viskar: "Inte utan min trädgårdsmästare...":-)  

Se fler bidrag i veckans Blommiga fredag: Inte utan min....

  Ha en superhelg! Och tack för titten! Utan Dig, som tittar in här ibland och även lämnar en kommentar, skulle det vara mycket tristare att blogga!
                  Så att: Tusen, tusen tack"

                                Ett under av läkning
     En solskenshistoria som skiner i kapp med vårsolen

Någon gång i den mörka november köpte jag en Phalaeonopsis, som så många andra. Den skulle få stå på ett litet bord vid fönstret. En dag, när jag skulle vattna alla mina innekrukor genom att doppa dem vattenhinken råkade jag dämma till den fina, söta med handen. Stackars orkidén bröt "nacken". Uj, så svårt jag har att ta det där, när någon växt far illa på grund av min ovarsamhet.

Att skada en glad blomma mitt i den finaste fägringen kändes i hjärtat. Och, vad skulle jag göra nu då? Klippa av det avbrutna och ha det i vas?

Nej. Jag tog och pratade med den stackarn och bad om ursäkt för mitt klumpiga beteende ;-) (Nej, visserligen är jag lite tokig men ofarlig för omgivningen ;-))! - ifall du som läser detta undrar hur det står till egentligen...;-)!))

Ställde den misshandlade på fönsterbrädan bakom en hög fåtölj och lät den vara - i någon slags obeslutsamhetstillstånd. Kollade hur den mådde då och då. Den tycktes nästan oberörd av sin skada. Fortsatte att blomma och blomma...tills jag för några dagar sedan tog en riktigt ordentlig  titt på den "ledbrutna".

Jag blev häpen! Under det brutna stället hade en stödvägg vuxit fram. På den väggen håller även en ny stjälk att växa fram!

Liknande incidenter måste hända  i naturen också, vilket har förmodligen lett till  en överlevnadsstrategi. Idag får min vackra kämpe bo i "orkidéfönstret", fullt synlig.

Kan man någonsin få nog av solskenshistorier?

En av två övervintrade chileplantor får också står i orkidéfönstret.

                                       Ha det gott och tack för titten!

                                                     

                          I år ska jag

ruska om mig själv lite när det gäller odlingar och interiör i växthuset. Fler ätbara sorter och färre tomatplantor. Andra odlingskärl och ny färgskala på textilier.  Växthuset är lite av ett allrum under odlingssäsongen. Där vill vi trivas under  kyliga kvällar och regniga sommardagar, men också kunna skörda en del ätbart. Därför är det viktigt för mig att det är både praktiskt och tilltalande för ögat.. Hittills har jag inte varit så där jättenöjd. Det är framförallt odlingskärlen som jag vill göra något åt för att dels optimera odlingsytorna och för att få det mer estetiskt tilltalande. Det jag är ute efter kostar skjortan, vilket är helt obegripligt med tanke på materialet och utförandet. Får se om jag hittar sådant som jag har råd med....?

I ett par år har jag haft lite Indiska-inspirerad färgskala och textilier. Inte så tokigt, men nu vill jag ändra den

Växthuset ligger rätt fint i förhållandet till trädgården. Inte optimalt praktiskt men optimalt snyggt - om jag ägnar mig lite åt självskryt  - vilket är så "inne" nu ;-))

Förra året dominerade tomat-, gurka- och chileodlingarna. I år ska det bli även bönor, tomatpaprika, paprika och kryddor för att nämna några.

Heliotrop och pelargoner har jag både i växthuset och i Krukträdgården. Doften av heliotrop kan jag inte vara utan.

                               Vad andra ska hitta på att göra i år kan du läsa om HÄR

                                                          Ha en go helg!

                                 

Dvärgrododendron

Är väldigt förtjust i dessa låga bergssmycken. De är relativt långsamväxande. De som hunnit bli lite större i min trädgård har ca tio år på nacken. 

Många har ett japanskt ursprung och de tappar också bladen under vintern. Men, när vårens och försommarens sol börjar värma bryter både blommor och blad snart ut berghällens grå nyanser kläs i vitt, gult, rosa och blått. 
Min erfarenhet är att dessa är relativt tåliga och alla har klarat min zon 2-3. Till och med vårvintern och våren 2013, som dödade många ljungväxter (alla mina vårljung, t. ex.),klarade de sig.
Enda problemet jag har haft har varit en otrevlig svamp, klumpbladsvamp, Exobasisdium-svamp. De måste plockas bort så fort de visar sig och förstöras. Jag slänger mina i brännbara sopor.
Annars har de varit problemfria och klarat av alla möjliga vädertyper. Dock vattnar jag vid längre torka. Mitt berghäll sluttar och en del bergsbiotoper blir fort torra. Här följer en kavalkad av en del.

Lite blandat - både dvärgrododendron , rosenbräcka och smörboll'Alabaster' 

.
Några Primula och grusviva

          Som ren magi när berget blommar - även med annat än dvärgrododendron

I sortnamnet ingår "....Seedling" eftersom den är en fröplanta - alltså

plantan har drivits från frö. När det gäller hybrider kan man aldrig veta om avkomman blir exakt lik moderplantan.

En pampig dvärg, en utvald japansk form. Hos mig fyller den en plats på ca en meters bredd och ca 30 centimeter i höjd.

                            (campylogynum (white form) X racemosum 'White Lace'.)

En mycket låg dvärgform från Tibet

Föräldrarna : Rh keiskei ’Yaku Fairy’ x ludlowii.

Rh. telmateium: "Forest margins, Rhododendron thickets, rocky slopes, cliffs; (2700–)3200–3800(–5000) m. W Sichuan, C and N Yunnan." (Flora of China)

    Rh. impeditum:

"Mixed thickets, Rhododendron thickets, alpine meadows, open slopes; 2500–4600 m. SW Sichuan, NW Yunnan.(Flora of China)

VART HAR MIN BILD FÖRSVUNNIT?
Kan någon hjälpa mig att  förstå hur en bild försvinner från blogginlägget?

Gillar den här kombon skarpt!

En hybrid skapad av Peter Cox i Skottland

Japansk azalea som tros  ha sitt ursprung i en hybridiserad form av japanska Rh. kiusianum Makino.

 Denna har dubbla blommor och mörkgröna, glänsande blad. Rhododendron obtusum är en kulturform av azalea.

                                   Ha en fin vecka! Tack för titten!

                         1872 objekt tas bort.....

Rensar, rensar bort "objekt" - det vill säga datorn på bilder.

Otroligt vilken massa usla bilder jag har. Så här gör jag när andan faller på...och det handlar alltid om ett par tusen bilder per städmanitillfälle. Min dator måste vara en supermaskin som accepterar sådana mängder skräp utan att strejka.

Ibland kan det ändå dyka upp någon bild som jag inte visste att jag hade och som verkar lite trevliga.

Hybridfjällsippa, Dryas x suendermannii är så fin  även när den har bildat frö.

Här måste flitiga fruars klubb jobba hårt när hela gräsängen har dessa vävfällorna ligger efter en natt precis överallt.

Undrar om den här klänningen kittlar på friarna

En mitella, utan svensk artepitet, är en riktig konstig växt. Tror inte att jag har visat den någongång - det finns liksom inte så mycket att visa. Den lever under en rätt anonym tillvaro och man måste veta att den finns för att se den. Ingen höjdare men "en snackis" om jag kommer ihåg att visa den.

En liljekonvalj har placerat sig strategiskt

Gillar färgkombon

Uttryck är viktiga för mig

Inte så illa

Här är en av mina stora vurm: Kontraster!

Som syns blir det en och en anna bild kvar...;-))

                     Ha det gott!

                                          

                                                    Jag är mycket rädd om mina vänner

                         Odla ätbart eller inte

Nu är trenden nybörjarodling på balkonger, på lediga ytor i staden. "Alla" vill äta egenodlat från kryddor till potatis och tomater. Själv har jag inga invändningar. Det finns dessutom ett antal fantastiska nyttoodlare vars trädgård slår i skönhet många prydnadsträdgårdar. Men, jag bär i mig en historia som har format mig som trädgårdsmänniska. Det enda jag begär är att vi ska förstå varandra som "historiebärare" och respektera den. Nyfikenhet och tolerans är inga dumma egenskaper som trädgårdsodlare....

                 

I växthuset odlar jag både ätbart och för lyst

När jag var barn gällde nyttoodlingen i en större skala. All mat var ransonerad efter kriget och utbudet av frukt och grönt var i princip obefintligt i affärer. Det gällde att ta tillvara den jordplätt man fått och se till att utnyttja den väl så att källaren, det stora matskafferiet, fylldes med ätbart som räckte till nästa säsong. 

Som barn var det förstås en naturlig del av ens vardag som jag inte ifrågasatte på något sätt...å ena sidan...å den andra...

...började jag folkskolan som sjuåring och lärde mig att läsa fort. Läsförmågan öppnade nya världar, ett nytt sätt att se på saker. Då blev biblioteket min stora skattkammare och verklighetsflykt.

Redan då, som sjuåring hittade jag boken om Den hemliga trädgården, skriven av en brittisk-amerikansk barnboksförfattarinna, F.H. Burnett.
Denna gripande historia om två barn som upptäcker och erövrar en bortglömd, hemlig trädgård, fick mig att inse att trädgård kunde vara så mycket mer än ett potatisland och rotsaksodlingar.
Jag blev hänförd. Läste om boken - om och om - och började nära en dröm om en egen, "hemlig" trädgård, någon gång i framtiden....
(Jag vet att jag har skrivit vid något tidigare tillfälle här i min blogg om just denna boken. Men, jag räknar kallt med satt det är ändå ingen som kommer ihåg det:-))!)

Förra sommarens rosblomning började likna nästan bokens rosblomning i den hemliga trädgården.

Det jag vill komma fram till med mitt långa utlägg om barndomens trädgård är att den har präglat mig djupt. Nu, som trädgårdsägare, är jag helt allergisk mot alla tyckanden om hur en trädgård ska vara eller vad man odlar där.
Alltför brutalt slog man bort mina onyttiga drömmar då, vilket bara gjorde mig ännu mer "fantasifull". Den blev min brygga till mental överlevnad och till ett hyfsat rikt inre liv ända fram till nu.
Därför lovsjunger jag den kreativa trädgården. Den som förverkligar sina egna drömmar.
                
           Leve den fria trädgårdsmänniskan! 

                                                                Väldigt onyttigt

ps
Har letat efter bilder från min barndoms hemträdgård utan att hitta några.
                                                                                                             ds
                                                                                                       

Månadens bild(-er):
(Kanske tolkar jag veckans tema alldeles galet?)        
            Trender
             kommer och går.
            Min nyfikenhet för trender består.

Det är roligt att ha en liten yta vars utseende jag kan ändra hur ofta jag vill. Den finns i Krukträdgården - så klart - och i huvudsak på mitt showbord 😊!
Där, på en liten yta, tränar jag upp mitt "estetiska sinne" - efter eget tycke. Att ändra uttryck är inte så himla lätt. Det är ju inte bara att radda upp växter och prylar hur som helst, utan jag vill att arrangemanget ska beröra på något vis. Att man får lust att titta ordentligt. Hitintills har jag inte lyckats något vidare, men, jag gör ett nytt försök i år med årets trendtema GRÖN  från Blomsterfrämjandet. Och, jag har en idé...!
Faktum är att jag har en bra grund att fortsätta på om det inte inträffar en "fimbullvinter" helt plötsligt med lång, kall period. Så ser det inte ut de närmaste 14 dagarna.
Mitt bord får bli också föremålet för Månadens bild under året. 

Både prydnadsgräs och murgrönan har klarat sig fint tills vidare. Murgrönan har hunnit bilda en riktigt härlig kuliss. Får se om ett par månader hur den ser ut då om frosten har tagit den. Gräset klarar sig när den slipper bli blöt.

Januari, månadens bild(-er) 2017

När det är någorlunda milt ställer jag blommor som håller på att ge upp ut. Där håller de sig ytterligare några dagar.

Så här började jag 2016 årets tema Dark Forest. Men, jag tappade lite fokus under sommaren.Det var lite svårt att får till "forest" medan "dark" var lätt som en plätt.

Se veckans tema Månadens bild hos Bland rosor och bladlöss

                 
                                    Ha en toppenhelg!


                                                                                                              

                    
                                             
           Längtan
                                                                                                      

handlar alltid om något som inte finns här just nu.
Vår längtan är ibland en motor som driver oss framåt, ibland ett rent hinder. Längtan kan förlama.


 Kanske vara der därför som Elmer Diktonius skrev:                  

       Endast de tama fåglarna har en längtan
           - de vilda flyger

Själv är jag numera en vingbruten tamfågel, men jag har också fått flyga!

Numera har min längtan fått nya "dimensioner" - att lära mig att njuta här och nu. Men, man är väl inte mer än männs'ka och då hägrar en nära framtid som rena drömmen: När Livet i trädgården vaknar!

           Om andras längtan läser du här