söndag 29 juli 2018




                               
                                                                                         Sommarfröjder
Igår brast himlaportens fördämning. Det formligen störtade ut livgivande regn. Regnmätaren fylldes till 40 mm på drygt en kvart. 
Jag som har vattnat flitigt hade extra behållning av detta ösregn. Vartenda droppe kom jorden tillgodo. 
Men, den tunga luften även idag, med hög luftfuktighet, gör stegen också tunga.
Hasar mig fram "osexit" ;-) och inspekterar om den spanska skogssnigeln har fått "vårkänslor". En hittade jag i dahliakrukan. Stackarn hade gömt sig under alla blad i tron om att vara trygg  tills den mötte sin "banekvinna" med girig sax...
Det verkar inte vara hos mig någon speciell klematissommar när det gäller de mer storblommiga arterna. Blommorna ser förkrympta och upptorkade ut - med ett undantag: 'Blue Angel'. Den är enorm i sommar. Kan inte visa på bilder hur stor den är men den har tagit plats från sitt torn till frilandshibiskusen och allt däremellan. Den är vacker på en lättsamt sätt med sin ljusblåa kulör. 
Sedan ertappade jag en grön varelse i något som liknade  frukosttoalett. En grön stinkfly hade hittat ett lämpligt ställe på luktärtsbladet med klara regnvattensdroppar som den både drack och tvättade "ansiktet i ;-). När jag närgånget riktade kamera mot den valde den att maka sig därifrån...
Mitt i buxbomshäcken lyste en ensam blomma som jag inte kände igen som något jag haft innan. En stackars planta av  praktvädd, en av många, som jag så omsorgsfullt sådde i vintras för att ha riktigt många av i rabatten i sommar. Ytterst få av mina vintersådder överlevde. De gav upp redan i maj. Jag kunde inte hålla allt vid liv för torkan och värmen som satt småplantors fortlevnad för hårda prövningar.
Därför blev jag helt perplex av synen på detta "brosch". En planta men med många knoppar. Man tackar! 

           


Den gröna stinkflyns (grön bärfis) frukoststund

En överlevande planta av praktvädd


Ha det gott!

fredag 27 juli 2018





                                                   Ambivalent
Det är sommar med ett stort S. Solen gassar dagarna i ända och som är för varma för utomhusaktiviteter förutom bad, förstås.
Tidiga mornar och senare kvällar är däremot så fantastiska. 
Jag fortsätter att njuta av denna "förbjudna frukt" än så länge, men är medveten om att min njutning är någon annans katastrof.
En "katastrof" som däremot drabbar mig då och då är min "osvenskhet" eller kanske är jag bara en "konstig prick" i största allmänhet. Ja, till och med så "konstig" att någon erbjuder sig att sträcka ut en hjälpande hand och "jag är här för dig" efter ett litet utbrott på FB. Jag var sur och ledsen och berättade det på FB (min olyckliga!). Det kan man inte utan att bli misstänkliggjord som någon slags galning som behöver en "hjälpande hand"...jag säger då det...Jag får fortsätta att fundera...


 
Vad göra när en karaff saknar lock? Jo, man tager vad man haver. Här en tre år gammal stenhård, torkad granatäpple. Garanterat "organisk form"...;-) Funkar perfekt!

I den här krukan väller en murbinka, Erigeron  karvinskianus över brädderna. Den har stått i källaren över vintern. Överraskningen var att jag hade glömt att från början har jag haft en paradisklematis, Clematis florida i krukan, som inte alls visade sig under förra sommaren...men nu:-)!


Dammen och miljön runtom är inte bara glädje för mig utan för många livsformer.

                        Ha det! 
    Fler trädgårdsbloggare hittar du i Trädgårdsfärgring

onsdag 18 juli 2018





                                              Ute eller inne?
När jag valsar lite runt bland bloggarna är det många som säger sig ha bloggtorka och att det är i sin ordning. Det är ute man ska vara på sommaren. Det är ju riktigt i och för sig, men hos oss har de dagar då man har kunnat vara ute en hel dag varit få. Jag har fått hålla mig inomhus under dagen och vad passar då bättre än att sitta vid datorn och surfa runt, lösa korsord, läsa GP och så många filmer jag har sett!
På mornarna, från fem ungefär sätter jag på vattenspridaren. Den får gå ca två timmar på ett ställe och får fortsätta sedan på nästa. Den andra slangen använder jag för handbevattning av krukor och växthuset plus akuta insatser för enstaka växter. För trots att spridaren får gå så länge på ett ställe är den snustorr redan efter två, tre dagar. Handvattningen tar ca tre timmar på morgonen och ibland får jag ta en omgång till på kvällen.
Vi bor i ett område där det inte finns kommunalt vatten utan att alla har egna  brunnar. Detta innebär att folk måste vara rädda om sitt brunnsvatten. Vi har ju löst vårt bevattningsbehov med att ha en pump i sjön och slangar därifrån. Den fungerar bra och nu har även två grannar anslutit sig till vårt bevattningssystem.
Alltså kretsar sig trädgårdslivet mycket runt vattenslangar...men, jag tänker inte gnälla;-) Jag är oändligt tacksam för denna möjligheten och roligt att kunna dessutom vara till hjälp för ett par grannar. ( Men i någons öra vill jag viska bara lite: Fy så less jag är på detta eviga vattnande ;-(. Snälla! Berätta inte det för någon för då får jag säkert på truten av förtvivlade trädgårsvänner som skulle ge vad som helst för att få ha det som jag...psst!)  
Inte trodde jag i min vildaste fantasi att vi som brukar få sitta inne på grund av ett evigt regnande nu får göra det samma på grund av värmen...
Men kvällarna och mornarna är underbara för mig som inte behöver oroa mig för grödorna eller djuren.






För tomaterna är det tufft. När temperaturen går mot 50 ser de ledsna ut. Då får jag rycka in och duscha plantorna, väggarna och golvet för att kyla ned plantorna och "atmosfären" därinne. Just denna har visst uppskattat mina ansträngningar. Snart ätmogna, stora,  tomater utan ett endaste spår av skador. 


Utanför växthuset reser sig en fantastisk rödkvanne som jag fick förra våren av Veronica.
Jag bara älskar denna fantastisk vackra  "rese". 


Under silverpäronets behagliga skugga blommar min trogna följeslagare, en grisskär lilja vars namn jag har tappat för 15 år sedan. Men, frösår sig flitigt och kommer upp lite här och var. Denna kombon ser onekligen ut som uttänkt av mig, men nix. Här tillsamman med lundskönan blir min grisskära riktigt läcker....eller hur?

 Krukträdgården upplever jag just nu som en oas - särskilt på kvällarna. Detta bord ser stökigt ut på bild men är inte så tokig på riktigt. I detta rum tycker jag att "more is more and  fantstic"! :-)


Kamtjatka-azalea är i år en riktig långkörare. Har blommat sedan från mitten av juni. Den tycks föredra värme och sol hellre än en regnig sommar.

På berget finns även dessa gulliga spanska jungfrun i en stor kruka.

Man lär sig alltid något av extremväder. I år har jag lärt mig att under detta grus är det fuktigt trots att jag vattnar förstås inte grusplan :-)! Men jag har fått ett gäng 'Frosted Curl' som ska krukas upp snart.

Ja. Där ser ni. Hur mycket som helst tid att blogga...;-)
Nu tar jag en tupplur innan jag kollar runt era bloggar :-)!

Ha det gott!

En samling Nordiska Trädgårdsbloggare i Trädgårdsfärgring bjuder på fler bloggar att läsa.





söndag 15 juli 2018




                                 
Nyttan av spridningsbenägna växter

             

Vitblommande rosenplister och gulbladig  penningblad är lättodlade i en låda. Dock måste de vattnasrätt ofta. Lådan är fast i planket under pärlbusken. Jag utnyttjar bådas kraftiga växtsätt. De klarar av att stå ute under hela året.

Rysk kornell med gulvariegerad blad fungerar som rumsdelare i Krukträdgården. Den står ute i ur och skur hela året. På friland blir den rätt kolossal både på längden och på "tvären". En värdefull egenskap i kruka. Det betyder att den är frodig även i en mindre kruka utan att bli för stor. Tål också bra beskärning.

Rönnspirean pryder en trist hörna. Den börjar visa ofta små gröna blad redan i februari...På frijord  sprider den sig med rotskott vilket är en bra egenskap som krukväxt. Även denna står ute året om.

Eldkrassen talas det inte mycket om. Den är både vacker men också  aggressiv, där den trivs. När den är etablerad finns det ingen möjlighet att utrota den. Denna chilenare kan vara svårflirtad, men lyckas man vinna "hans" rhizomers förtroende är de snart överallt. Det positiva är att den går att rycka bort där man inte vill ha den, men man får vara snabb därför att den slingrar sig illvilligt på späda blommors stjälkar. Mitt förhållande till denne eldige chilenare är minst sagt ambivalent. Men, hamnar den på rätt ställe, som här, är "han" ju vansinnigt snygg :-)! 

Denna vita rallarros eller mjölke, som den också kan heta, har en tendens - precis som sin rosa, vilda kusin - sprida sig med utlöpande rötter. Därför växer min i en rabatt med kraftig kant. Har inte observerat att den skulle sprida sig med frö.

Ha en fin vecka!
I Trädgårdsfägring hittar du Nordiska Trädgårdsbloggare

tisdag 10 juli 2018





                                               Trädgården lever!
Här finns liv i alla dess former. Jag är lycklig som får i alla fall just denna sommar uppleva en trädgård som lever gott. 
Så många håll i Sverige och i världen dominerar olika former av extremväder. Inte bara djur och växter som dör utan även människor får sätta livet till i skyfall.
I dessa tider blir min trädgård helt plötsligt inte bara mitt privata intresse utan kanske bidrar den att bevara insekter som annars skulle bli en brist"vara"? Att jag ser till att trädgården lever på alla sätt och vis kanske gör att en del arter som annars skulle ha det väldigt svårt nu kan föröka sig? Vad vet jag. Kanske drar jag för stora växlar.
Men jag är väldigt glad när jag ser nu hur växterna liksom reser sig extra efter gårdagens åtta millimeter regn. 
Håller tummarna för alla med trädgårdsambitioner att ni får den nederbörd som krävs för att trädgården ska överleva eller kanske helst - leva. Det som alla kan göra är att ha små vattenblänk för insekter. Har man ont om nektarrika blommor - några droppar honung i vattnet kanske gör susen?
         
                         
Denna är magnifik i år. "Hon" heter stor styvklematis på svenska. Problemet som jag haft är klematisstekeln, som hittar hit varje år, vilket har gjort att jag har fått klippa ned den nästan helt. Men, i torkans spår, förmodar jag, har stekeln inte överlevt och jag får äntligen njuta av denna prakt. Egen sådd för ca 15 år sedan.
Klematisen som jag tycker är så fin, men har tappat namnet - för länge sedan. Tacksam för förslag.

Solbruden "levererar". Aldrig har den visat sig trivas så här bra tidigare. Solbruden vill nog ha sol...:-)


För ett antal år sedan då jag höll på med frösådder i lite större skala var en av mina favoritleverantörer Gardens North. Där hittade jag denna turkiska varianten av dagglök som i katalogen heter Mix. Dagglöken är normalt gul men i mixen ingår flera pastellfärger. Kanel är nog den mest spektakularä av dem som jag är speciellt rädd om. Nu har jag fått en spontansådd mitt i den silvriga , låga vindan som inte sprider sig …:-) Färgerna kollidera i den milda graden att de blir riktigt intressanta...;-)

Även denna lilla bräcka har klarat både kyla och "torka" - jag har ju vattnat den. Mitt "woodland", som alla andras, är ju i extremt behov av vatten.

Ha det gott och tack för att du tog dig tid....

Jag länkar också till Nordiska bloggare i Trädgårsdsfägring.

fredag 6 juli 2018



                                           


                               Jag vattnar för Livet!
Det är inte endast växterna som behöver vatten utan även salamandrar, små grodor, kopparödlor, fåglar, dagsländor, fjärilar, spindlar med flera vackra och nyttiga trädgårdsinvånare. 
Tyvärr har jag hittat flera upptorkade smådjur. 
Jag har inte bara en möjlighet att vattna utan nu ser jag det som  en skyldighet.
Nu kan vi inte längre prata trädgård utan att även nämna klimatet. 
Vilka trädgårdar finns kvar om värmen och torkan fortsätter även kommande år? Vad händer med vår natur - djur och växter?
Gunilla Teckenberg med bloggen Hagtorpet har drabbats hårt andra året i rad. Hon besitter stora kunskaper i ämnet men vill inte skriva längre i sin blogg rädd för att bli betraktad som negativ.
Men, kunskaper, även de som inte är glädjespridande, borde man ta till sig. Det är ju endast med kunskap man bekämpar problem. Det hjälper inte att oja sig. Att vara ledsen eller deppig. Alla borde ta till sig kunskap som ökar ens förståelse för vad man själv kan göra för att minska belastningen på miljön.  
Klimatet är den stora politiska frågan för mig i år.
Min trädgård är förhållandevis frodig, men det kommer kanske en dag då jag inte ens får vattna från sjön? 
Jag ömmar så för alla varelser som är så totalt oskyldiga offer. Jag hoppas att det finns en himmel för alla små näbbmöss, märkvärdiga spindlar, vackra kopparödlor, små hoppande grodor, med flera söta varelser när den har genomlidit en grym död. 
Jag är dock medveten om min dubbelmoral. Jag ömmar alls inte liljebaggar, spansk skogssnigel eller fästingar...där tar min kärlek för småvarelser slut...;-) 


 "Upptäckte" att jag har faktiskt en vit sommarrabatt under pärlbusken. Till min stora glädje hade även en vit akleja flyttat dit utan min hjälpande hand. Blommar ovanligt sent. Rabatten har fått karaktären av en vit rabatt utan att jag har tänkt i de tankebanorna medvetet. Undervegetationen består av kaukasisk förgätmigej i olika namnsorter med silvriga eller vitvariegerade blad. Olika lungörter likaså med olika slags variegerade blad. De stjälkar som nu reser sig över undervegeteationen är den vita rallarrosen, Chamaenerion angustifolium 'Album'. Blomknopparna slår snart ut. Den här rabatten är helt beroende av bevattning.

En sommarfavorit som jag betraktar som ettårig är sommarljus, Gaura lindheimeri. Just denna variegerade sorten har jag inget sortnamn på. Denna kommer jag att försöka övervintra i lilla plastväxthuset. De är inte härdiga mer än i zon 1 (i sandodling, á la Peter Korn kanske tom zon 3?)




När det börjar bli lite svalt på kvällen lagar jag mat. Denna 50- kronors"investering" har gett många goda kvällsmat i sommar. Jag  tänder med tidningspapper.


                                                           Ha det gott!

måndag 2 juli 2018






                                                 Bara ett besök 
Som bekant: Vi är olika och tacka för det! Igår var den stora trädgårdsdagen Tusen trädgårdar då många privata trädgårdar öppnade  grindarna för sugna trädgårdsdiggare. Vill man få trädgårdsinspiration är det nog ett av de bättre sätten att skaffa sig det. 
Själv tillhör jag kategorin: Max två på en dag. Men, igår blev det endast en - men då får jag säga att inte vilken som helst.
Jag besökte Helene på Trädgård i Torslanda Vilket lyckat val av mig! Får jag en chans till åker jag gärna dit igen. Då med kameran. Den här gången blev det inget fotograferat. Jag klarar helt enkelt inte av att fotografera vid första besöket. Det tar tid för mig att insupa intrycken. Oj, vad jag skulle ha velat prata med Helene mycket om hennes val av  - ja - allt! Trädgården i Torslanda var helt enkelt en trädgård i min smak. Jag nämner inget av vad jag uppskattade därför att det skulle ta lång tid att skriva. Det fanns helt enkelt hur mycket som helst, men i allra sista stund upptäckte jag den oerhört vackra woodlandpartiet. Helene! Vad du kan!
Om Du, som läser mitt inlägg, någonsin får en chans att besöka Helenes vackra paradis, så gör det! Du klarar kanske av att både fota och att uppleva trädgården på en och samma gång? 
Hem med mig fick jag ett par av Helenes alster. Dessa promenerade rakt på rätta ställen - lustigt eller hur?



                                                          Ha det supergott!
                                               

lördag 30 juni 2018





                                                            Detaljer
Hade tänkt att skriva om "pyntet". Men, den tenderade att bli "undervisande" och jag har ingen riktig kompetens på området att undervisa om och i  så att jag låter ämnet bero.
Om man däremot tar en promenad i trädgården, i långsamt tempo fastnar blicken lite här och var och några av de ögonblicken kan jag ju kommentera och visa och berätta om. 
Det är kanske det som gör att man blir så fäst vid sin trädgård. Man jobbar och nöter på stigarna och ser allt på ett annat sätt än när någon endast besöker den en stund. 
Jag tror också att vi söker olika saker vid trädgårdsbesök. Någon vill se hur man kan kombinera en perennrabatt medan en annan vill se hur man lyckats med en raritet. Eller så vill man bara uppleva atmosfären: -Finns det ett uns magi? Själv vill jag bli berörd. Betagen av trädgårdens själ. Och den kan bara trädgårdens ägare/skapare ge. 
Vi är också olika duktiga på att berätta för besökaren om våra drömmar och visioner. De som kan konsten underlättar besökarens helhetsupplevelse. 
När jag tänker efter vilket trädgårdsbesök som gett mig mycket - inte bara för dess inspirerande atmosfär utan för ägarens sätt att berätta om den så dyker det bara upp en enda person...
Hoppas att jag också kan berätta för den som vill lyssna...för nästa besökare, om det blir någon...


 Jag visar ofta detaljer från denna rabatt. Jag tycker själv mycket om den, men jag minns inte att en besökare någonsin har kommenterat den.


Här har jag en gammal ljuskrona för större värmeljus. Istället för ljus har jag varje år små krukor i den. Den är inte heller något  man  upptäcker när man besöker trädgården
.
I Krukträdgården har jag två olivträd. Den äldsta är 18 år och den yngre kanske 13 år.  Den yngre har jag själv sticklingförökat från den äldre. Nu blommar den yngre helt otroligt.

Julen varar inte endast till "påska" utan till nästa jul...Kottekransen är dekorativ året om.

Äntligen har krolllijan 'Norrland' slagit ut ! Lite lustigt att den har stått i knoppstadiet "hur länge som helst"

Gillar denna kombon färg och formmässigt. Just denna rabatt, vilken är den näststörsta av mona perennrabatter har jag faktiskt fått lite positiva kommentarer om. Kul!
En liten detalj från min gula rabatt - eller egentligen - Gula rabatt - ett egennamn som skrivs då med stor begynnelsebokstav.  Den blekgula, höstöga, Coreopsis verticillata 'Moonbeam' är perenn om man lyckas att plantera den mycket väldränerat så att vintefukten inte förstör den. Min blommar andra året. Den starkt gula är en sommarblomma, vars namn jag inte har lag på minnet ;-)


I samma rabatt en vitgrön tuva av hakonegräs och färgkulla vars sortnamn har glidit med teflonen i hjärnan. Färgkullan benämns som kortlivad perenn. Hos mig 10 år och visar inga tecken på att vilja upphöra.
En sommarblomma, bärnstensvippa, Talinum paniculatum, en sommarfavvo som "lättar upp" kompakta "stämningar".

          F.Ö borde klimatet vara en betydligt större valfråga i höst än migrationen!
                                                        Ha det super gott!

            Läs fler trädgårdsbloggar
     http://tradgardsfagring.blogspot.com/