Spridningsgskräck och -glädje och en Primula

Ogräs behöver inte vara fult, tvärtom!
Men bildar man kraftiga jordstammar och dessutom  sprider sig med revor och fröer då är man definitivt ett ogräs på en villatomt. Kanske är livsvillkoren för dessa violer  tuffa i det vilda så att alla upptänkliga sätt för överleva är viktiga. Hos mig är denna en av de violer som vållar  ständiga bekymmer med sin aggressivitet.
Men, så vansinnigt söt och blomvillig. Blommar nästan jämt.  När den dyker upp så som på bilden, utanför en kantsten eller där den inte stör andra växter har jag inte hjärta att ta bort. Jag gillar ändå det lite vilda inslagen i trädgården.

En som däremot får "röda mattan" utrullad är vita kuddvivan.
Denna lilla grusvivesläkting poppar upp lite varstans inom några kvadratmeter från moderplantan som inte behagar blomma just nu.

Och armenisk majviva  som började blomma för en vecka sedan - d.v.s. i april trots namnet ,-)! Den är ca en decimeter hög. Bladen och stjälkarna "mjölade" i attraktiv vit farina.
Som namnet också skvallrar om har den sin hemvist i den förra Sovjetrepubliken Armenien i Kaukasusbergen.

Det är kyligt både på dagen och på natten men vi slipper dock frost. Fördelen med lägre temperaturer är att vårblomningen varar  länge. 

                                                 Ha en fin dag!

NÄR DET BLIR FEL

Fel men charmigt

Det är ofta mycket man vill när en ny trädgård ska fyllas med växter.

Själv led jag av köphysteri för många år sedan när min vildvuxna  tomt skulle så småningom förvandlas till en trädgård. Ivern över  att  plantera var så stor att jag glömde ibland att läsa på hur stora de nyköpta träden och buskarna  blir om 10 år ...typ;-)!

Ormhasseln var meterhög och stjärnmagnolian ungefär lika stor. Själv tyckte jag att de blev planterade väldigt långt ifrån varandra, men se idag, 16 år senare....De går nästan inte att se var den ena slutar och den andra börjar. Helt fel planterade. Det finns idag inget att göra såvida man inte sågar bort den ena, men det vill jag inte. Det jobbet får någon annan göra när jag har flyttat...Helt fel kan bli ändå väldigt charmigt....

Ett annat misstag gjorde jag att jag  inte sparade etiketter i början. Det kändes inte viktigt då för många år sedan. Visserligen förstod jag att det var galet rätt fort  men skadan har varit svår att reparera i vissa fall.

Som att få veta vad min söta pärlhyacint heter. Har inte lyckats med googleletandet heller.

Men under åren lär man sig ett och annat, vilken tur! Då blir erfarenheterna till en ovärderlig kunskap. Till slut blir man rätt säker på vissa odlingar. 

Ett som jag är mycket förtjust i är krukodlingar. 

Här min söta rosenblund som har hängt med i många år nu. Den sover vinter i källaren. Ovandelen försvinner helt för att tidigt på vårvintern börja skjuta upp små gröna "spik" och sedan blomma i månader i sträck.

Jag förstår inte barrväxt"hatare"! Kan man tycka illa till exempel om min kottegran? Honkottarna är som små smultron! Det här trädet med sitt oregelbundna, lite spökaktiga växtsätt har hamnat helt rätt! Den kan sväva ut i ett "buu" utan att störa grannväxter.

           

                                                        Ha det gott!                             

                                    

Att inte konkurrera ut varandra
borgar för vänskap även mellan växter. De  bästa vännerna  i rabatten är de som ger utrymme även för den andra att växa.

Dessa är  förtroliga vänner!

Små kuddformiga bräckor ryms hur många som helst på  berg eller alp...;-)! Trots att jag har smygkollat så har jag aldrig hört dem gräla med varandra ;-)!

Se vad andra har som bästa vänner i trädgården här.

                               Tack för att just Du tog dig tid!
                                     God helg!

PRIMULA

Samlare eller "tycker om"

Birgitta fick mig att inse skillnaden mellan samlare och att "bara" tycka om i gårdagens inslag i tv.

Det  är precis så jag känner det. Jag tycker så vansinnigt mycket om Primula. Gärna de lite svårodlade eller egentligen lättodlade om  de hamnar på rätt ställe ;-)
Därför skaffar jag så många arter och sorter jag bara kan komma över. Ibland misslyckas jag totalt med dem, men ofta blir det bra. 

Tänkte ha en liten presentation av några jag har allt eftersom de slår ut i blom.

De som har ett svenskt namn, som jag kan hitta i litteraturen skriver jag förstås här. Andra får bara sitt vetenskapliga namn i bilden som vanligt. Bevare mig, men jag har också sådana som jag har slarvat bort namnet på - dem visar jag inte :-))!

Små, men starka i renaste vitt!

                                                            Primula hirsuta var excapa

3 cm över havet når denna rosenaurikelhybrid 

                                  Den här blommar för första gången i tråg. 2-3 cm hög.

                               Har visat tidigare dvärgaurikel och Göteborgsviva 'Johanna'

                  Fortsättning följer. Jag besvarar frågor om odling m.m.  för den som vill veta. Jag tar också hemskt gärna emot råd och rättelser - jag är ingen allvetande, utan snarast allnyfiken.

                   Har nu en bra dag! Själv tänker jag ägna lite tid åt vår nya grönsaksland.

VÅREN ÄR SÅ MYCKET MER ÄN PENSÈER!

Kan man köpa kärlek för pengar?

Jag blev förälskad och köpte den för 500 spänn ;-))!

Håll tummarna för mig så att kärleken inte blir ensidig ,-))!

En doftande magnolia som intog min blick på plantskolan totalt med sin färg och form.

Tepalerna (så kallas magnolians "blomblad" eftersom man inte kan skilja på kronblad och foderblad) har en elegant utvikt kant i en ljusare nyans.

'Genie' är en  hybrid skapad av  Vance Hooper på Nya Zeeland.

Efter blomningen ska den få en solig och skyddad växtplats i jorden hos mig.

Har en gulblommande 'Yellow River' som antagligen står alldeles för mörkt och har inga blomknoppar - vilket den borde ha nu. Den måste jag flytta på trots att magnolior generellt inte ska flyttas. Nöden har dock ingen lag.

Det finns också "kärlek" som inte kostar ;-) Den, som växer i dina egna rabatter! Gratis är vackert, härligt och generöst!
Så mycket man kan plocka upp när jorden är fri från tjäle och plantera i krukor för att efter blomningen återigen förenas med myllan för bästa tillväxt till nästa vår. Blomsäsongen förlängs med ett, par, tre veckor . Själv har jag blivit något av en "expert" på detta.
Penséerna i all ära men det finns så mycket mer att ha i vårkrukor, då längtan efter blommor och grönt är som störst.

                                   Ha det gott och njuuut!

INGEN DRÖM ÄR FÖR STOR

Redan har våren dokumenterats i veckor
                                             för i år går våren långsamt.
Allt utvecklas i lagom takt. Lagom för en som vill hinna med att se och njuta varje knopp, varje skiftning. Mig gör det inget att det ännu inte har exploderat till  storvulen  crescendo av blomning och bladknoppsutspring i trädgården.

Mina "medarbetare" i den ouppvärmda delen av växthuset har vaknat och börjat spinna  väv - väven som i sin skönhet ändå är livsfarlig fälla för flygfän som fastnar där. Ett grymt drama  utspelas ibland på sommaren när jag  för sent upptäcker hur någon grann dagslända har kämpat förgäves...Men i vårens motljus glömmer man det....

Vårälväxing tillsammans med vit kungsängslilja. Vackra namn på vackra växter som förhöjer vårkänslan i krukarrangemang. 

Belöning av vinterns frösådder på vårkanten: Stora, kraftiga tamarilloplantor. Hur kommer frukterna att smaka?

Potatis på groning av överbliven "ätpotais". 

Men! Hos oss är ändå "PALMEN" den stora, riktiga vårhändelsen. När maken högtidligt bär den från källarens liggställning till Krukträdgården är det VÅR! Där får den hålla till, tills novemberkylan och ståtligt räta ut  sina dryga tre meter  stam och rufs. 
Vi kallar vår syddracena  för palmen, trots att denna sparrisfamiljemedlem (Asparagaceae)  är allt annat men inte  en palm! Men visst är den palmlik, vårt vårlöftesrika   Cordyline australis 'Atropurpurea' ?!Varje vår hoppas jag: Tänk om jag fick se den blomma i sommar! I år, kanske?! Reklamen säger ju att ingen dröm är för stor ;-))!

Fler inlägg om våren hittar du i Blommig Fredag

Ha det bäst!

Nu startar skadeinsektstiden 
                           bland övervintringskrukor

Att ta fram av skadeinsekter förorenade "dammiga","vitpudrade" krukväxter från källaren är ingen hit. Ser väldigt oaptitligt ut och utan särskilt piggt växtkraft. På vintern försöker vi, hemma hos oss, hushålla med elen så gott det går och då har jag inga extra arrangemang för övervintrande växter än lysrörsljus.
De starkaste överlever. Jag gillar inte heller att vara i källaren på vintern så att det är inte många droppar vatten eller annan tillsyn  dessa arma övervintrare får.
Det otroliga är att de flesta överlever ändå. Kanske beror det på att när de väl hamnar i "underjorden" på senhösten är alla vid mycket god vigör, vilket hjälper överlevnaden under viloperioden. 

Det första jag gör så här års är att flytta ut dem i friska luften. Blir det för kallt, d.v.s. nära nollan på natten får de fiberväv över sig. Skadeinsekter gillar inte kylig frisk luft. Men, sedan gäller det att snabbt ta hand om växterna så att de bygger upp ett bra försvar mot angrepp. Växter som står ute på sommaren får sällan angrepp. De som angrips trots utevistelsen  står ofta i väldigt vindstilla och varma lägen.
Efter en vecka utomhus, eller två i värsta fall,  byter jag jorden i  tvättade krukor. Då blir jag av med eventuella ägg i jorden och all ohyra har försvunnit från den vegetativa delen av växterna. Jag klipper bort döda delar. Vissa, så som pelargoner, får flytta in  i växthuset i sin nya, fräscha jord och "outfit"  ett tag tills nattemperaturen blivit lite högre och vegetationen har satt igång ordentligt.  De flesta hamnar sedan utomhus, under takutsprång på pelargontrappan.

De vanligaste skadeinsekterna i övervintrade krukväxter är 
vita flygare, spinn, sköldlöss och sorgmyggor. Även en och en annan snigel eller snäcka kan ha gömt sig i krukan.
Här kan du läsa Blomsterfrämjandets råd om bekämpning av olika skadeinsekter.

Här en grupp utmärglade stackare!

Julrosor och andra uteväxter behöver inget mer än en städad rabatt;-)!

                                                                    Ha en fin dag!

Nästa städprojekt: Berget!
Det gör riktigt ont i "själen" när berget börjar blomma så smått och allt är ostädat där ännu.
Grönsakslandet har tagit en del av tiden och orken, men det har den varit  värd! 
Just nu har jag vit fiberduk där lite här och var och då är det inte kul att fota. Men, snart är det fredag igen och då kanske....;-)

Det finns väldigt mycket åsikter om alpinodlingar. Många tycker att de är trista miljöer och växter som man måste "dansa balett" för - för att lyckas.
Men så är det inte. Är man lite påläst om växten och dess ursprungshabitat har man också skaffat sig en bild hur de vill ha det.  Och det bästa av allt: Du behöver aldrig fundera över det estetiska. Växter som trivs i samma miljö passar alltid färgmässigt ihop. Det underliga är också att ju mindre växt man lyckas med desto större glädje ger den ;-)!?


Min alpklocka och dvärgcyklamen trivs på samma plats. Alpklockan är inte så liten. Blomstjälken når  ca en decimeter upp i luften.Den växer i torvrabatt med  grus. Där  trivs den mycket bra och frösår sig lite varstans, vilket den så gärna får göra. Solen belyser alpklockan bakifrån en liten sten under stor del av dagen men det blir aldrig gassigt där utan bara ljust. Själva klockan med krispiga fransar skiftar lite färg beroende på hur ljuset är. Denna bild tog jag vid 18.00. Ljuset är kyligare än på dagen och klockorna ser då  blåare ut. På dagen skiftar de mer åt violett. Tyvärr lyckas jag inte återge rätt färg på blommorna i något ljus.

Rosenrododendron har börjat slå ut. Den är alltid den första av rododendron som blommar hos mig.

Och sist men absolut inte minst
Förra året fick jag en liten  bräkenvallmo  av Nora med bloggen Mina trädgårdar.
Den är kanske inte jättelätt att lyckas med. Därför har jag ägnat åt den lilla plantan en del omsorger. I höstas blev hela gröndelen uppäten av snigel. Då isolerade jag den med en petflaska där botten är bortskuret. Jag har vakat över den hela vintern och det har gett resultat! Vill man odla lite ovanligare växter krävs det att man ibland faktiskt måste bry sig lite extra. Inte så stor ännu men fiiin! Jag får fortsätta att passa den tills den har ett riktigt bra rotsystem och kraftiga blad.

                        Ha det jättegott och tack för titten!

                               Nöjd 
                              är jag  när växter hamnar på rätt ställe och frodas efter 10 år.
Visserligen höll våren 2013 på att ta livet av mig själv ;-) och halva trädgården, men mycket har återhämtat sig. De som har kommit igen måste ha hamnat ändå väldigt rätt från början.  (Ursäkta att jag tjatar om den våren...det tjatet  är jag INTE stolt över!)

Här är dagens mycket snabba kameraskörd av både sådant som trivts på stället i minst tio år och nyare.. 
"May I proudly present" ;-) ?

Gul tandrot som för mig framstår som vit ,-)!

Balkantibast på väg att slå ut

En av mina favoritvioler, den svartaste av dem alla. Köper nya  varje vår men i år provar jag att "stenpartiodla" några.  Jag vill se om de kan förvandlas till fleråriga i min trädgård. De behöver nog täckas mot vinterfukt.

Fler bidrag om " Vad är jag mest stolt över i trädgården?" 

Ha det gott!

Sakta, en bit varje dag 
                 fortskrider vårbruket

(Lite väl långt inlägg i min smak egentligen. Hoppas att just Du orkar igenom allt och tipsa mig ang. kållarver)

Mycket kvar att göra, men jag tittar på det som jag har gjort istället för att glo på det 
ogjorda ,-)!
Men, det som gläder mig allra mest är att i vår får vi äntligen börja odla ätbart i ett litet, men naggande gott, grönsaksland! 
När man bor otillgängligt för maskiner blir varje projekt så "oproportionerligt" arbetskrävande. Bara att köra skottkärra kräver sina biceps, triceps och dito benmuskler när den ska köras i trappor m.fl. konstiga ställen nedför;-) Lilla grönsakslandet ligger på tomtens lägsta punkt medan allt som behövs för bygget ligger på tomtens topp.
Men maken Anders strävar på. 
Vem sjutton har kommit på att trädgårdsarbete är nyttigt för kroppen ;-)?  
I stället blir man  ju invalid på kuppen ,-))! - hur nyttigt kan de' va'?!;-)? Nåja. Det är åtminstone självvalt .

Trädgården är rena "Blomsterlandet". Utbudet av växter man kan kruka upp för att njuta av i ögonhöjd är stor. Jag bryr mig inte om "teatern" - har jobb så det räcker ändå, men visst ordnar jag blickfång  här och var ute.

 Nu börjar årets tid för egna snittblommor. Storblommiga penséer köper jag nästan enkom för att få ha som snitt  i små vaser.

Citronträdet (egentligen inte ren citron utan en citronliknande sort som jag glömde kolla namnet på) har klarat strålande bra källartillvaron. Nu får den vänja sig vid lite tuffare liv i den ouppvärmda delen av växthuset.

Nunneörter har jag många. De allra flesta tillhör arten solida. Denna underbara ört måste vara den perfekta vårblomman: Blommar kort men intensivt och vissnar ned "blixtsnabbt" med blommor och "blader". Kan det bli bättre? Nästa år vill jag ha även några av dessa i kruka.

Ungersk tandrot har bildat en fantastiskt fin matta. När den har blommat över tar flox och rosenflockel vid och tandrotens blad försvinner i den övriga grönmassan.

                            Och till sist! Ni ser! Snart klart! Åtminstone snart odlingsklart även om en del av helheten görs klart först i höst. Jord i lådorna och grus i gångarna.
I växthuset har jag redan drivit en del bönor, indiankrasse och kål 'Nero di Toscana'.
Och! Du som har erfarenheter av att bli av med /inte drabbas av de svarta, håriga kållarverna: Tipsa mig!  (Förutom handplock och duk)



                         Ha det gott alla Ni som börjar er arbetsvecka. Trösten för Er att veckan blir lite kortare än vanligt. Lite av en mjukstart för en del. 

                                                          Lev väl!

Efter en svinkall natt

                               kommer SOLSKEN!

I min barndom var långfredagen årets tristaste dag. Det haglade "alltid" och solen sken "aldrig". Inte fick man leka med kompisarna heller utan man fick genomlida den lååånga dagen med katten ,-)!
Jag tillbringar fortfarande dagen med katten (katterna), solen skiner "alltid" och inte en hagelkorn så långt ögat når! 

Det finns något magiskt över en en aprilmorgon. Den låga vegetationen är vitskimrande av frost. Taken droppar redan vid åttatiden och solens varmgula strålar tinar upp det frusna landskapet.

Ungerska tandrotens propellerblad döljer och skyddar de nickande blommorna. Men, med stigande sol lyfter de så sakta sina kalkar.

  Rosenrododendron som är alltid först med vårbalen bland rododendron har huttrat lite i nattfrosten och håller ännu hårt i kjolvåderna. Än är det inte riktigt dags för dans - men snart!

 Det är märkligt med det där FÖRSTA! Även de första solstrålarna en tidig morgon.  De är löften om en härlig dag med solsken!

Sista kameliablomman lägger av. Det är för varmt i solen i drivhuset.

Vinbärstomaten njuter däremot av solskenet och värmen därinne!

                Läs om flera SOLSKENs historier i andra bloggar!