INGEN DRÖM ÄR FÖR STOR

Redan har våren dokumenterats i veckor
                                             för i år går våren långsamt.
Allt utvecklas i lagom takt. Lagom för en som vill hinna med att se och njuta varje knopp, varje skiftning. Mig gör det inget att det ännu inte har exploderat till  storvulen  crescendo av blomning och bladknoppsutspring i trädgården.

Mina "medarbetare" i den ouppvärmda delen av växthuset har vaknat och börjat spinna  väv - väven som i sin skönhet ändå är livsfarlig fälla för flygfän som fastnar där. Ett grymt drama  utspelas ibland på sommaren när jag  för sent upptäcker hur någon grann dagslända har kämpat förgäves...Men i vårens motljus glömmer man det....

Vårälväxing tillsammans med vit kungsängslilja. Vackra namn på vackra växter som förhöjer vårkänslan i krukarrangemang. 

Belöning av vinterns frösådder på vårkanten: Stora, kraftiga tamarilloplantor. Hur kommer frukterna att smaka?

Potatis på groning av överbliven "ätpotais". 

Men! Hos oss är ändå "PALMEN" den stora, riktiga vårhändelsen. När maken högtidligt bär den från källarens liggställning till Krukträdgården är det VÅR! Där får den hålla till, tills novemberkylan och ståtligt räta ut  sina dryga tre meter  stam och rufs. 
Vi kallar vår syddracena  för palmen, trots att denna sparrisfamiljemedlem (Asparagaceae)  är allt annat men inte  en palm! Men visst är den palmlik, vårt vårlöftesrika   Cordyline australis 'Atropurpurea' ?!Varje vår hoppas jag: Tänk om jag fick se den blomma i sommar! I år, kanske?! Reklamen säger ju att ingen dröm är för stor ;-))!

Fler inlägg om våren hittar du i Blommig Fredag

Ha det bäst!

Nu startar skadeinsektstiden 
                           bland övervintringskrukor

Att ta fram av skadeinsekter förorenade "dammiga","vitpudrade" krukväxter från källaren är ingen hit. Ser väldigt oaptitligt ut och utan särskilt piggt växtkraft. På vintern försöker vi, hemma hos oss, hushålla med elen så gott det går och då har jag inga extra arrangemang för övervintrande växter än lysrörsljus.
De starkaste överlever. Jag gillar inte heller att vara i källaren på vintern så att det är inte många droppar vatten eller annan tillsyn  dessa arma övervintrare får.
Det otroliga är att de flesta överlever ändå. Kanske beror det på att när de väl hamnar i "underjorden" på senhösten är alla vid mycket god vigör, vilket hjälper överlevnaden under viloperioden. 

Det första jag gör så här års är att flytta ut dem i friska luften. Blir det för kallt, d.v.s. nära nollan på natten får de fiberväv över sig. Skadeinsekter gillar inte kylig frisk luft. Men, sedan gäller det att snabbt ta hand om växterna så att de bygger upp ett bra försvar mot angrepp. Växter som står ute på sommaren får sällan angrepp. De som angrips trots utevistelsen  står ofta i väldigt vindstilla och varma lägen.
Efter en vecka utomhus, eller två i värsta fall,  byter jag jorden i  tvättade krukor. Då blir jag av med eventuella ägg i jorden och all ohyra har försvunnit från den vegetativa delen av växterna. Jag klipper bort döda delar. Vissa, så som pelargoner, får flytta in  i växthuset i sin nya, fräscha jord och "outfit"  ett tag tills nattemperaturen blivit lite högre och vegetationen har satt igång ordentligt.  De flesta hamnar sedan utomhus, under takutsprång på pelargontrappan.

De vanligaste skadeinsekterna i övervintrade krukväxter är 
vita flygare, spinn, sköldlöss och sorgmyggor. Även en och en annan snigel eller snäcka kan ha gömt sig i krukan.
Här kan du läsa Blomsterfrämjandets råd om bekämpning av olika skadeinsekter.

Här en grupp utmärglade stackare!

Julrosor och andra uteväxter behöver inget mer än en städad rabatt;-)!

                                                                    Ha en fin dag!

Nästa städprojekt: Berget!
Det gör riktigt ont i "själen" när berget börjar blomma så smått och allt är ostädat där ännu.
Grönsakslandet har tagit en del av tiden och orken, men det har den varit  värd! 
Just nu har jag vit fiberduk där lite här och var och då är det inte kul att fota. Men, snart är det fredag igen och då kanske....;-)

Det finns väldigt mycket åsikter om alpinodlingar. Många tycker att de är trista miljöer och växter som man måste "dansa balett" för - för att lyckas.
Men så är det inte. Är man lite påläst om växten och dess ursprungshabitat har man också skaffat sig en bild hur de vill ha det.  Och det bästa av allt: Du behöver aldrig fundera över det estetiska. Växter som trivs i samma miljö passar alltid färgmässigt ihop. Det underliga är också att ju mindre växt man lyckas med desto större glädje ger den ;-)!?


Min alpklocka och dvärgcyklamen trivs på samma plats. Alpklockan är inte så liten. Blomstjälken når  ca en decimeter upp i luften.Den växer i torvrabatt med  grus. Där  trivs den mycket bra och frösår sig lite varstans, vilket den så gärna får göra. Solen belyser alpklockan bakifrån en liten sten under stor del av dagen men det blir aldrig gassigt där utan bara ljust. Själva klockan med krispiga fransar skiftar lite färg beroende på hur ljuset är. Denna bild tog jag vid 18.00. Ljuset är kyligare än på dagen och klockorna ser då  blåare ut. På dagen skiftar de mer åt violett. Tyvärr lyckas jag inte återge rätt färg på blommorna i något ljus.

Rosenrododendron har börjat slå ut. Den är alltid den första av rododendron som blommar hos mig.

Och sist men absolut inte minst
Förra året fick jag en liten  bräkenvallmo  av Nora med bloggen Mina trädgårdar.
Den är kanske inte jättelätt att lyckas med. Därför har jag ägnat åt den lilla plantan en del omsorger. I höstas blev hela gröndelen uppäten av snigel. Då isolerade jag den med en petflaska där botten är bortskuret. Jag har vakat över den hela vintern och det har gett resultat! Vill man odla lite ovanligare växter krävs det att man ibland faktiskt måste bry sig lite extra. Inte så stor ännu men fiiin! Jag får fortsätta att passa den tills den har ett riktigt bra rotsystem och kraftiga blad.

                        Ha det jättegott och tack för titten!

                               Nöjd 
                              är jag  när växter hamnar på rätt ställe och frodas efter 10 år.
Visserligen höll våren 2013 på att ta livet av mig själv ;-) och halva trädgården, men mycket har återhämtat sig. De som har kommit igen måste ha hamnat ändå väldigt rätt från början.  (Ursäkta att jag tjatar om den våren...det tjatet  är jag INTE stolt över!)

Här är dagens mycket snabba kameraskörd av både sådant som trivts på stället i minst tio år och nyare.. 
"May I proudly present" ;-) ?

Gul tandrot som för mig framstår som vit ,-)!

Balkantibast på väg att slå ut

En av mina favoritvioler, den svartaste av dem alla. Köper nya  varje vår men i år provar jag att "stenpartiodla" några.  Jag vill se om de kan förvandlas till fleråriga i min trädgård. De behöver nog täckas mot vinterfukt.

Fler bidrag om " Vad är jag mest stolt över i trädgården?" 

Ha det gott!

Sakta, en bit varje dag 
                 fortskrider vårbruket

(Lite väl långt inlägg i min smak egentligen. Hoppas att just Du orkar igenom allt och tipsa mig ang. kållarver)

Mycket kvar att göra, men jag tittar på det som jag har gjort istället för att glo på det 
ogjorda ,-)!
Men, det som gläder mig allra mest är att i vår får vi äntligen börja odla ätbart i ett litet, men naggande gott, grönsaksland! 
När man bor otillgängligt för maskiner blir varje projekt så "oproportionerligt" arbetskrävande. Bara att köra skottkärra kräver sina biceps, triceps och dito benmuskler när den ska köras i trappor m.fl. konstiga ställen nedför;-) Lilla grönsakslandet ligger på tomtens lägsta punkt medan allt som behövs för bygget ligger på tomtens topp.
Men maken Anders strävar på. 
Vem sjutton har kommit på att trädgårdsarbete är nyttigt för kroppen ;-)?  
I stället blir man  ju invalid på kuppen ,-))! - hur nyttigt kan de' va'?!;-)? Nåja. Det är åtminstone självvalt .

Trädgården är rena "Blomsterlandet". Utbudet av växter man kan kruka upp för att njuta av i ögonhöjd är stor. Jag bryr mig inte om "teatern" - har jobb så det räcker ändå, men visst ordnar jag blickfång  här och var ute.

 Nu börjar årets tid för egna snittblommor. Storblommiga penséer köper jag nästan enkom för att få ha som snitt  i små vaser.

Citronträdet (egentligen inte ren citron utan en citronliknande sort som jag glömde kolla namnet på) har klarat strålande bra källartillvaron. Nu får den vänja sig vid lite tuffare liv i den ouppvärmda delen av växthuset.

Nunneörter har jag många. De allra flesta tillhör arten solida. Denna underbara ört måste vara den perfekta vårblomman: Blommar kort men intensivt och vissnar ned "blixtsnabbt" med blommor och "blader". Kan det bli bättre? Nästa år vill jag ha även några av dessa i kruka.

Ungersk tandrot har bildat en fantastiskt fin matta. När den har blommat över tar flox och rosenflockel vid och tandrotens blad försvinner i den övriga grönmassan.

                            Och till sist! Ni ser! Snart klart! Åtminstone snart odlingsklart även om en del av helheten görs klart först i höst. Jord i lådorna och grus i gångarna.
I växthuset har jag redan drivit en del bönor, indiankrasse och kål 'Nero di Toscana'.
Och! Du som har erfarenheter av att bli av med /inte drabbas av de svarta, håriga kållarverna: Tipsa mig!  (Förutom handplock och duk)



                         Ha det gott alla Ni som börjar er arbetsvecka. Trösten för Er att veckan blir lite kortare än vanligt. Lite av en mjukstart för en del. 

                                                          Lev väl!

Efter en svinkall natt

                               kommer SOLSKEN!

I min barndom var långfredagen årets tristaste dag. Det haglade "alltid" och solen sken "aldrig". Inte fick man leka med kompisarna heller utan man fick genomlida den lååånga dagen med katten ,-)!
Jag tillbringar fortfarande dagen med katten (katterna), solen skiner "alltid" och inte en hagelkorn så långt ögat når! 

Det finns något magiskt över en en aprilmorgon. Den låga vegetationen är vitskimrande av frost. Taken droppar redan vid åttatiden och solens varmgula strålar tinar upp det frusna landskapet.

Ungerska tandrotens propellerblad döljer och skyddar de nickande blommorna. Men, med stigande sol lyfter de så sakta sina kalkar.

  Rosenrododendron som är alltid först med vårbalen bland rododendron har huttrat lite i nattfrosten och håller ännu hårt i kjolvåderna. Än är det inte riktigt dags för dans - men snart!

 Det är märkligt med det där FÖRSTA! Även de första solstrålarna en tidig morgon.  De är löften om en härlig dag med solsken!

Sista kameliablomman lägger av. Det är för varmt i solen i drivhuset.

Vinbärstomaten njuter däremot av solskenet och värmen därinne!

                Läs om flera SOLSKENs historier i andra bloggar!

      Våren är här!

Ingen hetta ute precis men hyggligt väder ändå. Och det är nog aldrig så trevligt att göra i ordning krukor som så här dags. 
Var på Blomsterlandet och jag kunde konstatera att gult är inte längre den dominerande påskfärgen bland krukor, fjädrar och dekorer. Hm. "Ur led är tiden" ;-))! Jag gillar gult, som en del redan vet, året om.

Jorden håller på att vakna. Julrosorna kommer att blomma ett bra tag till tack vare solbristen 

Lungörten är alltid tidiga

Denna lilla bräcka hade en blomma förra året. I år ser det lite bättre ut.

                                
                                                            Ha det gott!

      "The Big Fair"
                  in Stockholm ;-)!
                            eller som vi säger på svenska 
        Stockholmsmässan i Älvsjö
        Nordiska Trädgårdar
Väl hemma, utvilad och mer klarsynt än under besöket på mässan känner jag att jag har gjort alla fel som en mässbesökare bara kan göra. "Allt" blir fel när man planerar fel i den brukbara tiden och överskattar sina egna krafter.

Jag åkte dit för att UPPLEVA mer än att vara strukturerad eller målmedveten. Jag ville insupa atmosfären och ändå få en inblick av utbudet. Och det gjorde jag med besked. Det var galet, det var stort och ibland hade jag svårt att förstå det trädgårdsaktiga i utbudet. Men pralinerna är kanske avsedda att ge extra energi åt trädgårdsarbetet ;-)? 

                         De tydliga trenderna är att det är inne att vara ute och att njuta av och i det man skapat. Inget nytt som trend men i år är det kanske ännu mer, ännu svulstigare och större. Gränsen mellan ute och inne suddas ut tydligt och sofforna i glashusvarianterna så som växthus, lusthus eller uterum börjar likna de som vi har inne - fast dyrare ;-)!. 

Det matnyttiga tog stor plats i utbudet.  Undrar om inte mässans absoluta, mest sålda produkt var kryddkartongen med plats för sex frodiga kryddor. Tokigt nog tog jag ingen bild på just den, hjärnan hade liksom slutat att funka samtidigt som ögonen ville se åt tre håll minst, samtidigt ;-)!

Vi är också många som är med antingen något trädgårdsforum  eller skriver  trädgårdsbloggar och som ofta "besöker" varandra sajbert, men sällan ses på riktigt. Då blir mässor av olika slag ett naturligt sätt att ses och förenas runt det gemensamma intresset. Själv träffade jag många kära bloggvänner, tog naturligtvis bilder, men tyvärr i ett så trött tillstånd att bilderna blev suddiga. Med andra ord knappast visningsdugliga. Förlåt Veronica! Ingen vettig bild på dig heller ;-)! Och Laila! Jag tror inte du skulle vilja att jag publicerar en bild där du inte känner igen dig!

Som slutkläm: Det var roligt, det var hemskt och jag lärde lite nytt om mig själv - igen;-)!
Allt är tillåtet och trädgården ska spegla dig som trädgårdsägare. 
Och Karin, mitt ressällskap, som inte primärt var någon inbiten trädgårdare blev det visst nu, under mässbesöket :-)! Heja Karin! Trädgårdssverige behöver en klok och begåvad kvinna som du!. Och, titta vad hon kopplar av i en utställning som hette Det inre Rummet. Fint, eller hur! 

Själv sitter jag som på nålar: Orka, orka, ORKA! Helt slut några timmar före hemresan.

Mitt i det hektiska, stressiga har  denne unge man satt sig ner i en trädgård för att vila ryggen. Han tyckte att det var helt ok att ta bild på honom.

Nu bjuder jag bara på en liten kavalkad av intryck med bilder som blev "någorlunda"! Andra  får bjuda på idéträdgårdar och kulturella inslag som Astrid Lindgren.

BOKTIPS
Riktigt stor behållning fick jag av en halvtimmes föredrag om Villaträdgårdens historia - ett 150-årigt perspektiv av Åsa Wilke. 
Hur många av oss har tänkt att den vanliga villan inte har så jättelång historia i Sverige? Vill du dessutom anlägga en tidtypisk trädgård får du all inspiration och hjälp av boken. Trenderna och idéerna om trädgården har växlat mycket från det luftiga till det lummiga. Från grusgångar till den obrutna gräsmattan. 
Här är ännu en "villha"-bok!
Har du dessutom möjlighet att få lyssna på Åsa live: Gör det! Tydligt, intressant och välartikulerad.

Nu har tanten från landet, det vill säga undertecknad, (jo, det känns så ;-)!) landat lyckligen hem och fått med sig en lärdom: Hon är visst äldre än vad hon trodde!
 ,-))!

                                    Ha det gott 
                   och ta en titt på andra bloggar som bl.a. jag har som favoritbloggar!