Oktoberheadern 
                     är utsikten inifrån vid matbordet.

                                 Den är faktiskt en sammanhängande bild, utan flera bilder ihop.

Nu, i oktober började även min fyrkantspelargon att blomma. En spektakulär suckulent med fantastiskt vackra blommor.

Kunde inte välja vilken bakgrund som skulle bli finast som kuliss så att jag tog båda ,-)!

I Sydafrika, pelargonernas hemland, kan den här bli uppemot 2 meter hög!! Vad den rätta miljön är vet jag inte riktigt men normalt växer den i torra sandmarker. Hos mig har den fått vanlig krukjord och en skvätt vatten då och då. Det räcker för mig om  den håller sig fin på fönsterbrädan inne ;-)! (Bilderna är tagna ute) Den saknar aromatiska oljor vilket andra pelargoner har.

                                                               Ha det gott och tack för titten!

Vackert just nu
         även om förfallet gör entré och visar
                                trädgårdens fascinerande livcykel

Under pärlbusketrädet har jag denna kopparkittel fylld med vatten. Varje vattenhål jag har i trädgården annekteras snabbt av någon groda. Jag ser det som en ynnest att de vill hålla till hos mig.

Höstfärgerna börjar brinna på sina håll

                                                  Zelkovan är dock grön ännu

och låter  sensommarkänslan råda i Salen.

Denna otroligt vackra klematis, vars namn jag inte vet, hart blommat i månader utan uppehåll. 

Lilla bukettspirean är vacker som den är med rosa bladutspring. Den visar inte heller någon hösttrötthet ännu.

Och den alltid så glada eldkrassen vinner terräng lite varstans i min största perennrabatt. Men, det är bara att rycka bort den på ställen där man inte vill ha den.

Salens vita höstrabatt med skogsaster, höstanemon och höstsilverax är en lyckad rabatt i september och oktober om frosten håller sig borta..
Den lyser fint under gråtrista dagar, skimrar under de soliga stunderna och är så erbarmligt fotogenisk.
Det blir alltid fina bilder även när jag slarvigt håller kameran i ena handen och plockar något fallet löv på marken med den andra samtidigt.

                       "Ängs"rabatten är färggrann och har inte gett upp sensommarkänslan.

                                  Ha en bra dag och tack för titten!

                         Ingen direkt succé
kan jag skryta över när det gäller första odlarsäsongen i min potager. 

Kan ju alltid skylla på den svinkalla och blöta våren och försommaren, men det har också med ovanan att göra att blanda nyttogrödor med blommor. Men, jag är rätt nöjd ändå. En del har jag fått hyfsat stora skördar av som av vitlök och gullök och purjo. Men, den stora överraskningen är blomsterbönan 'White Emergo' som fortsätter att leverera ! Och vilka bönor då! 
Men, att odla intill en sumpskog har sitt gissel: Miljoner snäckor! Kom inte och snacka om den spanska skogssnigeln. Den går att bekämpa men inte dessa alla möjliga sorters snäckor som fullständigt har invaderat sallat och annat mumsbladigt. Mina spritärter demolerade de väldigt fort så att det blev en slemmig massa av gröndelarna. Usch och fy! Nu har jag rensat och skördat det mesta. Tagit  bort allt fult och kvar är bara det som fortfarande ser fint ut.
Jag ska utvärdera odlingen och planera för nästa års skörd. Vitlöken är den första att hamna i jorden i höst. Väntar dock ännu ett tag - jag vill inte att de börjar gro nu.
Om DU  har förslag på någon gröda så tar jag gärna emot tips på något kul, högavkastande och gott!. Min potager är inte stor - ca 20 kvm just nu. Den kommer att få några kvm till utanför själva inhägnaden i höst. Där kommer jag att odla rotsaker till våren.

Olivträdet, heliotropen och timjan har trivts bra. Heliotropen liknar en medelstor buske idag. Blomsterlinet har massor av knoppar men utan sol inga utslagna.

Blomsterbönan 'White Emergo' är jag mycket nöjd me.

Mitt "spaljerade" äpplet 'Rödluva' levererar trots en usel spaljéring. I höst, efter skörden, ska jag göra om det. Bättre! 

Den första utvärderingen som jag kan komma på direkt är att jag har planterat en del alldeles för tätt. Grekiska lövkojan fick inte en chans bland de enorma svartkålen 'Nero di Toscana' som jag hade tillsammans med vitlök, heliotrop, tagetes, romansallat och timjan.,,,(vilka idioter det finns kommer säkert någon skicklig potagerodlare att tänka....;-(!)
Det andtra är att jag måste komma på ett sätt att förhindra snäckornas framfart. Har inte riktigt kommit fram till bara vilken metod som biter på dem...

                          
                                      Lugn

                    Jag gillar mångfald
                           Tack för titten!

                                        

                            Pyntträdgård
Illa omtyckt av en del. Avskydd av många. Är inte växterna nog?
                                                     
                                             Det handlar om tycke och smak.

Höstanemonen har jag för att de är så fotogeniska!

                                                 Ja. Detta var bara ett litet smakprov.

                                                        Tack för att du tog dig tid!

Trots att änglatrumpet och pelargoner 
                      fortfarande "levererar"
                               känns hösten i luften

Svartöga, Thunbergia alata visar inga utmattningstecken heller

Äntligen visar konvaljbusken de fina blomplymerna. De sprider en underbar doft i soligt väder.

Den är ovanligt sen i år men hos mig blommar den inte vanligtvis heller förrän i slutet av augusti.

Maija spanar i skogen

Jag är väldigt svag för den här typen av färgkombon. Då kan jag konstatera att det var ju en himla tur att den är i min trädgård ;-)!

Det är milt, det blåser hårt och himlen är grå
                    men trädgårdens mustiga färger gör sig bra även i sådant väder

                         

Gräset med sin lila höstfärg är min absoluta gräsfavorit. Vet dock inte namnet.

Frilandshibiskusen är väldigt sen iår. Roligt att den nu har börjat visa den vackra, öppna blomman.

Bild på knippgentiana visade jag för några inlägg sedan, men den här växer skuggigare och blir mycket vackrare, Bladen får djupare grön färg och blommorna har den rätta blå  och de står sig mycket längre 

än  det andra exemplaret som växer  på ett soligare ställe.

Tack för att du tog dig tid!

Nu fortsätter min trädgårdsblogg
                                       med bilder och text
   som är till för alla som har lust att titta och läsa.

(Men, för all del, jag undrar fortfarande varför mitt inlägg till förmån för UNICEF inte fick i princip något gehör bland läsarna??? Jag måste erkänna att det tog lusten  ur mig ett tag att vilja fortsätta vara öppen mot omvärlden. )

Ok. Själv är jag en privilegierad person som får leva i fred och frihet och odla min passion utan fruktan för repressalier. Jag går klädd som jag vill. Jag svär om jag har lust. Och jag får tro på vad jag vill eller låta bli. Och ett av de största privilegierna måste vara att jag får skriva vad jag vill utan att riskera att mina barn kidnappas och dödas eller att jag själv stenas till döds.
Jag behöver inte frukta att mitt lilla barnbarn måste sätta livet till när det flyr med sina föräldrar till en oviss framtid.
Allt detta är självklarheter i Sverige idag, men vad vet vi om morgondagen?

Septemberljuset är magiskt och dofterna helt förföriska. Här några dagsfärska bilder.

      Från och med nu kommer jag att svara på varje kommentar. Det är kanske roligare att                                                kommentera om man inte gör det för " döva öron". 

                                                           Tack för att du tog dig tid!

Ett märkligt sammanträffande -

försyn ?
 
- eller  när ett brev betyder mycket

Min alldeles uppriktiga avsikt var att vilja prova att blogga helt privat utan att behöva snegla på kommentarer eller undra om inlägget duger. Jag har inte alls haft en tanke på att lägga ned bloggen utan bara stänga in mig, utan insyn från andra. Men, denna tanke har fått en ny, märklig vändning.
Och vad hände??!! Har aldrig varit med om detta tidigare: Det kom ett handskrivet brev från Malmö där brevskriverskan tackar mig för mitt inlägg om keaki - japansk zelkova.
Inte en enda kommentar fick jag till det inlägget. Till slut kommenterade jag själv så att det inte skulle lysa helt tomt på kommentarsfältet. Detta plus en del andra inlägg med nästan noll respons  fick mig att fundera om jag inte ska blogga helt privat. 
Nog tycker jag att det är ett märkligt sammanträffande att få det där brevet just idag!
Att någon ändå tagit till sig inlägget och bemödat sig att skriva ett riktigt tackbrev rör mig djupt.

Mitt inlägg innan kan uppfattas som empati/sympatifiskeri, men så är  det inte.  Det kändes som ett bra alternativ att inte ha förväntningar på andras agerande. Det tog också en bra stund i morse innan jag bestämde mig för att öppna kommentarsfältet. Jag ville ändå att om någon vill lämna kommentar ska få göra det och lämna sin syn på mitt agerande.
Jag är mycket tacksam över de fina kommentarerna jag fått där, de värmer verkligen, men det är nog det här brevet från Margareta i Malmö som får mig att vilja fortsätta att blogga offentligt. Varje gång kommentarsfältet lyser  tomt , eller nästan tomt kommer jag att tänka på Dig Margareta! Att det kanske finns någon där ute i landet som får ut något av det jag förmedlar från trädgården.

                                                       Tack Alla 
som har följt eller kommenterat mina inlägg i bloggen under årens lopp.
Jag har gjort 908 inlägg och fått 13550 kommentarer. Jag hade egentligen siktet på 1000 inlägg, men jag ser att Facebook tar över mer och mer med olika trädgårdssajter. Själv försökte jag också starta en trädgårdssida där, men måste tillstå att jag upplever det som jobbigt att "fiska" röster, gillamarkeringar och annat som hör alla sociala medier till. Vet inte riktigt om jag fortsätter med den.
Min blogg har dock varit rätt död en längre tid och bevisligen inte längre av intresse för andra. Tråkigt för mig men när man bloggar offentligt har åtminstone jag förväntningar. Att i princip "prata för sig själv" inlägg efter inlägg måste ändå betyda att de är inte ger något åt andra..

                  Nu fortsätter jag att blogga för mig själv om trädgården och vad som händer där.
                                          Önskar Er alla lycka till!

"Alla barn är våra"(Mark Levengood)
           
Så som mina solcellslampor lyser i mörkret

kan du och jag lysa  upp tillvaron för barn på flykt genom ett litet bidrag till Unicef. Ensamkommande barn  har absolut ingenting. Hjälpbehovet är stort. Att investera i barns behov måste vara den bästa investeringen alla kategorier.

                       UNICEF(Klicka)

Och/eller skriv under UPPROPET(Klicka) till EU

Jag var själv "krigsbarn" I Sverige under andra världskriget och har därmed erfarenhet vilken skillnad det är att få vara i trygghet, undan bomber. Då som nu var hjälpviljan  stor och svenska familjer öppnade sina hem för oss ca 70'000 finska krigsbarn.
Det var där, i Mariefred hos familjen Allgulin, som jag fick uppleva min första trädgård och då var jag  2 år. På bilderna är jag relativt nykommen till familjen. Den stickade klänningen jag har på mig tillhörde ursprungligen familjens dotter som hade hunnit bli en 12-årig, stor flicka.

Tack för ditt bidrag