"Är det inte det ena så är det det andra", sa flickan....
Just nu är det inte sniglarna som plågar en stackars "flicka" utan torkan. Den torra jorden liksom hånler åt ens ambitioner att låta spridar'n gå läääänge.
Men, det finns blommor som inte bryr sig. Hos mig har de flesta aklejor letat ett lämpligt ställe själva och mår som aldrig förr, trots torkan. Och, gillar man dessa väna varelser är det nu snart dags att sprida fröerna lite här och var för nästa års blomning samtidigt som man förlänger blomningen genom att ta bort fröhus.
Till min glädje har jag numera många arter av aklejan (Aquilegia).
Några hybrider tror jag dock inte att jag kan så i förhoppningen om att få kopior av moderplantan så som denna helt ljuvliga stjärnaklejan 'Greenapples'.Den måste jag dela när den blivit tillräckligt robust.
Har märkt att jag ofta får extra känsla för växter som "berör". Det är inte de största, grannaste och de mest perfekta, utan de som man måste upptäcka. De som tar lite tid att hitta får extra plats i mitt trädgårdshjärta. En sådan är min kruklevande, fyllda kanelros. Dess blommor är förhållandevis små, men tittar man närmare på dem upptäcker man en otroligt vacker rosblomma. Den blommar några korta veckor vilket gör att jag har den för ögonen varje dag. Den har beskrivits redan på 1500talet och finns förvildad i hela landet. Själv har jag dock inte sett denna fyllda art i det vilda.
Tornedal' och 'Lövhult' är sortnamn som nämns i samband med denna ros. Om min är någon av dem vet jag inte.
Violen 'Molly Sanderson' blommar länge, kanske till början av augusti om man bara kommer ihåg att klippa bort vissna blommor och inte låter den gå i frö. En svartare viol finns inte!
De senare årens regniga somrar gör att trots torkan har min sollängtan varit så stor att jag spottar på "hånleendet" och vattnar på ;-)!
Ha det gott och tack för titten!
