Överdådighetens tid

                                            Tack för titten! 

                      Tiden räcker inte just nu!
       
        Ovanligt länge ovanligt fint bland försommarblomningen.

                   

Min allra första kobrakalla!

  Ha det fint i försommaren!

Tack för titten

           

                      Nu börjar berget blomma!
Några smakprov:

                                         Våren har gillats av många växter.

                Ha det gott och tack för titten!

                                               
                         Min lilla lund
    (En sorgesam historia som slutar dock i glädjetårar)

Tanken på en kultiverad lund kom i samband med att stormen fällde tre träd i i ett hörn av trädgården som gränsade mot skogen intill.I ärlighetens namn hette det på den tiden "rododendronplanteringar" i stället för lund.
Då hade vi bott här drygt ett år. Året var då 1998.
Detta årtal kommer jag aldrig att glömma - oavsett hur "dement" jag än blir.
Jag kallar detta år för Sorgens År. Jag gick ständigt svartklädd och tillvaron förflöt i en sorgens och saknadens dimma. Inte kommer jag särskilt mycket ihåg om hur jag klarade dagarna men som alla kan se så har jag överlevt.
Först dog mamma. Sju veckor därefter min pappa. Några månader senare en god familjevän. Sedan i oktober kom Backabranden, där 63 ungdomar miste livet. En av dessa var min elev. Ett ensamkommande barn - en pojke från Eritrea i 15-årsålder.

Mitt uppe i förlusten av mina föräldrar, under några, lite lugna sommarveckor, började jag planera ett surjordsparti där stormen hade fällt de där träden. 
Då hade jag läst att man kunde bygga rabatter med torvblock och rododendronjord. Jag gled i verket, men rätt frånvarande. De tunga tankarna var ständigt närvarande och sorgen hade tagit ett grymt grepp över mitt hjärta. Vi sörjer så olika. Jag själv kommer från en släkt där folk har dött av brustet hjärta. Jag var nog rätt nära.
Kanske var det trädgården som räddade mig?
Under några timmar vissa dagar kunde jag glömma verkligheten och ägna mig åt det som så småningom skulle visa sig bli en riktig liten lund med många träd, rododendronbuskar och vårflor av olika sorters lundväxter. Med andra ord en riktig vårträdgård med "attityd" och karaktär som bara en lund kan erbjuda både i naturen och i trädgården.Men, det har tagit en lång tid, närmare bestämt 18 år och nu börjar jag "förstå" min lund - dess behov av påfyllnadsväxter och hur den andas en underbar lugn. Jag är nöjd. Behållningen av det som växte upp ur en svår sorg har blivit till glädje.
Min lilla lund är ett svalt ställe för att minnas, för att vara i nuet och för drömmar om ännu fler marktäckare med ovanliga namn.

 Jag kommer att fylla på med några bilder till under kvällen, därför att jag vet att det är alltid någon som tycker att det är intressant att veta vilka växter man har där.

 Tack för att du tog dig tid att läsa min story om Lilla Lunden.
              Härmed har jag äntligen döpt den :-)!

                            Ha det gott!

                     

         Hann knappt vända ryggen till
                 när allt formligen exploderade!

           Måste samla mig i morgon till en riktig fotorunda!

                              Ha det!  

                                                     Just nu 
får trädgården ta sin tid och då blir det mindre av den vid datorn.Redan nästa vecka "hotas" med kyligare väder.Lika bra att ta tillvara dessa högsommarvarma dagarna medan de finns här.
                Sanguinartia canadensis 'Multiplex', fylld blodört

En ny trädgårdsbok att ta till sitt hjärta!

Vad vore livet utan bra trädgårdsböcker? Inspirerande, förmedlande av kunskaper och erfarenheter och illustrerade med fina bilder.

                      En  trädgårdsmästare förde bok över sina odlingar under ett års tid. Anteckningsbokens författare är okänd, likaså var och när han var verksam.
                      Trädgårdsmästaren André Strömqvist har sammanställd dessa anteckningar till en underfundig pedagogisk och vacker bok som förmedlar djupa odlingskunskaper och -erfarenheter på ett förförande sätt. Jag får läsa om den okända trädgårdsmästarens tankar och reflektioner över trädgårdens- och den vilda naturens  olika skeenden under ett helt år. Inspirerande och lättillgänglig med variation i texter och bilder. Skulle jag tycka att 220 sidor låter mycket att ta in på en gång - inga problem - läser aktuellt månadskapitel i taget! Snart kan jag utantill majmånadens 19 sidor ;-) Har lärt mig mycket om till exempel narcissodling.
                     I avsnitt om narcisser får jag lära mig att: .
"MULL  ....För narcisser är mullhalten viktigare än näringshalten......att platsen inte blir för torr under sommaren. Då bli blomningen sämre.....De fyllda sorterna är känsligare för sommartorka...
PLANTERA....Många narcissodlare hävdar också att en djupare plantering ger bättre blomning medan grunt planterade ger fler sidolökar.....Många gamla sorter kommer av sig när man stör dem....
Våren 1620 blommade en fylld påsklilja för första gången i Vincent Sions trädgård i London...."
Dessa citat är förstås bara en axplock ur allt klokt som trädgårdsmästaren berättar om narcissodling.
Majkapitlet inleds med underrubriken: Maj är trädens månad.

                     Här är några av mina träd just idag

Trädgårdsmästarens anteckningar kommer att finnas på mitt nattduksbord ett år...minst! (Förresten, visste Du att man behandlar lite olika de gamla och nya sorter av narcisser? Det visste inte jag.) 

                             
               

   Ha det riktig gott i sommarvärmen och tack för att du tog dig tid!

                                                             Charmigt
                                     
Ett kärt möte med min gamla rumsgran, trots rätt anskrämlig anrättning av spretiga grenar och en del vissnade barr, blir det ändå! Efter en lång vintervistelse i källaren sträcker den så tacksamt ut sina ofullständiga,gul-och grön barriga armar och omfamnar den friska och klara luften. Det ömsesidiga återseendets glädje emellan oss är ordlöst. Vi har mycket gemensamt, den gamla granen och jag.

Snart har den sällskap av hortensior och en stor- och vitblommande klematis.
Min dotter brukar säga till mig: - Mamma, du är så charmig,när jag säger eller gör något tokigt. Så ser jag på min gamla rumsgran också. Charmen sitter inte i det perfekta utan i det ofullständiga med glimten i - barret? 

Sommaren är på väg och då får grödorna i växthuset börja vänja sig vid sommarlivet utomhus.Snart är det pelargonernas tur att inta trappan i Krukträdgården.

           
           
           Persikan har stått ute redan i ett par dar.

          

       Tack för titten och ha en fin dag!

                                                Upp till kamp!

Ja, nu börjar kampen mot sniglar, liljebaggar och ogräs för att nämna några trädgårds"huliganer". Vårvärmen tog en paus i ett par aprilveckor och då blev sniglar och snäckor lite slöare, men nu sätter de fart!
Inte ens ogräset frodades riktigt som de brukar men nu får man beväpna sig med handskbeklädda flika händer, spade och och örnögon så att rätt växt hamnar i skottkärran.
                Min kamelia har blommat sedan januari. Först i källaren och från mars ute. Har tagit in den ett par gånger under tiden då det blev nattfrost. Annars har den fått stå ut i ur och skur vilket den uppenbarligen har gillat.

Installationen Dark Forest har fått tillskott av pensén 'Molly Sandersson' - very dark indeed ;-))!

Roligt namn på Allium ;-)

Nu skimrar det i rabatterna av vackra bladutspring!

För att göra grovgörat lite roligare så får man passa på att leka...;-))

          Önskar Alla en fin 1 Maj!

                                                 
    Vad har Du för trädgårdsdrömmar?
Själv har jag jättemånga. De allra flesta förblir drömmar, men en liten dröm tänker jag förverkliga och är redan på god väg...:-))
Jag håller på att anlägga en liten äng på ett par kvadratmeter som ska innehålla auriklar, vivor, vitsippor,och blåsippor.
Den här kalla våren är ingen större "hit" för min kropp men för vårblommorna har det varit jättelyckat. De håller sig länge och det njuter jag av! Här samsas Primula 'Johanna' med vitsippan 'Dark Leaf'. Så småningom blommar även vitsippan, Anemone nemorosa 'Blue Eyes' och Hepatica henryi. Ska gräva upp min ungerska blåsippa, H. transsylvanica från en undanskymd rabatt och plantera på ängen. Hela härligheten ligger på en "hylla" i ögonhöjd....:-)!

Just nu slår surjordsväxter ut också så som denna tibetanska i sin strikta "rob" av läderartade blad och stela, vita små klockor.

                                 Önskar alla en trevlig helg! 
          Kanske får vi äntligen lite varmare  och soligare?

                                                Jag tror och
       hoppas innerligt
att alla vi som håller på med trädgård och värnar om växtlivet också värnar om annat liv och att vi inte vill känns vid de grymheter människor är i stånd till mot andra levande - både människor och djur. Men att bara tiga eller rycka på axlarna är ett slags medgivande. 
Även om vi är olika, tycker olika om många saker så är vi väl ändå eniga om människors rätt till Liv oavsett religion, "ras", könsidentitet, m.fl. faktorer? 
Jag känner djup avsky för handlingar och värderingar som grundar sig i kategorisering av folk på ytliga grunder. "Rötägg" finns det överallt i alla samhällen. 
Men, när man urholkar demokratin och väljer politiker som har kunnat t.o.m. raljera över sina egna grymheter och idag sitter vid kommunfullmäktige och har hand om barn -och ungdomsärenden känner jag en förtvivlan som är svår att uttrycka i ord. Lär vi oss aldrig av historien...?
Jag bloggar förstås om trädgård, men är i första hand samhällsmedborgare och  känner att det är min plikt att sprida denna länk och denna. Hur kan man hysa sådan hat? 
Det är inte "populärt" att "mästra" och jag hoppas att ingen ska tro att jag håller mig själv bättre än någon annan.


                               ******
Jag vill visa, som vanligt, det som är aktuellt just nu i trädgården.

Primula x miniera är korsning mellan P. allionii och P. marginata 

Vädrets makter är inte med oss just nu , men det kyliga vädret gör att vårblomningen håller i sig vilket jag njuter av.

Dessa små "nålkuddar" poppar upp lite varstans på en av bergsrabatterna. På svenska heter den kuddviva.

En alpklockesläkting som jag är osäker på när det gäller arten.Kanske S.villosa (hårig alpklocka)eller hybridiserad med en del andra arter som jag har har haft.Den har spridit sig och kommer också upp lite här och var.

 Min rosenrododendron är alltid först ut av rododendron att blomma.
En pålitlig "kompis".

     Ha det gott och jättetack för titten!