Anjas Hill

       
        En katt - ett liv   

               Wille

Tårarna vill aldrig ta slut. Alla go'a minnen bara väller fram, från den dagen när Wille, tillsammans med Maija, äntrade vårt hem som varit kattlöst då i ett år.

En alldeles underbart vacker, efterlängtad kattpojke kom till oss en kall januaridag 2010. En av de snörikaste vintrarna vi haft här.

Han, stora, starka pojken var så rysligt rädd. Han gömde sig bakom sängen. Han försökte rymma mitt i smällkalla vintern många gånger. Han grät högt och ljudligt på natten. Vi undrar än idag hur det kommer sig att han var så rädd och vad det var han längtade efter.

Det tog tid innan Wille förstod att här, i vårt hus, trädgård och tomt, var hans revir. Ingen skulle ta honom härifrån.

Efter ca två år började han bli trygg.

Vi vet inte mycket om Willes bakgrund, bara att en dag flyttade han resolut in hos folk som inte ville ha katt. Dessa människor transporterade Wille till det närbelägna katthemmet och där fick han namnet Silver. Ett vackert namn men jag ville ge honom ett alldeles hemmagjort namn. Det blev Wille med dubbel-w, för han var ju ingen vanlig bondlurk ;-)(tyckte han själv..)

Willes ålder var lite svårt att bestämma, men man trodde att han var ca 6 år när han kom till oss - snart sju år sedan.

Vilket liv han hade haft innan och varför han var hemlös vid den åldern var det ingen som visste.

Jag har älskat denna underbart snälla, tåliga och tappra katt av hela mitt hjärta. Har aldrig träffat på en katt med så utrycksfulla ögon. När han tittade på mig så kunde jag läsa allt från kärlek till mig, svartsjuka mot Maija och matfjäsk. 

Och snart, om några timmar, åker jag och håller honom i min famn, pussar och kramar hans underbara päls tills han har somnat in...

             

  Livet är så grymt. Det är alltid döden man måste acceptera.

Så svårt att förstå att redan här, i början av augusti, hade Wille jätteont. Bilden har en trädgårdsbesökare tagit.