Ej trädgårdsrelaterad
Kattdiabetes
Vår älskade kattpojke Wille hade en svår sjukdom som han levde med i 4 år som diagnos. Troligen hade han den redan när vi fick honom på katthemmet, vilket skulle kunna vara förklaringen till att han ställde sig vid kylskåpet och TIGGDE!!Det var så frustrerande att inte veta vad han ville ha.
Så småningom blev Wille akut sjuk och han fick diagnosen Diabetes mellitus.
Vi fick lära oss att hantera detta faktum och det "gick bra" trodde vi, till vid en veterinärkontroll upptäcktes att hans tandstatus var usel och sockervärden för höga. Det blev en tandoperation. Nu trodde vi att allt var frid och fröjd. Enligt veterinären skulle även blodsockernivåerna stabiliseras. Dock blev jag väldigt medveten om kattens tänder och kollade då och då i munnen på Wille. En dag upptäckte jag att han hade blödande tandkött. Akut iväg till veterinären, en ny tandoperation där det mesta av tänderna avlägsnades. Nu då? Nu ska väl alla problem vara lösta. Nästan inga tänder - inga tandproblem mera? Bra sockervärden? Trodde vi. Ingen talade om för oss att i och med denna dyra operation (10'000kr = ingen ersättning från Agria) var det inte på något sätt säkert att hans tandproblem vara lösta. Att denna lömska tandsjukdom drabbar olika hos olika katter.
När då Wille blev "helt plötsligt" jättedålig på fredag den 16 i september åkte vi iväg med honom till Blå Stjärnan på lördagsmorgon.
Fattar ni hur otrolig häpen jag blev när veterinären förklarade att hyans mun var lika infekterad som vid förra gången då nästan alla tänder opererades bort? Det känns som ett svek från djursjukhusets håll att inte berätta för oss att problemen är inte säkert löst trots den omfattande operationen ??!!
Denna alldeles särdeles underbara kattpojke med de mest uttrycksfulla ögon jag någonsin sett hos en katt led i tysthet. Vi hade igen aning om att han mådde dåligt. Han visade absolut inget. Ändå måste det ha varit helvetiska smärtor i munnen. Han slutade helt enkelt att äta den fredagen på grund av munsmärtorna. Först när njurarna hade slutat att fungera bra och han inte kunde kissa såg vi hur eländigt det var ställt med vår undertbara katt. Nu ville jag dock sätta stopp för kattplågeriet. Inga mer plågsamma tandoperationer, njurprover, blodprover, droger...Jag är lite knäckt fortfarande och jag saknar Wille sååå!
Osökt blir mina frågor: Vad kunde jag ha gjort bättre? Men, det är ingen idé och älta det. Det är för sent.
Man får en väldigt stark relation till en katt som kräver så mycket av ens uppmärksamhet. Wille svarade med en fantastisk tillit till oss.
För avhämtning gratis
Känner du till någon som skulle kunna ha glädje av diabeteskatts saker så hör av dig till oss.
Vi har tillbehör som Wille lämnade efter sig. Bl.a. diabetestorrfoder (ja, han vägrade äta våtfoder), ekologisk kattsand (ca 17 kg), blodsockermätare med lansetter m.fl.
Om du känner någon med en diabeteskatt så skänker vi allt. Men endast vid hämtning.
Denna tandsjukdom drabbar, enligt veterinären, 80% av rovdjur - både vilda och tama. Har du katt -kolla tänderna!
Jag lider verkligen med dig, det måste ha varit en hemsk tid! Inte nog med att man är tvungen att själv ta ansvar för när ens husdjur ska få sluta sina dagar, dessutom veta att han/hon lidit en längre period.
SvaraRaderaDet var något liknande med vår förra hund Penny som förmodligen hade en hjärntumör som påverkade henne så att hon svimmade ibland - och blev vad vi trodde "åderförkalkad". Den veterinär vi kontaktade då sa att hon måste äta på morgnarna - vilket hon vägrade - annars åt hon gräs så hon kräktes och då fick hon syrebrist till hjärnan med korta svimningsanfall som följd.
Men...distriksveterinären som såg den sisa attacken precis innan hon fick somna in, sa att det var typiskt för en hjärntumör. Hon hann dock bli 16,5 år så hon blev ovanligt gammal, men vi skulle nog ha låtit henne somna in ett halvår tidigare. Iaf om vi då hade vetat vad det var som hon förmodligen led av.
STOR KRAM
Susie
Vilket fruktansvärt lidande både för er och Wille. Jag tycker att veterinärerna agerat oproffsigt och snudd på bedrägligt!
SvaraRaderaNu rustar jag för fullt inför morgondagens stora födelsedagskalas, ringer när det hela är över.
Kram
Så sorgligt att läsa om er o Willes lidande. Det är så hemskt att inte veta, inte förstå och framför allt till sist inse att allt är förjäves :( Men ni får trösta er med att ni gjorde allt ni kunde, för det ska du veta Anja att många skulle inte betalat så hög räkning för en operation + allt annat som hör till. Så tänk i stället på att ni verkligen, verkligen försökte hjälpa Wille och att han tack vare er fick ett underbart liv till slut efter tiden innan katthemmet. Vi hade turen att få ha våra älsklingar i 15,16 och 19 år men jag saknar dem fruktansvärt fortfarande. Kram/Monne
SvaraRaderaOj, oj så sorgeligt. Tycker att ni gjort allt ni kunnat för Wille men visst har man önskat många gånger att djuren kunnat tala och säga hur dom mår.
SvaraRaderaVeterinären borde ha upplyst er om att katten inte alltid blir bra efter operation.
Det känns verkligen att ni är riktiga djurvänner..ha det gott��
Vår katt har dåliga tänder men det blöder inte och han äter, men han tigger mat hela tiden. Veterinären har sagt att man borde ta bort en tand eller två men samtidigt är han 17 år gammal och driver en risk med att operera. Jag hoppas han inte har ont, han visar det inte. De har tagit blodprov på honom och värdena är normala. Tand operationer är inte heller under försäkring här i England, och kostar mycket. Det är svårt att välja vad sin är bäst för djurens skull. Kram till dig, du gjorde rätt beslut.
SvaraRaderaJag tror inte att du kunnat göra något annat än det du gjort. Man kan alltid titta i backspegeln och säja att man skulle gjort si eller så, men hur hade det blivit då? Det vet vi inte.
SvaraRaderaTyvärr måste vi nog lite till s k expertis och hoppas de gör allt rätt. Tråkigt dock att de inte upplyste om följderna, vilket de borde ha gjort.
Kramar till dej!