lördag 3 augusti 2019


                                       

                                    🌻   Vanlighetens lov 🌼
                                                         
             
Ingen "akademisk kvart" gällde på universitetet när man skulle skriva tentor på min tid. Sen ankomst ansågs som brist på respekt och uttryck för nonchalans. Av någon anledning - kommer inte ihåg vilken - kom jag några minuter för sent till en av mina första tentor. Inte på grund av orespekt eller nonchalans utan av någon godtagbar anledning. Jag hyste stor respekt för mina adjunkter och disputerade lärare och sen ankomst var rena mardrömmen. När jag anlände med andan i halsen till skrivningssalen,fällde Dr. Andersson följande kommentar: - Jaha. Dags att komma! Du, som kommer från folkens djupa led förstår väl inte bättre, med tydlig förakt i rösten och blicken. Det syntes tydligen redan utanpå från vilken samhällsklass jag härstammade.
Ja. Människor värderas olika, beroende på härkomst, religion eller hudfärg - ociviliserat nog. 
Även växter värderas olika. En del är finare än andra. Det kan även jag köpa. Ju svårare att förstå och odla - desto mer värdefull och fin.
De vanliga, gärna lite spridningsbenägna, är som "folkens djupa led", lite föraktade av konnässörer och amatörer i den högre skolan. 
Men, vissa överlevnadsstrategier är fördelaktiga på grund av deras livskraft, så som rotspridare som jag gärna planterar i utomhuskrukor. De kan stanna då ute året om. Eller fröspridare om de är lätta att dra upp från oönskade ställen.
Andra, som går att köpa i princip på vilken som helst gardencenter, får bilda stommen i perennrabatter. Deras främsta egenskaper är ofta att de kräver inte särskilt stora insatser av sin odlare. Förnöjsamt frodas de utan pjosk.
Vad skulle vi göra utan dessa flitiga, tåliga glädjespridare?
I och med jordens förändrade klimat, med överraskande väderförhållanden ska vi satsa ännu mer på de "vanliga", ur de vanliga sortimentens "djupa led". Där finns de tåliga, blommande växterna som våra pollinatörer gillar. Har man en bit jord att förfoga över är det ens plikt att se att där finns inte bara ögongodis för en själv, utan även mat till de väldigt små "munnarna". 
Blandat kompott av "vanliga", lättskötta växter.

Urnor, fat och krukor är lätta att fylla med sommarblommor. 


                       Stjärnflockan tar för sig lite varstans. Lätta att ta upp från oönskade ställen.

Både kejsarolvonet och rönnspirean stannar ute året om. Rönnspirean har invasiva rötter  -fördel som krukväxt. Olvonets fördel är härdigheten. 
                                                                        Fröspridande murbinka


Rar sak från turkiska Taurusbergen. Färgmix av dagglöken. Sprider sig långsamt när det gäller färgerna kanel, vit och rosa. De gula sprider sig villigt.

En riktig pollinatördragare är strandveronikakultivar

               Den här floxen har bott i samma kruka i fyra år. ute, under takutsprång på vintern.

Som syns på bilderna lyckas jag undvika alla humlor, bin och blomflugor m.fl. pollinatörer trots att de nästan trängs i blommorna. Jag närmar mig för synligt och ljudligt.

                 Önskar Alla en fin vecka!
                     Anja
                        Länkar till trädgårdsportalen TrädgårdsFägring

16 kommentarer:

  1. Den kommentaren du fick av Dr.Andersson skulle nog inte förekomma nu, men detta betyder inte att det inte tänks.
    Härligt filosoferande om fina och inte fina inom växtligheten.
    Ha en skön lördag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dess bättre accepterade Dr. A. mig så småningom...;-)
      Tack för din komplimang! Roligt att få någon respons på texten.

      Radera
  2. Hej Anja!
    Jag väljer växter som är enkla att få att trivas, och så har jag nog en förkärlek till de min farmor hade i sin trädgård. Om andra vill snörpa på näsan för mina val, så får de göra det, huvudsaken att jag trivs. Fantastiskt att din flox klarar sig i krukan. Det är en favorit, vilken ljuvlig doft den sprider.
    Ha det gott /Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många med dig som odlar med förkärlek de sk mormorsväxterna. En underbar gärning som bevarar våra kulturväxter. Ja, det tycks lättare att få folks ogillande än tvärtom. Floxens doft kommer man ihåg från bardomen. Min mamma hade flox och sopnejlika (den doften kan jag framkalla i näsan ännu!) i rabatten. har tänkt att skaffa en mer modern kultivar av sopnejlikan, men har inte lyckats att springa på en sådan ännu. Eller att odla en gammaldags i kruka....:-)

      Radera
  3. Hej Anja!

    I det här fallet är det nog din lärare som borde skämmas och inte du för sen ankomst men vissa minnen faller aldrig i glömska.

    En riktigt fin bild du tagit på den silverstreckade pärlemorfjärilen. Det är inte lätt att fota de små liven som dessutom rör sig hela tiden vilket skapar rörelseoskärpa. Jag tar en stol och sätter mig mitt bland de mest populära växterna och snabbt accepterar flygarna min närvaro. Det är ett fascinerande skådespel att i lugn och ro sitta och betrakta det intensiva letandet efter nektar, ibland lyckas jag även få en bra bild av skeendet runt omkring mig.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att sitta still nära en pollinatördragande växt är förstås att föredra än att klampa som undertecknad och skrämma iväg dem. Olika blommor drar olika fjärilar. Den lilla blåvingen ser jag oftast på berget "solande" mot stenen. Undrar viken värdväxt den föredrar? Har aldrig lyckats att fånga den i blid.

      Radera
  4. Förakt och nedåtseende på andra människor... så hemskt och så tråkigt. Och tänk den dag vi kunnat ta oss förbi det... Vanliga växter, snälla människor - båda lite föraktade. Snäll som korna på ängen = dumma... ..hemska tanke.

    Jag har många rara växter men älskar många vanliga, lätt, lättskötta och snälla växter också. Och det känns som det uppskattas för det fladdras och surras nästan överallt. Och den aspekten är lika viktig som doft, vinteruttryck, flera snygga perioder och allt annat jag tänker på när jag väljer.

    Väldigt fin bild i din header :)

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker mig folket, de "vanliga", som stommen i ett samhälle. Det är ändå den stommen som för ett samhälle vidare.

      Radera
  5. Jag älskar alla växter, dom "vanliga simpla" - men gärna då i nån ovanlig färg. Dom rara som ofta visar sig vara lite petiga med växtplatser och gärna dör ut.
    Men...sen har man ju en del ovanliga saker som man aldrig skulle satt om man visste hur dom agerade. T.ex. den japanska låga bambun som är det mest invasiva jag nånsin haft. Inte kul.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också den låga bambun. Som tur är blev den rätt placerad från början - av "misstag" och håller sig därför inom givna gränser - och tycks inte behöva någon bevattning!

      Radera
  6. Status finns alltid men förändras förstås över tid. Nu finns det andra statusproblem i skolan. När det gäller växter tycker jag nog att de "vanliga" pålitliga växterna har fått ett uppsving i status. Hur skulle en normal trädgård annars kunna fungera? Däremot är det nog många av oss som är lite mer än vanligt intresserade som klämmer in något extra här och var.
    Ha det fint
    Helene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kanske lite onödigt av mig att besjunga vanlighetens lov - de flesta trädgårdsmagasin kryllar av dem ändå ;-).

      Radera
  7. Snygg övergång med liknelsen! Jag tror en bra mix är bäst, både i styrelserum, i samhället i stort och i trädgården. Jag går nästan uteslutande på växtsätt och uttryck när jag handlar till trädgården och väldigt sällan på vad som anses som "finxäxter".
    Som exempel kan jag nämna när jag fick upp ögonen för den japanska ädelcypressen Chamaecyparis obtusa för fösta gången. Det blev ett absolut måste att köpa och än idag tycker jag att det blev just så bra som jag hoppades. Merparten tycker nog att den lämpar sig bäst för kyrkogårdar och jag tror nog att försäljnigen av den har dalat senaste årtiondet. Hos mig är den helt perfekt i sin vanlighet, trots inköpt för en billig peng på en mindre exklusiv växtavdelning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den japanska ädelcypressen har även jag. Har dock demolerat den till oigenkännlighet genom speciell "japaninspirerad" beskärning ;-).
      Jag tänker nog lite som du: Uttrycket, när det gäller växter som är högre en en decimeter :-)
      Tack för responsen på texten! Kul!

      Radera
  8. Hei Anja.
    Noe har nok endret seg med tiden, men jeg tror nok at klasseskillet fortsatt finnes, men på en litt annen måte...
    Vi er nok der at vi litt faller for planter, enten den er helt vanlig eller mer sjelden, og egentlig er mer opptatt av helheten i hagen, utformingen og det estetiske. Og da kan det meste blandes og brukes:_-)
    Fine bilder fra hagen din/Eirin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan man säga det bättre :-)? Fint resonerat och så sant.

      Radera