Passion

            Passion
   Myosotis pulvinaris

Pälsklädd förgätmigej-släkting, endemisk på Nya Zeeland. Har haft den länge i en sandrabatt. Fick rädda den för ett par veckor sedan från döden. Månader av regn med algväxt och mossa i sandrabatten som aldrig torkar till frestar på en växt som bevisligen tål torka bättre än väta. Jag flyttade det som fanns kvar i tre olika krukor. En har stått inne i lilla växthuset, svalt   men under växtlampa

Helleborus x hybridus

Blomman med plan B

En ovanligt tidig blomning fick konsekvenser när kylan slog till med snö och minusgrader på nätterna. "Hon" brukar inte slå ut förrän sent i mars - början av april. Men i år redan i februari. Jag kände nästan en slags sorg när de långa stjälkarna låg där i snön tillsynes livlösa och slappa - ja, alldeles platta. Många andra stod ju uppe i snön och verkade inte lida så värst mycket. Men, att dessa platta, tunna, slappa stjälkar skulle kunna resa upp och orka bära de tunga blomkronorna kunde jag inte drömma om i min vildaste fantasi. Mina andra hybrider reste sig på dagarna, men inte dessa. Nu har det varit ett dygn med temperaturen på plussidan och...

....varenda blomma stod upprätt i rabatten! Min"smarta" julros såg till att tillämpa plan B och lät vätskan inne i stjälkarna återgå till roten i väntan på mildare väder. Is inuti stjälkarna kunde ha sprängt stjälkväggen, men i torrt tillstånd var växten förskonad av sådant missöde. Det är min förklaring till detta, mycket smarta sätt att överleva en kortare kylperiod. Helt ovetenskapligt. Fascinerande under alla omständigheter.

De här stod i princip uppe hela tiden.

Det går inte att vara likgiltig inför växter som man sett växa upp från frö. Jag hör så ofta att man inte ska pjoska för växter. Själv har jag en del som jag har privilegiet att få pjoska för och som manifesterar min passion för växterna jag ansvarar för. 

Ha en fin vecka!

Tack för titten!

Anja

Se andra trädgårdsbloggares inlägg i 

TrädgårdsFägring