onsdag 24 augusti 2016



     Sensommarblomningen har tagit fart
                    
                      3

Frilandshibiskus, Hibiscus syriacus 'Blue Bird'

Frilandshibiscus är en  bedårande buske som i gynnsamma lägen kan bli uppemot två meter hög. Min är runt en meter hög efter fem år.Hos mig växer den i en sydrabatt som för den skull inte är särskilt skyddad. På vintern är den ofta den kallaste delen av trädgården. Den blåa och vita varianterna anses som härdigast och det finns ett antal namnsorter att välja mellan.
Att den klarade vintern- och våren 2013 med sju veckors frosttorka: gassande sol på dagarna med plusgrader och flera minus på nätterna och inte en droppe nederbörd är mig en gåta. Det sägs nämligen att den klarar sig bara till zon 2. Bevisligen klarade den en hård och obärmhärtig vårvinter och vår, då så många andra växter strök med. 


Knippgentiana, Gentiana asclepiadea

En frodig planta med över en halvmeter höga, bågiga grenar tar plats i rabatten med bl.a. höstflox.
Den här arten tycks klara sig i hela landet så vitt jag förstår. I min trädgård, i ett halvsoligt läge har den slagit ut nu. Den har aldrig krånglat hos mig. Verkar väldigt frisk, robust och lättodlad.
De blå blommorna blickar över resten av trädgårdsrummet  med behärskad nyfikenhet. Alltid lika kärt återseende, väl värd att vänta på en hel sommar :-)


Slingerstomhatt, Aconitum hemsleyanum 'Red Wine'

Slingrar ett par-tre meter i allt som det går att slingra i. Hos mig mycket växtvillig och frösår sig lite här och var. Andra klagar på att den bara försvinner. Vet inte vad som gör att den trivs just hos mig. Jag gör absolut inget särskilt för den.



Vill bara påminna om att jag odlar i zon 2-3 och berättar bara om de växter jag har i min trädgård och om de erfarenheter jag har.

                                 Ha det gott och roligt att du tog dig tid!

fredag 19 augusti 2016



             Sensommar- och höstblomning

                                                                    2




Porslinsanemon, Anemonopsis* macrophylla

Denna spröda lilla "geisha" är endemisk på Honshu i Japan.

Hela plantan reser sig i rabatten hos mig ca 75 cm på upprätta stjälkar och pryds först av alldeles runda blomknoppar. En efter en slår de ut och blickar lite blygt ner mot marken.Stjälkarna behöver stöd då de ramlar lätt vid blåst. 
Varje blomma är ett under av sällsam skönhet. De liknar inget annat i vår egen flora, som jag kan komma på, men i Japan liknar man en helt öppen blomma med lotusblomma.
Den är relativt oproblematisk att odla bara växtplatsen är väldränerad men fukthållande, utan att för den skull vara blöt. Den gillar dessutom sommarfukt så att denna regniga sommaren borde vara helt perfekt för den i år. En torr sommar kräver den bevattning. 
Vinterväta kan bli ett problem om växtplatsen inte är väldränerad.


*Anemonopsis = -nopsis= liknar; alltså liknar anemone.

tisdag 16 augusti 2016



                         

                                 Sensommar- och höstblomning
                    1

            Kanske skulle det vara intressant för någon?
     Tänkte skriva en serie om mina allt eftersom de blommar. Jag har zon 2-3 och årstiden måste vara både mild, solig och hyfsat nederbördsrikt för att de sena varianterna ska hinna blomma. 

Först ut: 
                    Tofsviva, Primula capitata ssp mooreana,
en underart av P.capitata (ssp=subspecies; underart)
Börjar med den här rätt svårflörtade skönheten vars ursprungshabitat ligger på Himalaya på en höjd av 3300-5000 meter - alltså över trädgränsen - på fuktiga till blöta men väldränerade,varierande biotoper. 
Det svåra med tofsviva är övervintringen i trädgården. Den måste täckas mot väta i rothalsen efter blomningen på hösten. Det andra att rötterna vill ändå ha fuktigt men väldränerat. Och jorden måste ha lågt pH-värde. Alltså mycket att tänka på och kanske får en odlarnybörjare betrakta den som ettårig.
Välsorterade plantskolor säljer tofsviva från juli som en blommande planta och infon om dess krav på växtmiljö är näst intill noll. 
Hos mig har den klarat en vinter och det blir spännande att se om jag får den att trivas även till nästa sommar.
Egentliga blomningsperioden på våra breddgrader är juli/augusti, men i sin ursprungsmiljö på Himalayas biotoper blommar den på försommaren.
Hos mig växer den i en väldigt väldränerad surjordsrabatt.
En extremt svår fotograferingsobjekt på grund av blommans mångfacetterad färg. Jag tror dock att de flesta känner igen blomman.
                   Ha det bra! Tack för titten!
ps
Tofsvivan är den svåraste blomman att fotografera - för mig, som inte behärskar tekniken
                               ds

tisdag 9 augusti 2016




                                                         Det är vackert
                    även i regn, rusk, stormbyar och kyla
om man gillar det faktum att naturen tar ut sin rätt oavsett hur man försöker dölja dess spår....
Det ser lite dekadent ut - snett, vint och rufsigt. Några gula björkblad nuddar marken och grannens halvätna körsbär studsar mot gångarna. Ollaskrika (nötväcka) och kraa-kraa tävlar nämligen om vem som lyckas att sno flest och spottar ut dem halvätna.
En ny kines har fått fristad hos mig. Denna gång en hög perenn: väddpatrinia på svenska.Vackert namn på en heltjusig perenn ört.
En svävare kan man kalla den för. Redan nu når den till och med högre än jätteverbenan. Nästa år hoppas jag få de två att "samarbeta": gult överst, som en sol på blå himmel-jätteverbenan.
                                                                     Livfull, hotfull himmel

 Gillar att kombinera, men känner mig som nybörjare trots många års försök. Envist nog så vill jag hitta mina egna kombon och slår arrogant dövörat till så många professionella som kan så mycket bättre. Men det är väl ingen konst att ta efter - eller? Just här samsas väddpatrinia, vit axveronika och jungfruhirs. Intentionen är att skapa ängs-eller präriekänsla.
Ytterligare en svävare. En örtklematis som doftar. Blir inte så hög - max 90-100cm. Kallar den för örtklematis eftersom överdelen försvinner över vintern - precis som hos alla örtartade växter. De vackra frörufsen är vackra och tillför luftighet och extra textur i rabatten.
                                                     Ha det toppen! Tack för din tid här!

söndag 7 augusti 2016




                                        Uppehåll??? VA??
                 
    Nu får jag skynda mig ut och jobba lite!

....och ogräset har jublat i buskarna över det blöta vädret. Men den glädjen tänker jag börja ta itu med idag....haa!...då blir det så lagom roligt att vara ogräs på Anjas Hill. Dock betraktar jag inget av ovan presenterade växter som ogräs. De är fredade ,-))!


     Ha det bra och tusen tack för titten i min gamla, slitna blogg ;-))- ja, den är ungefär som jag själv ;-)!

måndag 1 augusti 2016





                                    Grönskan är kompakt
      denna första dagen av augusti

Vädret växlar mellan sol och regn vilket gillas mer av växtligheten än av undertecknad. Men, blommorna är svårflirtade. Lundskönan har tvekat länge. Ett tag trodde jag att den skulle börja blomma strax efter midsommaren och sedan dess har jag rusat ut varje morgon för att se om något händer med knopparna. Så äntligen för ett par dagar sedan!
En riktig favvo bland slingerväxter är den himmelskt blå slingerstormhatten. Gillar den bättre än den vinröda 'Red Wine' vilket sprider sig här ibland hejdlöst.
  

    Just nu tycker jag om den mättnad och mognad som trädgården uttrycker.
                 Ha det bra! Tack för titten!

onsdag 27 juli 2016




                                     
                      Att leva i trädgården
Finnas här dygnet runt. Gå ut i ottan och ta ett varv. Studera varenda kvist, minsta lilla blomma som blommar om och försöka överlista koltrastens nästa demoleringsobjekt, är att leva i nuet.
Mer "nu" än så  här kan det inte vara i fredstid och utan andra dramatiska faktorer inpå. Lugn och frid. Bara katten och jag och svalt morgonbris. Koltrasten har lämnat sitt visitkort i form av trasiga torvkanter. Försöker muta dem med persikor. Hoppas att det funkar. Gör det inte det så är "fredstiden" snart slut och jag förklarar krig mot sabotörerna.


Ingen besökare skulle väl lägga märke till denna kombon? En variegerad bok 'Marmorata' bildar kuliss till blå bergvallmons kapslar. Snyggt, tycker jag, men inte iögonfallande.


 Lilla vivan, Primula minima, har kommit med ett par blommor som knappast någon skulle lägga märke till. Den borde inte blomma nu.



Rabatten är så het att ingen undgår att lägga märke till den.

Jag brukar få peka särskilt för besökarna min lilla nyzeeländska skatt. - Titta vad jag har här! Då berättar jag hur den "dog" 2013 och nu har återuppstått och har till och med visat ett par blommor i år. Blir det stora ovationer så som jag förväntar mig? Nej, tyvärr. En förstulen gäsp däremot...;-))Och jag, alltid lika entusiastisk över att få berätta...;-)
Vilken tur att jag har så många ljusa timmar till mitt förfogande och kan njuta av denna sötnos. Ta in hela dess skönhet med den silkesludna pälsen och en pigg liten blomma som nästan ler mot mig. Jo, jo! Jag begriper väl att Du tycker att jag har gått och blivit helgalen. Vem vet? Jag kanske inte "blivit" det utan varit det alltid. Men, jag är helt ofarlig för omgivningen ,-)))-ja, till och med ofarlig för koltrasten...
                                  Till sist en underbar liten klipplilja. Birgitta gav mig en liten planta i våras som nu har vuxit till sig.

                           Ha det fint!

måndag 25 juli 2016





En annan julidag


Jag tyckte att speglingen blev fin

Också ett sätt att presentera en bukett


Wille visar en romantisk sida


                                                        
                                                           Ha det fint!  

söndag 24 juli 2016




                                    

         En morgon i juli

            


Ha det bäst!

torsdag 21 juli 2016




              Doftande gardenia
           under min    
               japanska zelkova

Här borde denna, i vår klimat  "omöjliga", krukväxt trivas. Ljust och en lagom hög luftfuktighet. Kommer det en störtskur så silas de hårda dropparna genom zelkovans lövverk. Till hösten, d.v.s. om den överlever och mår gott under sommaren, får den flytta inomhus i ett svalt rum. Än så länge är jag glad att den trivs där den står och är.

Och lilla sällskapssjuka, nyfikna rödhakeunge håller koll på vad jag sysslar med. Sommaren tycks ha återvänt efter en lång paus.

         Ha det fint och tack för att du tog dig tid!