fredag 9 november 2018



                                                       
       

                                                     Vitflockel
           (syn. rostflockel)
                                                    Ageratina altissima'Chocolate'
                                                 
                                            (syn. Eupatorium rugosum 'Chocolate')


Tunna, eleganta, lansettformade blad i skiftande nyanser av rost och purpur med silverskiftningar. Välförgrenad med massor av blomknoppar - stora som knappnålshuvuden. Plantan kan bli uppemot 1.2 m hög. Föredrar mycket fuktig jord.
Det är redan november men, grenarna som är kvar i rabatten med några knoppar, har inte svällt och jag kommer aldrig att få se blommorna utslagna ute.
Som tur är har jag skaffat denna kraftiga perenn mest för bladens skull. De fyller upp i rabatten och liksom lyfter upp andra mer solitära växter. Vitflockel är lite som operakören bakom solisterna.
Eller, så får den själv vara solisten. En fin solitär på rätt ställe.
Har varit liiite besviken på att aldrig få se den att blomma - fram tills i höst. När oktoberregnen och stormar, kuling och hårda vindar avlöste varandra tog jag resolut fram sekatören och klippte av nästan alla grenar med blomknoppar och ställde dem i en vas inne. De har stått så fantastiskt fint och blomknopparna, trots deras litenhet när jag tog in dem, har slagit ut. 
Nu är jag dubbelt så nöjd med den. I rabatten en fin fyllnadsväxt och på senhösten en fin snittblomma.

Ageratina altissima härrör från östra och centrala Nordamerika. Där växer den i skogsmarker - förmodligen rätt blöta sådana eftersom den vill ha fuktigt eller t. o. m. blöt mark. Gärna soligt eller halvsoligt. I sydligaste delar av Sverige kan den eventuellt hinna blomma. Härdigheten B = En perenn som kan odlas över hela landet, men kräver en skyddad och väldränerad växtplats för att utvecklas bra. 
Giftig växt vars mölksaft innehåller tremetolen .
Buketten inne
Utslagna blommor. Dekorativa, "annorlunda" blommor

Trodde inte på fullt allvar att dessa små knoppar skulle orka slå ut.


           Länkar som vanligt till TrädgårdsFägring. I veckan med temat Vackert i november

                       Ha en fin helg!

lördag 27 oktober 2018




     Att flytta stora, tunga växter           till vinterförvaring

Det smartaste sättet att odla större krukväxter ute är förstås att skaffa sådana som är minst två zoner härdigare än vad man själv har. Då kan krukorna stå ute året om. 
Att leka Medelhav i zon 3 i Sverige med större olivträd, citrus m.fl. kräver att man förflyttar dem till frostfri övervintringsplats. Sådana växter har jag ett antal och kan tacka maken för att de slipper frysa ihjäl på vintern.
Den absolut största "Medelhavsväxten" vi har - som inte alls härstammar därifrån utan från Nya Zeeland, är vår Cordyline australis 'Atropurpurea', köpt 2005 (hittade äntligen inköpsåret bland anteckningarna). Den är stooor! Mäter ovandelen från rothalsen inklusive kronan 3,4 meter. Kronan är 90 cm hög och 1,3 m bred...dvs egentligen alldeles för stor för oss gamlingar att kånka ner till källarförvaringen. Men vi är båda förälskade i den och då uppbådar man oanade krafter när så krävs. Maken är stark vilket underlättar ;-)  I källaren får den vila horisontellt med en kudde under nacken...det får ju inte göra ont.
Proceduren att få den till källaren skulle nog få utomstående att dra på mungiporna...allt stånkande och pustande...som tur är ser ingen oss....  Något som underlättar hanteringen betydligt är att hela roten får vara i en svart sopsäck i stället för kruka.
Den döljs bakom ett "plank" i rothöjd när den är ute i Krukträdgården. 
Annars tycker jag att det handlar lika mycket om att förbereda sig själv för "vintervila". Nu tillbringar man tid inne mer än ute. Och visst är det skönt. Jag är nog årstidsberoende. Både vi själva och växtligheten vilar och hämtar kraft till nästa säsong.
Som ett landmärke sträcker sig vår "Palm" över hustaken

Igår åkte den in till vintervilan

Har tagit in en oproportionerligt stor bukett av paranasalvian, Salvia guaranitica 'Black and Blue'.
Den är också helt enorm efter en het sommar, men som tur är klipper jag ned den ordentligt och tar in några jättekvistar. Dock utan blommor.

Mina allra första egenodlade citroner får mogna inne.

Just nu har jag inne rätt många hortensiablommor. De är vackra så här års och passar väldigt bra ihop med gamla böcker...:-)

Jag höjer mysfaktorn inne med många växter i krukor och i vaser. Nu är jag och de flesta av mina växter redo för vintern.

                   Länkar som vanligt till  TrädgårdsFägring

                                                             Ha en fin helg!
                  

söndag 21 oktober 2018


                                                               
                                                               
                 Inte en enda frostnatt ännu
        med lång höstblomning som följd

Höstblommande perenner börjar återhämta sig från sommarvärmen och börjar slå ut så här sent, här hos mig. Men, jag ser också hur en del får kämpa på extra för att komma igen. Det är först nästa höst jag vet om en del har överlevt eller inte. Oktoberstormhatten saknar jag speciellt. Får se om den orkar ta igen sig till nästa säsong. 
Det är nästan hjärtskärande vackert när blommor slår ut mot allt visset. En del löv är färggranna och en del blad ser mer blaskiga ut, men de är fina kulisser till skimrande blommor i milda färger.
Stor höstanemon "levererar" länge i höst
Uppifrån: Gulltörel med variegerade blad, mandeltörel, en mörkbladig skönhet och blekgul sockblommas vintergröna blad är en dekorativ blickfång även så här sent på året...
Denna rosablommande gentiana kräver en solig och mild höst för att riktigt komma till sin rätt. Milt har vi haft men inte så mycket sol.Bilden överst är från idag och den understa för ett par år sedan.

Grenastern är en hysterisk blommande, buskaster


Min absoluta favorit bland höstblommande astrar är denna storväxta daggaster. I min rabatt ca 1,7 m hög.

Skuggliljan ska inte stå skuggigt. Står den för mörkt hinner den inte att blomma på våra breddgrader.

Denna kuddformade vinda med silvriga blad och rosa blommor sammanknippad jag verkligen inte med höstblommor. Nu är den i alla fall fullt med blomknoppar. Tror dock inte att de orkar slå ut. Plantan har inget svenskt namn.

Mitt "pärlbusketräd" är mig mycket kärt. Varje säsong bjuder det på något vackert att titta på. Nu, när löven lämnat grenarna, får lavar av olika slag den luft och ljus de behöver för att "blomma" ut. Lavar skadar aldrig träd eller grenar.
En av många marktäckare jag har är denna rosablommande rosenplister. Har även den vitblommande sorten.Den vill ha riktigt god jord för att bli så där härligt frodig är min erfarenhet. Många tycker illa om den, vilket jag inte kan begripa. Lätt att rycka bort om den invaderar ställen där man inte vill ha den.
    Höstsilverax håller ett vakande öga över äkta mattan i Salen.

             Ha det gott i hösträdgården!
             Länkar som vanligt till TrädgårdsFägring 

torsdag 18 oktober 2018



                       

        Sommarkrukor står ute än
och en del kvällar har varit så milda att vi har suttit ute till sena timmen. 
Nu verkar det ändå som om vädret skulle återgå till det mer normala. Men för vår del verkar det inte bli frostnätter ännu.





   Att dekorera för hösten är faktiskt alltid lika roligt.Men jag har svårt att bestämma mig hur jag vill ha det.Jag provar och provar. Ibland är jag nöjd med resultatet - ibland mindre. Får se om jag gillar dessa imorgon :-)?

          Jag länkar till bloggportalen TrädgårdsFägring. 

                      Ha en trevlig helg!

lördag 6 oktober 2018




                                                Hösträdgården -
     naturens eget konstverk     
Min trädgård är vackrare nu än i somras. Blomningen är lika dålig nu som då. I somras på grund av hettan - nu brist på sol och ljus. Men till skillnad från i somras spelar träd och buskar en huvudroll med sagolika färger. En blandning av alla möjliga toner från grönt till den mest brännande eldröda.  
                               
Redan från köksfönstret ser jag hur hösten bonar sig i min ryska kornell (vars sortnamn jag inte vet. Lite varmare färger på bladen än 'Elegantissima')
 Det sprakar i Krukträdgården. Är väldigt glad åt mina buskplanteringar i krukor. Dessa står ute jämt. Dahlian får dock flytta till källaren när temperaturen faller medan rönnspirean stannar ute, som vanligt.(Sorbaria sorbifolia, vars sortnamn jag har glömt även här.) Har haft den i 17 år i en och samma kruka.Den kallas för "trädgårdens värsting" tack vare rotskotten som lätt tar över stort i trädgården på friland. Härdig till minst zon 7. Dessa egenskaper gör den perfekt för krukodling.Har aldrig bytt jorden bara lagt någon gång lite extra ovanpå...och den har inte klagat...;-)


Murbinkan (Erigeron karvinskianus)leker sommar oförtrutet. Vilken skatt! (Tack, Birgitta!)Bilden är nytagen trots att den ser ut som från juli.


"Daddy, Daddy cool..." Tänk att få uppleva Hosta 'Big Daddy' så här fin på hösten. Den brukar vara perforerad av sniglar. Den lyser som en guldbrosch mot skogen.

Min japanska konvaljbuske visar en primadonnas höstrobe bland de mer måttligt uppseendeväckande kreationerna. 

En färgpalett från berget. (Är du nyfiken på vilka växter som syns på bild - fråga mig!) 

Några pelargoner har fått flytta in. Upptäckte att trädgården ute blev en fin kuliss till dessa.


Trädgård är ovanligt vacker i höst.Skulle den vara städad och "besöksfin" skulle jag bjuda folk till trädgårdsvandring. Ska faktiskt överväga saken på allvar till nästa höst. Vore lite kul att kunna ha en trädgårdsvisning i oktober :-)? Fast, den skulle få i så fall bli på kort varsel - man vet ju aldrig i förväg hur de olika årstiderna blir, numera. Men, något att tänka på (även för andra).  


  🍂 Bloggportalen TrädgårdsFägring bjuder på mer höstfint!🍄


            Ha det alldeles otroligt gott!
                Tack också för att du tittar in! 
(Utan läsare ingen mening med bloggen. Många menar att de bloggar endast för att dokumentera sin trädgård. Javisst - till en del - men om det inte spelar någon roll  att någon annan läser och kommenterar det jag har publicerat, tja, då kan jag skriva en privat dagbok i stället.)

måndag 1 oktober 2018






      Medan hösten rumlar ute
             sitter jag inne och...trivs;-)! 

Ja visst är det tvära kast från "ångest" till trivsel, men man anpassar sig. Människan söker jämvikt i tillvaron, och att må dåligt över något man inte kan påverka är ju inte speciellt klokt ;-).
Efter en veckas storm, kuling och regn tittar så äntligen solen fram från en molnkant. Det inspirerar. 
Färgerna börjar spraka som aldrig förr och skenkamelians röda färg är ögonbedövande. Det verkar som om årets höstfärger blir starkare än vanligt. Men, än så länge är många buskar och träd gröna ännu. Därför blir kontrasterna starka - så som på min headerbild.
Av dagen hoppas jag en arbetsintensiv dag ute då pelargonerna får åka in, växthuset skördas av godsakerna och berget blir färdigstädat. Men, än så länge är dagen ung och frukosten oäten.


Man skulle kunna tro att jag har boostat bilden, men det har jag inte. Skenkamelians  färger är så här just nu. Det är de unga grenarna som får så starka färgkontraster i svart och vitt när det har precis regnat.



                                     Annars ser barken ut så här


                           Det finns mycket grönt kvar ännu


                   Nätterna är så pass kyliga att nu måste pelargonerna få komma in. En del i källaren - andra på fönsterbrädan.



I växthuset trivs tomaterna bättre nu än i somras. Det var för varmt och en del tomater fick pistillröta. Nu är alla friska och fina. Synd att behöva släcka ned, men jag funderar på att skaffa luftvärmepump. Då kan jag förlänga säsongen väsentligt nästa säsong.

Här är en del av tomaterna som skall förvaras tills de mognar.   





Rosmarin och chile 'Apache' trivs och frodas. 

Brukar aldrig köpa färdiga arrangemang, men gjorde ett undantag i somras. Tyckte helt enkelt att arrangemanget var jättefint och ett trevligt blickfång i i skuggigt ställe ute.  Nu står den dock på bordet i växthuset.

Höst ute, innanför ännu sensommarkänsla.

Malaberspenaten är hur stor som helst och alldeles fullt av blomknoppar som vägrar att slå ut eftersom solen visar sig så sällan.

                       Undrar i mitt stilla sinne: 
            Hur får man tiden att gå utan trädgård ;-)?

        Önskar alla en trevlig vecka med bra trädgårdsväder!

                          Tack för titten!
      Det finns fler än jag som bloggar om trädgård. Se här.