Gult 
Färger har tilltalat mig alltid omedvetet. Har låtit färgerna välja mig, utan att ha varit medveten om det. När jag började skaffa färdiga plantor till trädgården trodde jag att det var jag som valde växter med gula nyanser. Jag la inte ens särskilt märke till i början att jag kom hem ovanligt ofta med gult.
Nu, efter ett par decenniers odlande är jag mer medveten, men använder fortfarande mest upplevelsen, känslan, när jag väljer färger. Nu undviker jag medvetet att låta mig bara dras till gult om inte nyansen eller formen på växten är något extra.
Gult tycks alltid väcka känslor - positiva som negativa.
Jag vågar påstå att jag var den allra första att skriva om gult i bloggen för ca 10 år sedan. Då var det "inne" att ogilla denna glada, positiva spektra av ljusa nyanser. Jag gillade däremot de soliga nyansernas potential under en regnig sommar. Solrabatten kallade jag den ofta då - min gula rabatt 
Det finns en riktigt fantasilös sägnen/tes om gult -  "Gult är fult" som lika fantasilöst används som antites- "Gult är inte fult". Usch ja!
Vi väljer nog inte våra favoritfärger - det är färgerna som väljer oss utifrån vilka personligheter vi är.
Här hittade jag en beskrivning på vad du inte ska göra med mig, som personlighetstyp gul:"... Försök aldrig att hämma en gul personlighets kreativitet eller framstå som distanserad eller oengagerad." Kunde inte ha sagt det bättre själv :-)
Ta reda på så mycket som möjligt om dina favoritfärger och lär känna dig själv bättre! Spännande och roligt - faktiskt. Och, ibland blir man riktigt överraskad hur väl något stämmer...

Här följer några gula inslag från min trädgård och interiörsblickfång inne.

 
                                              Ha en trevlig helg!
    Läs flera inlägg i TrädgårdsFägring


                                               

                                         Opportunist!
Det är mycket som jag har väldigt bestämda åsikter om, men inte när det gäller växter. Jag vänder "kappan" efter vinden - dock efter mina egna vindar.
Favoritväxten kan bli den där som jag får kämpa med och ändå dukar under. Rätt korkat faktiskt att envisas med sådant som ger så lite tillbaka. Men vissa släkten/arter/sorter förför mig och jag kan inte låta bli dem. Trots misslyckanden. Varje gång tror jag att "nästa gång gör jag så, och så, och då blir det kanske bra...?" 
Dessa misslyckade favoriter tillhör ofta familjen viveväxter, Primulaceae. 
I den familjen finns släkten och arter som är så fina!Som man vill lyckas med...
När det gäller perenner är jag väldigt ombytlig. Ser jag en ståtlig riddarsporre så börjar jag fantisera om att ha många, ja, riktigt många av dem. Flyttar jag blicken över till någon av mina rosor är jag nästan beredd att leja någon att mura en tegelmur där rosorna ska kunna klättra högt och ge bo åt en näktergal...Nej, nej, det är ju bara romantiska fantasier...helt hopplöst. 
Men, jag landar på två kategorier av favvoväxter: De som trivs och de jag för kämpa för...?...Jo, jag ser att påståendet ser konstigt ut...?! 
När det gäller träd och buskar är jag aldrig opportun. Det skänker en enorm glädje att veta att alla mina barrväxter har miljoner insekter som småfåglarna kan mumsa av på vintern och få skydd mot rovfåglar/katter och vädrets makter. Att inte tala om alla lövträd som skänker skugga på sommaren och släpper igenom ljuset på vintern. 
Hur ska man kunna favorisera någon växt framför den andra? Har man skaffat någorlunda "rätt" växter i trädgården blir just den man råkar titta på för tillfället favoriten. Åtminstone för mig.

Berneuxia thibetica tillhör familjen fjällgöneväxer, Diapensiaceae. I den familjen igår även fransklockesläkten Shortia och Schizocodon. Dessa är utpräglade surjordsväxter och trivs bra hos mig.

Ska jag någonsin försöka igen? Jag tycker så mycket om denna art, men den gick hädan i somras.

Alla slags vitsippor tycks trivas här.

Denna söta vivan sparade jag i en kruka på ett riktigt skuggigt ställe. Jag tror att den har klarat sig.

En höög mur till denna...?! Sorry, det finns varken plats för sådan eller ens de ekonomiska resurserna som skulle krävas...;-(

En del bara sköter sig utan någon större inblandning från mig, så som denna klätterhortensia.

Inte undra på att jag drömmer om riktigt många riddarsporrar....de visar sig bara en eller max tre ...ingen hit precis hos mig...;-(

 Ska jag vara riktigt osentimental och pragmatisk så är nog Rhododendronsläktet en riktigt stor favorit. De flesta arter trivs utan större åthävor och jag har dem av alla storlekar och sorter. 

Önskar alla en bra vecka!

Titta in på trädgårdsbloggar-portalen

TrädgårdsFägring

                                                Inspiration
Den här tiden på året är min favorittid. Vi är på rätt sida av året. Julen är bortstädad. När vädrets, för det mesta otrevliga, humör växlar ute och kvällarna är ännu mörka, kostar jag på mig att bläddra och läsa på Elmia Garden på nätet. Jag låter mig inspireras av spaningen av årets trädgårdstrender. Alla härliga vårmånader  ligger framför en och tiden går så fort att rätt som det är - är det ändå midsommar ;-)! 
I år är miljön och klimatet en viktig tråd. Mycket av årets trend är sådant som vi trädgårdsfolk redan har tillämpat, så som att odla från fröer, skott, sticklingar och kärnor. Men, nu är det "inne" att samla kottar, ekollon och/eller bokdito, låta dem spira och ha som dekorationer både ute och inne. Ett miljövänligt sätt att skapa vackra blickfång. 
(Det enda som jag inte har provat ännu är att låta en tallkotte spira. Har sett bilder på den i Printerest och de ser ut som små bonsaier. Riktigt snyggt.) 
Det nya är alltså presentationen. Inte köra bara på gamla, vanliga rutiner utan hitta på lite nya sätt att odla och dekorera. Jag personligen tycker om att försöka hitta ett nytt sätt att använda gamla saker. Kanske en helt ny användning för fat, skålar och burkar som man redan har hemma? Att dekorera ute är mitt sätt att berätta min trädgårdsstory. Ibland undrar jag om inte mitt sätt att vara trädgårdsmänniska egentligen är ett obstinat uttryck för att tillåta mig allt det som en gång i "fattigfinland" var förbjudet.      
Visst är det är märkligt att just ordet/begreppet trend väcker känslor av "fnys" bland folk. Går man på konstutställningar eller konstmuseer ser man olika epokers "trender". Ännu har jag inte träffat någon som fnyst åt dem...;-) Vad är det för skillnad mellan att skapa trädgård eller en tavla? I min enkla värld är det bara materialen som skiljer dem åt....eller? 

Här följer tre bilder som jag har kopierat från nätet.

Titta så fint det ser ut när tallkottar börjar grönska! Bilden är tagen från Printerest



Från Elmia Garden:

Kanske kommer detta att tilltala någon? Själv är jag mera vän av ordning i min trädgård.

Vilt är vackert i trädgården under 2019. Vi odlar på friland som mer liknar en prärie än en trädgård och använder oss av de vilda som finns i vår omgivning i maten. Det är dags att damma av gammal kunskap om vad man kan plocka i naturen och använda till både mat och dryck. Vi välkomnar också både den vilda floran och faunan in i våra trädgårdar samtidigt som friluftsvärlden integreras allt mer i trädgården, både när det gäller praktiska funktioner och material.

Foto: Helena Kaasik

Då är den perenna ängen mer i min smak.

Den perenna ängen - rabatterna blir sömlösa och växterna planteras för att efterlikna den vilda naturen så mycket som möjligt. Inom det begränsade rabatten gör det ingenting om växterna frösår sig och blir fler, så länge det inte är en sort som tar överhand. Trädgårdsdesignern Marika Delin arbetar gärna med det här formspråket när hon designar trädgårdar. Bilderna är från hennes trädgård utanför Stockholm.

Foto Helena Kaasik.

Dessa två är bara två av många. Är du intresserad av att veta mer registrera dig HÄR.

Sist vill jag också nämna att enligt Elmia är "fredagsbuketten", den köpta, på väg ut. Istället satsar vi på krukväxter eller buketter av torkade växter och mer hållbara blommor på grund av miljön.

Jag låter mig inspireras av trädgårdstrender. Har väl aldrig tagit efter något men ändå haft dem i bakhuvudet om jag har skaffat något nytt.

Den starkaste trenden 2019 är tanken på miljön och att vi ska tänka efter hur vi använder våra resurser. Hur vi lever och konsumerar är egentligen ingen privatsak. Våra handlingar har konsekvenser som berör vår jord.

Det här är fullständigt gratisreklam åt Elmia Garden. Har inte haft kontakt med dem, men tycker om att titta in på deras hemsida och ta intryck av deras trendspaning.

Min trädgård vill jag helst inte ha vild, men jag har nära till den Stora Trädgården skapad av Naturen själv. Vår "egen" Långevatten i Gunnilse.

                           Tack för titten!

                            Ha det gott!

              Länkar som vanligt till Trädgårdsfägring

                                    

      Jag odlar för "själen"
          andra för livhanken...

Att försöka vara positiv angående klimatet, betyder inte det samma som att vara helt okunnig. Det går till exempel inte att blunda för multinationella företagens rovdrift, den grövsta formen av kapitalismen. Den tar inte hänsyn för varken miljön eller människan. Dess natur är maximalprofit utan bardon.

Citerar ur dagens GP:

"Elbilar och förnybar energi blir allt viktigare i jakten på en fossilfri livsstil. Efterfrågan på metaller ökar och kräver större och djupare gruvor. I Zambia ser lokalbefolkning tidigare jordbruksmark försvinna till multinationella företag, när gruvan expanderar.
Jakten på koppar tvingar bort bybor från odlingsmark.....
….Dammet yr i luften, hela världen tycks grå bortsett från ett par gula maskiner som ser ut som leksakstraktorer långt där nere. Den ovala gropen är del av Afrikas största koppargruva Kansanshi. Avståndet från ena sidan till den andra kan räknas i kilometer, arbetet är igång dygnet runt och några av maskinerna där nere är svenska.
Tidigare utgjorde den här platsen jordbruksmark för lokalbefolkningen i Solwezi, men sedan början av 2000-talet äger det kanadensiska gruvföretaget First Quantum Minerals rätten att använda marken".

Gick igenom lite bilder från min Växtkatalog, dvs, katalog över växter jag har haft och har. 

Det gjorde riktigt ont att se hur många som har försvunnit under årens lopp. En del försvinnanden får jag skylla på mig själv och min okunskap, men en del har med klimatet att göra. 

Min tillvaro hotas dock inte av svält men trädgården och dess växter betyder ändå mycket. Varje växt är en levande varelse. Att se trädgården frodas och må väl ger näring åt "själen". Växterna blir ens älsklingar som man vill se åter varje år. 
 Men, när trädgården börjar visa tecken på ett annat klimat än den jag har satsat på och trott att jag lever i blir jag rådlös. För vad gör en när fuktälskande bergvallmon, som dessutom vill ha svalt runt rötterna, helt plötsligt drabbas av torr hetta dygnet runt i flera veckor? Där skugga inte erbjuder tillräcklig svalka - bara för att nämna exempel på en växt som antagligen dog ut hos mig i somras.
Jag måste säga att om vår nya "livsstil" kräver ändliga naturresurser för att vara fossilfri så måste det vara något fundamentalt fel på den "nya" livsstilen, lika väl som på den gamla.

Med bävan, nyfikenheten och förväntan ser jag framemot en ny trädgårdssäsong. 

Så här såg vintrarna ut förr. Dessa bilder är tagna 2010-2012.
Idag: Barmark,sol, vindstilla, 4-5 plusgrader. En del buskar både i trädgården och i skogen har rätt stora, gröna bladknoppar...

 Blå bergvallmo, Meconopsis baileyi (tidigare M. betonicifolia). Inte en enda visade sig i somras.

En variant av taggig bergvallmo, M. horridula, lyste med sin frånvaro i somras

Tidig bergvallmo. Inte ett spår av i somras.

Den här blodlönnen har jag inget namn på. Den fanns på tomten, under altanen!!! som en liten planta när vi flyttade hit. Jag planterade den i ett soligt skogsbryn. Vårvintern 2013 ville ha ihjäl den genom frystorka - eller bara frys -  till varje pris. Idag lever den sparsamt

 Frilandshibiskus, Hibiscus syriacus Blue Bird ('Oiseau Bleu') och solbruden trivdes däremot jättebra i hettan.

            Så klart länkar jag till TrädgårdsFägring

              Snart är vi här - tiden går fort!
Sista, skälvande stunden av året
För varje år som passerat har man någon eller några minnen som stannar kvar i medvetandet när det gäller vädret. 
Själv kommer jag rätt smärtsamt ihåg den första riktiga "klimatchocken" 2013. När trädgården svalt och förfrös under sju svåra veckor på vårvintern - våren. Dagarna var soliga och på plussidan medan nätterna var kalla med flera minusgrader. Inte en droppe nederbörd på dessa sju veckor. Rododendronen glodde bladlösa i skogsbrynen och blåbärsstjälkarna var brunbrända. Alla mina vårblommande ljung dog. De återhämtade sig aldrig. Ändå hade jag tur jämfört med många andra. Det mesta kom igen och magnolian blommade i juli. Samtidigt som trädgården lyste med frånvaron av växter väntade jag på två busslass Trädgårdsamatörer...
Sedan har påföljande år bjudit på diverse överraskningar. Kan bara konstatera att varje år har bjudit på något extremt. Hos oss för det mesta regniga somrar.
Undantaget var detta år. Jag personligen njöt lite skamset av värmen och solen. Samtidigt såg jag hur mina minsta växter på Berget inte pallade för hettan och det extremt torra luften.
Sommaren slog till i maj då vi hade fortfarande några smådrivor av snö bakom hörnen någonstans. 
Så småningom började rapporterna om skogsbränder och katastrofalt låga grundvattennivåer vara huvudnyheter. Många tvingades sluta att vattna trädgårdar. Bönderna hade svårt att få mat till djuren. Man fick inte grilla ute.
Hur kan man kunna ignorera denna, allra viktigaste frågan idag från den politiska agendan? Den som rör oss alla på ett eller annat sätt? Klimatet kommer att vara den viktigaste frågan länge oavsett politikeroviljan att ta tag i den. 
Jag skulle ibland önska att vi nordbor hade lite mer av civilkurage och gemensamt skulle ryta till åt makthavarna: "Ha klimatfrågan som nummer ett i dagordningen och håll inte på att syssla med ickefrågor så som invandring som någon slags huvudfråga. Låt inte SD,  klimatförnekare och maximalprofitörer styra agendan för viktiga reformer."
Själv efterlyser jag ett kollektivt miljöansvar. Hur kan man uppnå det? Som f.d. lärare har jag tilltro till utbildning. Klimatet kan inte vara en privatsak typ: "Äsch, spelar väl ingen roll vad jag gör? Människan aktiviteter spelar ingen roll för klimatet." Jag tror och hoppas på att denna attityd beror på okunskap mer än ren slöhet. En obligatorisk medborgarutbildning där man för lära sig orsak och verkan. Redan förskolebarn kan lära sig att förstå vad miljön betyder för jordens framtid. Den kunskapen går att lära in först med rent praktiska aktiviteter i skogen och vattendrag för att komplettera den senare med även "bokkunskap". 
Vi vuxna  måste lära oss på ett positivt sätt att det går ingen nöd på oss även om vi handlar ibland begagnat eller inte tokhandlar nytt bara för att det är billigt. 
Vi,i "världens mest individualistiska land", är paradoxala. Titta bara på att samtidigt som vår personliga integritet med allt vad det innebär är superviktig, typ "sköt dig själv och skit i andra"-attityden, har vi motsatsen, den andra ytterligheten: Allemansrätten. Kanske har svensken fått därför problem med identiteten 😉? Men visst är detta också en generalisering. Det finns folk som bryr sig även i Sverige. Fler och fler börjar inse att var och en måste ta sitt ansvar. Som förstår med hjärna och hjärta betydelsen av en mer kollektiv syn på vår mest kollektiva "ägodel" : Miljön.
Jag tror att de flesta av oss kommer att komma ihåg 2018 på grund av vädret.
På min önskelista,högst uppe står: Obligatorisk klimatutbildning på alla utbildningsanstalter och en medborgarutbildning till oss andra. Kunskap ger verktyg att hantera ens egen insats för miljön. 

                  Vi hade en snörik vinter f.o.m. februari

Ännu i april hade vi mycket snö

I början maj fick vi en vårblomning som heter duga! Blomrikedomen var enorm

De fula vattenslangen bytte jag mot en snyggare - den fick ju vara framme hela tiden (usel  miljötänk!).

Parasollen var uppfälld i nästan hela sommaren. Men, från mitten av augusti fick vi vädret vi känner igen - REGN! Och regn och regn och r...
                         Gott NYTT 2019!
                    
 Ta en titt på andras inlägg i bloggportalen  TrädgårdsFägring 
                           

                                   

                                              Snart slut på året
Ljuset har vänt. Vetskapen om det även om man inte ser någon skillnad ännu har ändå en påverkan på ens tankar. Fröpåsarna börjar prassla betänkligt och det börjar klia i såfingrarna.
Det bästa med denna tid tycker jag är ändå hoppet om en fin säsong. Just nu är allt möjligt. Man ser framför sig hur trädgården prunkar och hur livet leker med ljumma, ljusa sommarkvällar. Åtminstone är jag kroppad så.
Men många, som fick se sina älsklingar att vissna i trädgården i somras, ser kanske med bävan framemot kommande säsong. Även jag förlorade en del alpiner på berget-trots ihärdig bevattning. Men, värmen satt i för länge. 
Klimatet, som inte borde vara förhandlingsbart i internationella klimatkonferenser, får ändå inte det utrymmet som är nödvändigt för att kunna vända den pågående uppvärmningen av jorden. 
Själv är jag väldigt nyfiken på kommande säsong. Ska man satsa på prärieodling i perennrabatter i fortsättning? 
Vi, som har normalt för mycket regn - hur blir det i sommar? Det är numera aldrig "lagom" av något utan väldigt mycket antingen eller. 
Nåja. Våren och sommaren är ännu en "tabula rasa"(oskrivet blad) och vi håller tummarna på att de flesta av oss får allt i lagom doser...
För hur dumt det än låter i pragmatikeröron är jag förväntansfull och full av positiv hopp över året som snart öppnar sina ögon från  nattvilan. 
Det är trots allt den sidan av mig som klarat av så många prövningar i Livet. Jag kommer aldrig att överge det ljusa i tillvaron och inga mörka scenarier kan få mig att ge upp hoppet om en bättre värld och människans förmåga att förena IQ med EQ. För inte kan väl vi vara så destruktiva att vi gräver vår egen undergång...? Att odla är i min värld det optimala sättet att visa tacksamhet och tron på framtiden.
Mitt "råd" för alla som har plats: Plantera träd! Själv har jag "glömt" att jag äger ingen park....
Nu gäller dock främst fönsterbrädan och även träd inomhus. Har haft min benjaminfikus i 50 år...

"Spindel"amaryllis från Bolivia och  Norra Argentina. Den här är jag rädd om och kommer att försöka ha den kvar länge...

            Kamelian har slagit ut de första blommorna.

        Hittade en vacker rosépepparbukett i Blomsterlandet.

"Benjamin" had vittnat om ett kraschat äktenskap
en svart katt, Kitta, som lekte puma i den. En annan liten krake som hette Mikko tyckte att krukan var en perfekt kattoa...på den tiden vi bodde i lägenhet. Två barn, varav den ena var fem år och den andre nyfödd när jag fick detta träd som tack för någon liten tjänst.  Då var den kanske 10-20 centimeter hög...Snart fyller den nyfödde 50....Va? Är det sant?
För ca 15 år sedan drabbades "Benjamin" av sköldlöss. Jag skrapade bort varenda en på stammen och demolerade kronan alldeles hemskt för att få bort alla blad som hade dessa otäcka "sköldar". Gömde den i ett rum som jag bara har som arbetsrum och trodde att nu var det kört. Men icke! Den frodas och tappar bara enstaka blad så här års. Jag belyser den underifrån när det är mörkt.

                      God fortsättning....😍
          Länkar till bloggportalen TrädgårdsFägring!

(Inser att jag är helt i "otakt" med TrädgårdsFägringens teman och skriver om andra saker än vad som anges där.)

MARIAN ANDERSON - THE BEST - Schubert Ave Maria

GOD JUL TILL Er Alla!

HYVÄÄ JOULUA Teille Kaikille!

MERRY CHRISTMAS to All of You!

BUON NATALE!

Dagens GP (bild och text)

ODLARE. JORDBRUKAREN YACOUBA SAWADOGO I SIN SKOG I VÄSTAFRIKANSKA BURKINA FASO, ETT LAND SVÅRT DRABBAT AV TORKA OCH MATBRIST. NU FÅR HAN ETT AV ÅRETS RIGHT LIVELIHOOD-PRIS. (BILD: RIGHT LIVELIHOOD)

En morgon vaknade Yacouba Sawadogo och började gräva hål i marken. Grannarna i byn, där det rådde svår brist på mat på grund av torka, undrade vad han höll på med. Men Sawadogo hade fått en idé. I hålen lade han kompostmaterial och sådde frön. När regnet sedan kom och föll på den torra jorden, kunde det rinna ner i hålen och bevattna Sawadogos sådd i stället för att rinna bort.

– Folk tyckte att jag var en galning. Men jag såg att torkan försatte både djur och människor på flykt och jag ville göra något, säger Yacouba Sawadogo när TT träffar honom i Stockholm.

I vissa hål planterade jordbrukaren träd, för att skapa en miljö där frön lättare kunde gro och marken hållas i skugga av dess kronor. Hans växande skog sattes i brand av illvilliga, men Sawadogo vägrade ge upp. Nu, snart 40 år senare, får han ett rejält bevis på att det var värt att kämpa vidare, när han tar emot Right Livelihood-priset och en miljon kronor.

Västafrikanska Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder och mycket torrt. I norr, där Yacouba Sawadogo bor, råder långa perioder av torka som bidrar till att Sahara successivt breder ut sig och förstör den odlingsbara marken. En katastrof för befolkningen, där omkring 85 procent är beroende av jordbruk för sin försörjning.

Den form av skogsjordbruk, zaï på det lokala språket, som Sawadogo har utvecklat genom att gräva gropar och prova sig fram utifrån traditionella odlingsmetoder har varit avgörande för att rädda familjer ur matbrist och fattigdom.

Hittills har hans skog vuxit till 40 hektar på tidigare helt obrukbar mark. Skogen innehåller fler än 60 arter av träd och buskar och många djur som lockas dit genom att där finns mat och vattenskålar utställda.

– Speciellt fåglarna är viktiga, de för in frön från andra platser, säger Sawadogo.

När vetskapen om Yacouba Sawadogos innovativa metod spreds blev han känd som ”mannen som stoppade öknen”. En dokumentärfilm och en bok har porträtterat hans gärning och han har fått hedersutnämnande av FN:s arbetsgrupp för att motverka ökenutbredning.

Men hans viktigaste åtagande, säger han, är att lära ut sin metod till andra jordbrukare hemma i Burkina Faso och i grannländerna. Intresset är stort. Även bland de unga bönderna är det många som vill lära sig zaï.

– Till slut förstod alla att metoden fungerade och de började komma till mig för att lära sig. Jag säger till dem att åka tillbaka till sina byar och lära ut zaï där, berättar Yacouba Sawadogo.

För det behövs verkligen, när vädret blir allt mer torrt, hett och opålitligt i klimatförändringens spår.

Sedan Sawadogo började lära ut sin metod beräknas tusentals hektar ofruktsam mark gjorts produktiv i Burkina Faso och Niger.

Prispengarna kommer väl till pass. Yacouba Sawadogo äger nämligen inte själv den mark där han har experimenterat fram skog under 40 år. Nu kommer han att kunna köpa den, berättar han.

– Jag vill också bygga en damm för att spara regnvatten åt djuren. Sedan förra året har jag försökt att gräva dammen för hand, men det har blivit för jobbigt och vi når inte ner till grundvattnet. Vi behöver ta in en maskin.

Han vann över öknen med frön och envishet

Burkina Faso: Med hål i marken och en idiots envishet har han lyckats stoppa öknen. Jordbrukaren Yacouba Sawadogos skog i Burkina Faso har blivit ett föredöme för andra då den skapar både mat och biologisk mångfald på tidigare oanvändbar mark.

Fakta: Right Livelihood-priset

Delas ut av en svensk stiftelse till människor och organisationer som juryn anser är modiga, har visioner och föregår med gott exempel.
Fyra priser delas ut varje år.
Sedan början 1980 har 174 personer från 70 länder fått utmärkelser. Bland dem finns den amerikanske visselblåsaren Edward Snowden , den azeriska journalisten Khadija Ismayilova och den svenska författaren Astrid Lindgren .
Förutom Yacouba Sawadogo prisas i år agronomen Tony Rinaudo från Australien, också han för sina insatser för att hindra ökenutbredning i Afrika, samt de saudiska människorättsaktivisterna Abdullah al-Hamid, Mohammad Fahad al-Qahtani och Waleed Abu al-Khair.
Årets hederspris går till Thelma Aldana och Iván Velásquez för deras kamp mot korruption i Guatemala.

                      Ha en fin vecka! Läs även andra trädgårdsbloggar i                                 TrädgårdsFägring

                           Nordan 
            - en riktigt bitande vind

Nu fick även resten av krukorna åka in i källaren. Där blåser det inte och det är relativt ljust och behagligt - skulle jag tro att de "tycker" - de övervintrade växterna.
Blåsten tränger igenom märg och ben trots ett antal plusgrader i termometern.
Nu när alla växter har hamnat på sina rätta ställen  kan jag koncentrera mig på lite dekorering av entrén och "julstädning" inne. Julstädning står innanför citattecken därför att idag är julstädningen nästan som en lite ambitiösare veckostädning. 
Kommer ihåg hur min mamma städade inför julen, som inte alls går att jämföra med min. 
Eftersom allt tar numera så lång tid får jag lov att tjuvstarta ;-)!
Det är dock roligt och inspirerande men jag försäkrar er att adventsstakarna kommer inte att stå i fönstren före första advent ;-). Lite "vett och etikett" får även jag hålla mig till.
Här följer lite "smakprov" från Krukträdgården.

                     Ha en trevlig helg!
       
Titta även in i vår uppdaterade, läckra trädgårdsbloggportal
                                     TrädgårdsFägring