Trädgårdsstress?
Det skrivs mycket om trädgårdsarbetets hälsosamma effekter. Vi lever längre, sägs det. Mår bättre. Har bättre allmänhälsa. Det finns till och med de som hävdar att vi är trevligare än alla andra.
Jag måste vara det bekräftande undantaget. Min rörelseapparat är rätt kass på grund av alldeles för hårt arbete i trädgården under ett par decennier. Och jag är då inte alls trevligare än någon annan. Tvärtom, skulle jag vilja hävda. Jag är nog rätt "egen"...
              
Att vara en brutal realist, är att erkänna att ens fantastiska paradis har krävt sitt pris. Jag är inte friskare än de som inte håller på med trädgården. Jag mår nog inte heller så mycket bättre. Livet har sin svackor - med eller utan trädgård.

Kände häromdagen hur en tärande stress smög i mitt huvud när jag ser att växthuset är fortfarande ur bruk. Alla plantor som står och väntar på att få komma in i växthusvärmen. En förklaring till dessa omständigheter är som vanligt - vädret. Ogräsen som jag redan har rensat ett par gånger grönskar "som aldrig förr",tack vare -vädret!  
Det går inte att tvätta växthus i gassande sol. Inte heller när temperaturen är under tvåsiffrigt. Så har vi haft det i princip hela maj och även nu, under juni. Men äntligen fick vi varmt och mulet! Nu får tomaterna, gurkorna och annat flytta in. Pust! Den stressen är avklarad äntligen. Så här sen har jag aldrig varit med växthuset. Senast första maj har inflyttningen varit.

Fortfarande är det häckar som ska klippas. Gångar rensas. Sommarblommor planteras. Kanter klippas. Stress och många fysiska förhinder att besegras. Mycket att göra och jobben i trädgården tar aldrig slut. Har man avklarat en ände får man börja om där två veckor senare igen...Du som läser detta undra kanske varför jag inte tar det lite "iizi"och låter ogräset frodas? Tyvärr är det så att låter man trädgården förfalla en sommar så kräver nästa säsong ännu mer...och naturen, den hånler och tar för sig.

Hälsosamt? Vete sjutton! Men, om jag skulle få välja en gång till att slita ut kroppen i egen trädgård skulle jag antagligen svara: -JA! Hellre slita i trädgården än på "golfbanan"...;-)
För uppriktigt. Finns det något underbarare än strosa en tidig, krispig morgon i soldiset och se ens händers arbete blomstra? Hälsosamt? JA! 
Kanske finns det en uns sanning i trädgårdens lovsång? Jag vet ju inte om alternativen...

Den här pionen, vars namn jag försöker ta reda på, slog ut i princip medan jag laddade kameran. Den blommar första gången hos mig.

Vid Lilla Dammen breder den vita blodnävan ut sig. Framför har jag sått ett par kvadratmeter ängsblommor för att få en 'Butterfly Garden'.

Jag tycker om att se det "stora" i det superlilla. Här har en gråtimjansranka tagit en fin solplats, på en kalkstensplatta.

           Spansk ramonda tokblommar och förökar sig duktigt.

En backnejlika tar sats

Rododendron som blommar ännu

Koreagranen har bjudit ett hem åt mindre korsnäbb i vår/försommar. kanske återvänder de för maten till vintern?

Lika bra att gå in med kameran. Ljuset är för starkt för fotografering. Men jag är morgonmänniska...

Ett litet svep till från altanräcket...


Det är fredag och andra trädgårdsbloggare lämnar sina bidrag, liksom jag, i trädgårdsportalen
                          TrädgårdsFägring!
                 
                  En fin helg önskar jag Er Alla!
                                Anja

                                                 Att  gilla läget 
          när det gäller ogräs
Ogräsens högtid är nu. Efter ömsom regn och kyla och sol med värme har många arter som vi definierar som ogräs fått ett glädjeskutt.
Vad som klassas som ogräs kan bara trädgårdsägaren definiera. Själv har jag haft ett ont öga till tusensköna i gräsmattan, tills jag läste hur någon ville ha dessa plus vitklöver i sin gräsmatta...Ja, sedan dess ser jag med blidare ögon även på mina. Tack och lov! Jag skulle behöva byta ut min gräsmatta helt om jag skulle fortsätta att ogilla dem. Såg förresten en solig dag hur en aurorafjäril landade från blomma till blomma bland tusenskönor. En sådan fjäril är jag rädd om och skönan får stanna i min gräsmatta. 
Det gäller helt enkelt att kapitulera inför en del arter. Kirs körs över med gräsklipparen. Än så länge har jag sluppit dem i rabatter. 
Men, den verkliga plågan, den som kastar sig över och emellan de känsligaste raringarna, utan att ta hänsyn till deras exklusivitet, är rosa sandviolen, Viola rupestris 'Rosea'    och purpurviol, V. riviniana (syn. V. labradorica).
 Kanadaviol V. canadensis och fjärilsvioler V. sororia  'Albiflora' och 'Freckles'  sprider sig rätt hejdlöst, men de vill ha lite fetare jord och väljer inte raringar som sina offer.
Det kommer violer överallt i min trädgård. Mellan trätrallar, i gruset, i rosrabatten, i bergssprickor...jag ger upp kampen. Jag orkar och hinner inte hålla efter alla. Nu ser jag bara efter sandviolen så att den inte förstör mina rariteter.
Alla violer är dock inte någon plåga. Tvärtom. Sorter av doftvioler får gärna visa sig även på oväntade platser. Men den senaste arten som visat sig hos mig sparsamt i början, men nu i ett rätt stort bestånd är storviolen, V. elatior, en rödlistad, utrotningshotad art vars utbredning naturligt är på Ölands Stora Alvaret. Hur den hamnat hos mig har jag ingen vettig förklaring till. Visserligen har jag varit på Ölands Allvaret många gånger men aldrig har jag rört något där.
Att gilla läget och kapitulera inför vissa "ogräs" har sina fördelar, så som jag ser det: 
En trädgård med växter som naturligt trivs där drar till sig många pollinatörer och nyttoinsekter som annars skulle försvinna. 
Dessutom gillar jag det lite vilda uttrycket i min trädgård. Istället för att jaga omöjlig ogräs ser jag till att gräsmattans kanter som gränsar mot rabatter är nyklippta och gärna knivskarpa... när jag får trädgårdsbesök...och häckarna välansade...suck! Detta är vad jag vill men inte alltid förmår...heller. Jag är ju ingen ungdom längre...vilket är jättejobbigt. Jag hatar slarv. Finns det något slarvigare i en trädgård än vilda, oklippta häckar och parterrer? Sådant övergår min tolerans. Inte en "käft" kliver in till min enklav om inte buxbomshäckarna och ligustern är trimmade. Trivsamt ogräs får däremot härja, som sagt...

Vit fjärilsviol är ju söt. 'Freckles' har nästan blommat över (ingen bild på den)

Purpurviolen dyker upp så här lite varstans. Jag missar blomningen oftast ute.

Men, jag kan dra upp plantor på hösten och ställa dem i vas med rötter och allt. Ställa vasen under extra belysning och då har jag blommande plantor lagom till julafton. Och vem gillar inte det?

 Undrar om jag kan gilla sandviolen också om jag försöker få den att blomma till jul?

Storviolens ljusblå ansikten lyser på höga stammar med självlysande intensitet. Har lärt mig att tycka om den här väldigt mycket. På 30-40 cm höga stjälkar i många mindre grupper ser de nyfiket på omgivningarna, lite som surikater...;-)..fast inte i öken ;-)  

      Önskar Alla en fortsatt trevlig vecka!
                    Anja
                              Jag publicerar mina inlägg alltid i TrädgårdsFägring,
                           trädgårdsportalen för läs- och skrivsugna trädgårdsbloggare.

                                           
                                          
               Juni,
ett oskrivet blad. Kanske kommer den med lite sommartemperaturer?
Den kalla majmånaden har varit på gott och ont - ont för en väderkänslig person som jag. 
Det goda är blomningen. Mitt lilla bostadsområde lyser av azalea- och rododendronblomning.  Vi har järnrika jordar som gynnar just dessa arter. Jag har en granne med riktigt många, stora azaleabuskar som blommar helt otroligt i år. För de som besöker vårt grannskap nu måste detta område te sig som ett paradis på jorden.
Magnolia 'George Henry Kern', hemma hos mig, har blommat sedan mitten av april och rododendronblomningen har bara startat hos mig. Ovanligt sent.
Men, nu är jag hjärtligt trött på kylan. De låga nattemperaturerna har gjort att växthuset är fortfarande obebodd. Detta har aldrig hänt förut. Senast maj har tomaterna fått flytta in. Men med natttemperaturer mellan 5-7 grader kan jag inte hålla värmen där inne på nätterna.
Den 1 juni har börjat hos oss med regn och fortsatt hårda vindar...
  

 När solen visar sig ibland blir ljuset på kvällen magisk. 

 Blåregnet börjar äntligen ta de rätta proportionerna. Blomningen blir fin i år. Än så länge ha bara hälften slagit ut.

Här lyser min  'George Henry Kern' ännu i full blom trots frostnätter, hårda vindar och annat väderelände

Som en vit dubbelblommande ros lyser denna snöpärlan i skymningen.

Buskpionen, Paeonia Gansu-Gruppen (köpt som P. rockii)
Lite skötselråd á la Anja

Buskpionens blommor trasas sönder av hårda vindar även om den står lite skyddad. Den har blivit två meter hög så att skyddet ligger lite längre ned...Inte visste jag för 19 år sedan att den låga "pinnen" skulle bli så här underbar buske med tiden. Köpte den hos pionkungen Krupke när han var en av säljarna på den första trädgårdsmarknaden på Liseberg, Lisebergs Trädgårdsdagar. Blommorna är utslagna nästan 2 dm i diameter - alltså enorma! Förra året fick den fem blommor som blommade över på ett par dagar pga värmen. I år har blommorna slagit ut pö om pö under två veckor. Räknar i år till 30 blommor. Tack vare det spretiga växtsättet är den svårfotograferad i sin helhet.

Mitt sätt att plantera och sköta denna underbara buske: 
Krupke sa då att denna var en äkta rockii vilket numera inte anses troligt. Men, då tog jag honom på orden. När jag kom hem med den läste jag på hur de har det i det vilda. Det verkade som om de växte rätt kargt på bergen. Därför grävde jag en djup grop som jag bottnade med makadam. Satte sedan "stackars" pionen i den rätt ojäsvänliga gropen  och fyllde på med grusblandad lera. Intill stammen makadam och fint grus.
Sedan vattnade jag plantan ordentligt. Har aldrig vattnat den sedan dess. Aldrig gödslat med annat än på vintern med en giva björkvedaska. 
Kanske liknar platsen och gropen "hemma"? Den har kämpat på med varierad blomning och trivsel under åren. "Hon" har blivit min sagoprinsessa. Just nu ser den nästan overkligt vacker ut.  
Kanske har jag gjort rätt? Eller har jag bara haft tur? 

Önskar Alla en fin start på sommarmånaden                         juni! 
                      Anja
                                           
       Ta en titt på bloggportalen TrädgårdsFägring!

                                     Jag känner dofterna, 
hör bisurret och fågelsången. Gökens  lockläte ekar i skogen och första gurkorna är konsumerade. Alltså lever jag :-)!
Samtidigt har maj varit en hoppjerkamånad med kyla och värme. Just nu upprepar jag smått maniskt: Det är inte hur man har det utan hur man tar det...när termometern visar på 9 grader och en iskall vind sveper igenom altanen - längre ut än så går jag inte just nu...
Som tur är tar växterna det med ro. Blomningen förlängs. Frömjölen har spolats bort  eller blåst hän.
(Dagens bilder är tagna från min blåsiga altan) 

Rosen,'Fruhlingsduft' med underbar doft, är den första att slå ut. Den börjar, efter 17 år att välla över altanräcket - så tjusigt!

             Som sagt,enbart bilder från altanen.

Maija då! Vad har du hittat på? Hon klättrade blixtsnabbt upp tre meter i paraplyalmens krona. Nedgången för kattfan var däremot en ångestfylld resa för henne  med hjälp av husse...;-) 

Näckrospionen har blommat länge nu och visar inga tecken ännu på att ge upp!

  
                       Ha en fin Morsdag 
           eller bara en fin vecka i största allmänhet. 

                           Anja
                                    
                                                 Fler inlägg i TrädgårdsFägring

                                    En levande trädgård
            är vad jag har!
Det pratas mycket om bladens och grönskans betydelse i trädgården. Själv är jag så oerhört glad åt gröna nyanserna som framträder särskilt så här års. Grönskan ger sinnesro.
Men, när min blommande japanska buskrosling, blommande pärlbusken och dito olika rododendron sjuder och surrar av bin, humlor och blomflugor känner jag den där riktigt djupa lugnet i mig: Min trädgård är inbjudande för insekter! Vilken lycka! Och, inte behöver man välja den ena vegetationen före det andra. Det går utmärkt att ha både och.
Jag har satsat ända från början på mångfalden av biotoper av den enkla anledningen att jag ha velat ha ALLT i min trädgård. Och, jag har velat ha så många nyttoinsekter som möjligt. Uppenbarligen har jag lyckats någorlunda, för surret i de blommande växterna bevittnar om en otroligt rikedom av pollinatörer.
I år ska jag reservera dessutom ett litet stycke oklippt gräs med tusenskönor, maskrosor och diverse blommande "ogräs". Allt för att behaga aurorafjäril och andra fjärilar som vill ha värdväxter att invadera. 
Säsongen har varit väldigt pollenrikt. Allt har varit täckt av ett tjockt lager pollendamm utomhus. Men, så fick vi det välsignade regnet som spolade bort det mesta.

(Om du klickar på bilderna får du större behållning av dem)

Regntvättad grönska 

Japansk buskrosling håller på att bli lite avdankad av den gångna kylperioden, men det hindrar inte en öronbedövande surr från den. Hundratals  bin  (?) stressar runt i buskens blommor.

 I pärlbusken huserar blomflugor i en mängd jag aldrig sett tidigare

Kanske gillar de pling-pling lika mycket som jag  ;-)?

    Kan man heta vackrare: 'LoveSong'? En yakusimanumhybrid
                      Ha en supervecka! Tack för titten!
                                  
                              Anja

          Titta in på TrädgårdsFägring och läs flera trädgårdsbloggar

(Jag vill också påminna om vattenkannasmycken som du fortfarande kan köpa till 15 procents rabatt med koden Anja!)

                                                    Altanen
Den fanns här när vi flyttade hit för 22 år sedan. Jag trodde att den skulle bli en riktig favoritplats, men så blev det inte. 
Visst har vi haft några sommarfester där - tom bröllop, men jag har inte lyckats att få någon go' känsla för den. Den är öppen för vindar och sol, vilket inte är så trevligt. Antingen för varmt eller för blåsigt. Parasollen måste passas så att den inte blåser omkull.
Altanen vätter mot tre väderstreck:syd-väst-nord och en liten gnutta av öst. Den ligger också på "andra våningen", alltså förhållandevis högt och vår taklutning skapar en del praktiska problem om man skulle vilja ha alternativ för parasollen.
Jag har i och för sig  haft "lösningar", hur den skulle ha blivit vindskyddad och trevligare att vistas i, men maken har inte varit beredd på att satsa, delvis pga kostnaderna.
Det har retat mig att inte bli vän med 20 kvadratmeter altan. Den är trots allt fin frukostplats varma sommarmornar och så lättillgänglig inifrån.
Men, för att citera känd reklam: Plötsligt händer det! Jag får en idé och ger mig inte förrän den är förverkligad helt! 
Jag INREDER altanen så att jag slipper att uppleva altanräcket som är vitmålad, klumpig och i min smak ful. Inget gör sig mot den. Själva idén är att ge räcket mindre visuellt utrymme. Kan många växter, mattor och en "innovation" för altanräcket räcka? "Innovationen" består helt enkelt att "dölja" räcket bakom ett galler gjord av pilgrenar. Köpta färdiga, för nu har jag bråttom att komma igång. 
Förutom "räckgallret" har jag satsat på några sådana växter, som tål att stå ute året om. Men även lite säsongsbetonade.
Äntligen, efter 22 år har vi fått en altan som jag tror att det går att trivas i.    
Allt är inte helt klart ännu, men det ser redan mer trivsamt ut än förut. 

Ibland kan relativt lite göra stor skillnad.

Bakom stolarna växer sedan många år en träddödare. Snart syns inte räcket här, grönskan kommer att dölja det mesta. 

En hög, gammaldags ros. I år kommer den att välla över räcket...Romantiskt, värdig vilken kärleksroman som helst ;-)

Fördelen med vår balkongliknande altan har ändå hela tiden varit själva utsikten nedåt. Jag har översikt över halva trädgården. Här är det snart dags att tukta häckar och små träd.

Nu befinner jag mig i den fasen i livet då de där större trädgårdsprojekten får någon annan göra. För mig gäller det att piffa upp tillvaron med mindre ansträngning. Då är fantasin en bra tillgång.

     Ha det gott

TrädgårdsFägring

                                      Våren åter här
                 Det har varit en prövningens tid med kyla, hagel, snö och regn. Men idag, när jag öppnade ytterdörren, hade allt det där vintriga släppt taget. En smått berusande vårluft svepte in genom dörren. 
Naturen och trädgården har varit tuffare än jag. Endast min variegerade boks blad ser fula ut. Alla andra lövträd och buskar visar inga skador efter alla hagelskurar och kyla, trots att lövträden hade redan vecklat ut musöronsbladen till full storlek. Själv kände jag mig däremot perforerad - till själen åtminstone. 
                Äntligen kan vårbruket fortsätta...eller rättare sagt, börja om från början. Jag tyckte att vi fick mycket gjort under april, men nu, efter mycket väta från ovan har ogräsen tagit ett glädjeskutt och  aprilansträngningarna är som bortblåsta. Gräsmattan som fortfarande för ett par, tre dygn sedan inte behövdes klippas har nu blivit hög och maskrosorna lyser glatt mot solen. Än så länge betraktar jag min trädgård som prydnadsträdgård och då kan inte nyttigheter så som maskrosor ha fest på gräsmattan, rabatter eller grönsakslandet. 
                Jag är oerhört stolt och glad över att kunna presentera Anna Örnbergs underbara smycken i mitt förr inlägg även om jag inte känner henne personligen. Men, inlägget blev den minst lästa av alla, fler år tillbaka...?! Undra varför? Kanske formulerade jag mig så att läsaren uppfattade det som att vara oartig om man inte köpte? Min avsikt var framförallt att få visa dessa smycken som jag själv har saknat i mitt smyckeskrin. Ända sedan jag såg Gunnel Carlson för många år sedan med sitt dinglande vattenkanna i örat har jag velat få själv något liknande. Trodde i min enfald att jag inte var ensam... Dessutom kostar det inget att titta och tycka...
               Nåja. Så är det här i livet eller som Ida sa i Rasken: "Man ska aldri' räkna ut nåt i förväg....".

              Känner mig lite "djup" idag och passar på att servera en mycket tänkvärd aforism av Maya Angelou:(vissa personer har då förmågan att sätta orden så att de träffar....)
                       
                    Jag har lärt mig att människor glömmer vad du sagt och gjort, men aldrig hur du fick dem att känna sig.

Ormhasseln, Corylus avellana 'Contorta' 

Paraplyalm, Ulmus glabra 'Pendula', blommar alldeles otroligt i år.

Pärlbuske, Exochorda sp.

Japansk zelkova, Zelkova serrata 

Variegerad bok med köld- och hagelskador.

Nu är bergets stora show snart i gång. Både stora och små rododendron står i startgropar för att visa vad de går för.

Nu är det bäst att jag går ut och jobbar.

Ta en titt på TrädgårdsFägring för fler inlägg 

                   

              Vattenkannan -
     den ultimata trädgårdssymbolen.

Så klart har alla vattenkannor. En del i plast, några har kostat på sig otympliga, men vackra gamla zinkkannor. Själv har jag slagit på stort och skaffat mig kannor i äkta silver. Handgjorda. Med stämplar och allt. Nåja. Dessa duger inte att vattna med, men att hänga i öronen! Gillar man inte örhängen finns den även som hängsmycke och den kan du även vattna med:-)!  Klicka på länken och njut av de vackra "pling-plingen" som Anna Örnberg har skapat. Själv kan jag inte få nog av att botanisera bland alla de fina små konstverken.

      https://aosilver.se/product/vattenkanna-orhange/
                              https://aosilver.se/product-category/hangsmycken/

Just nu kan jag erbjuda Dig vattenkannasmycken skapad av Anna Örnberg med 15% rabatt maj månaden ut! Använd då koden ANJA.
Om du inte tänker utnyttja rabatten, men kommer på senare att det vore kul att ge bort en smyckepresent har jag Annas hemsida på högerspalten.

Till och med på gymmet beundrade en av instruktörerna mina örhängen och ville veta vad jag köpt dem.

             Ha en fantastiskt fin trädgårdsvecka!
                             Anja

             Ta en titt på TrädgårdsFärgring och läs flera trädgårdsbloggar