En kamp mot vädret och hälsan
                      Öppen trädgård.
              Lördagen den 9.7. klockan 15-18
              Söndagen den 17.7 klockan 15 -19

Detta bör du,som eventuellt har tänkt dig att tillbringa en stund i min trädgård, veta: 
                        Trädgården är privat med dess brister och fel. Den är skapad med kärlek till naturen och växtrikedomen så att varje bi och humla ska känna sig välkommen. Jag har en del ovanliga växter men också många som alla kan känna igen.
                         Som trädgårdsperson är ja egentligen någon slags kontrollfreak och olidlig perfektionist. Kanske är det tur, för då finns det någon ordning i alla fall trots min nedsatta förmåga att upprätthålla kontroll och perfektion.
                        Vädret har varit rätt vidrigt på sistone. Ett evigt regnande. Häckarna som för en vecka sedan såg fortfarande nyklippta ut börjar få glädjeyra tack vare all fukt. Ogräsen har bildat anfallsaméer och det hinner jag knappast bemöta på dessa återstående fem dagarna. Kort och gott: Jag har viljan men saknar fysisk förmåga i den omfattning som skulle vara önskvärt.
                          Känn dig välkommen ändå om du tror dig få inspiration från trädgården och vill få lite trädgårdssnack med undertecknad. Jag tycker att det är roligt att få trädgårdsbesök!
                            

Eldkrassen har trivts hos mig nu i 12-13 år. Blommorna är i år större än någonsin. Den är endemisk på några ställen i Chile.

 Ett träd som har fått en perfekt växtplats, vilket man vet först efter några år, är denna härliga rödbladiga katsuran. I 5-6 år har den stått pall för stundtals extrema väderförhållanden av frosttorka, kyla och stormar.

Rosen 'Coral Dawn' behöver bindas upp bättre. Jag är lite ovan att behöva binda upp rosor. Detta år är det första någonsin då de har pockat på så stor uppmärksamhet hos mig.

                          Välkommen!
ps
Den observanta kanske undrar varför jag envisas då under rådande omständigheter med att ha öppen trädgård.Det beror på att jag under de två senaste åren, då jag inte har släppt in någon besökare "frivilligt", fått ändå några förfrågningar. Det dimper en och en annan mejl då och då när folk undrar om de kan få komma och besöka trädgården.Därför bestämde jag mig för att försöka få till det så gott det går.Jag vill ha en viss ordning och reda för att det ska kännas roligt att ha trädgårdsgäster. Men,efter denna sommaren blir det nog inga fler trädgårdsvisningar, skulle jag tro.
                                           ds  

                                                             Juli
Regnet bara fortsätter denna första julidag. Många rosor,som i juni gav ett löfte om en blomning som aldrig förr har ledsnat på att aldrig får lyfta huvudet mot solen. Regnet tynger ner de vackra huvuden.
                         Det är en djup frodig grönska som dominerar. Alldeles vindstilla och bara koltrasten drillar och kvittrar. 

                         Honungsrosen, Rosa helenae tycks inte bry sig så mycket om regnet och på berget ligger ett lätt moln av den förförande doften. En magisk honungsrosdoft som svävar i luften utan att vara påträngande. Den har karaktären av en vildros och passar så bra i min trädgård att klättra mot skogen i den närliggande tallen.Skulle jag bara få välja en enda ros skulle det bli denna.Det finns något "filosofiskt" över en ros som blommar bara en gång på sommaren. Den får total uppmärksamhet och beundran. Om den blommade igenom hela sommaren skulle den knappast få den status den har nu.

Även 'Louise Odier' blommor klarar regnet bra

  

          Liljorna får nästan en extra dimension av regnet

                  
         Högsommarens första dag kunde varit bättre:-)! 

                                             Också en ros
De glänsande mörkgröna bladen döljer de taggigaste grenarna som finns. Blommorna enkla och kronbladen vitaste vita. Ståndarna lyser guldgula,som små solar i mitten. Den når två-tre centimeter över havet på höjden och slingrar sig igenom på flera meter långa armar igenom det mesta i sin iver att komma någon vart. Hade jag en mur skulle jag prova att låta den klättra uppåt.  
Maskrosor och andra rotogräs slår gärna rot mitt bland de elakt taggiga, skönförklädda monsterarmarna. Då får jag rusta mig upp till armbågarna när vi blir två om vilka som får söka "asyl" i taggtrasslet.
Inte är denna asiat en harmlös varelse precis, men den har "attityd", karisma och charm.Hos mig får den stanna. 

                     

Det botaniska namnet har man lite olika åsikter om vad som är rätt. 

Hittade inget i SKUD så att jag använder det accepterade namnet i RHS Horticultural Database

                                                      Stora dammen,
alltså den största av mina tre och inte särskilt stor den heller ;-).
I år är den riktigt fin, tycker jag. Jag älskar att sitta nära den "hur länge som helst", alla dygnstider och se på allt liv under de ljusa timmarna och glo på det mörka vattnet sena kvällar. Stora dammen med sin vegetation - ett habitat för sländor, grodor, salamandrar, snokar och vattenlevande insekter. 
Det märkliga, i mitt tycke, är hur det tar väldigt lång tid innan man riktigt förstår det inre i den miljön man intuitiv har skapat själv. Från att ha velat ha "en damm som liknar en skogstjärn" till att förstå vilket beroende man har skapat för så många olika livsformer. En helt underbar, dramatisk värld på några kvadratmetrar.

                                                            Raggträjon i morgonljuset

En hane av blå jungfrutrollslända går i "giftastankar" och söker fru...hoppas att han hittar sin käresta...Här pausar han mellan varven.

Frilandsadiantum är som skapt för en dammkant.

 Mina näckrosor får heta Näckros, kort och gott. Har ingen aning om vilka arter jag har i dammen.

                   Ha en fin dag! Tack för titten!

Några av mina midsommarblomster 

Pioner, rosor, "blå viol", stjärnflocka - ja, även aklejor och den vita krollliljan är några som ser ut att förljuva midsommaren. Men, dessa kommer att visas av många. Därför passar jag på att visa sådant som är lite ovanligare och som också blommar nu.

Visst syns det på klockan att den skulle trivas bland gräs och andra midsommarängsblommor? Men, hos mig växer den under min stora amerikanska blåbärsbuske. Den har grannar så som dubbel blodört, en alpin småbladig rododendron,japansk porslinsanemon, 

vaktelbärplantor och och kantljung.Ingen av dessa blommar nu utan en del har blommat redan och efterlämnat en fantastisk grönska, andra kommer att slå ut senare. Därför kan skäggklockan lysa i ensam högvördighet. Den fröar av sig och nya små bladrosetter bildas.

I Norge, där den har vuxit vild i 40 lokaler har bestånden minskat till endast 10. Den är rödlistad i Norge som sårbar. Skäggklockan finns tydligen inte i Sverige naturligt. 

Förutom Norge finns den  även i Alperna och Karpaterna. 

Fläcknycklar är en orkidéart som har gemensamt namn för två orkidéer: Jungfru Marie nycklar och skogsnycklar. Även den fröar av sig och bildar nya små fläckiga rosetter.

Blå bergvallmo hittar sina boplatser på egen hand. Alltid roligt när den väljer ett synligt ställe. Ofta gömmer den sig under rododendronbuskarna. 

Filigransbräckan har hittat också platsen själv - och tur är väl det eftersom den har försvunnit från sin ursprungliga plats i rabatten.

Uppstånden ur döden, eller bara frösått sig själv. 

Välkommen igen du kinesiska bräcka som saknar svenskt artnamn. 

                                               ÖNSKAR ALLA EN FIN MIDSOMMAR!

                                         Rosornas år
                              
                              Rosorna dinglar och dignar av blomknoppar som aldrig förr i min trädgård.En upplevelse som är lite omvälvande. De brukar belöna mina ansträngningar endast med några få blommor, lite så där avmätt: - Äsch! Här får du ett par att glädja dig åt, men du ska veta att det är ingen höjdare att bo här,säger de ;-)
                              Men årets varma, soliga sommarinledning har gjort underverk för rosorna. Förutom alla blomknoppar har de vuxit något helt otroligt i både längden och bredden. Helt plötsligt börjar jag inbilla mig att mina rosor trivs. Och trots torkan har jag inte vattnat dem alls. De har fått en hård stril mot "ansiktet" där det har suttit en del nyckelpigegodis. "That's all"
                               Så kom regn, dessa välsignade blöta droppar från himmelen. Men redan har jag glömt hur härligt det var med solen och värmen och har intagit min vanliga småfientliga väderattityd.:- Fy, vilket väder!  Som bortblåst är tacksamheten över de blöta dropparna.
Rosorna håller med mig. De har bestämt sig för att "hålla på sig" och inte öppna kalkarna.
Men jag vill ju så gärna visa lite rosbilder. Det får bli några närbilder. I ett senare inlägg kanske kan jag visa hela rosbusken. Då vill jag att jättemånga har öppnat sig så att jag kan impa åtminstone på mig själv i kommande höstmörker hur fina rosor jag hade i sommar.

Här några av rosorna som blommar om och om.              

Det blåser så hårda vindar att jag får visa de bilder som har någorlunda skärpa. 
'Coral Dawn' med "marzipanrosa" blommor har jag haft i 15 år!!!Under dessa år har jag aldrig fått se att den är en klätterros. Men, i år! Yeah! Från att ha varit en pinne på en meter med tre blommor max per sommar (liiite överdrivet pessimistiskt, kanske) är den i år ca 2.5 meter och full av knoppar! En remonterande ros med underbar doft.
            

Också en klättrare som är mycket känslig för svartfläcksjukan. Den har skjutit i höjder i år som aldrig förr. Också en remonterande ros med härlig gammaldags rosdoft. Än så länge syns inga fula fläckar på bladen, men de kommer kanske lite senare ;-(

Också en klätterros  med randiga blommor. Doftande och himla taggig!

En uppstammad ros. Doftar och blommar om och om.

Men, så kommer rosen som också har haft sin hemvist hos mig i 14-15 år.  För det mesta två taggiga grå pinnar. I år en magnifik blomning med de allra vackraste rosorna. Som unga persikofärgade åt gult som går över i mer rosa ju äldre blomman blir. Den blommar ca en månad på försommaren och kommer ibland med enstaka blommor på sensommaren. Doftar underbart. Mycket taggig som sagt, och ca 2.5  - 3 meter hög.

MEN! JAG VET INTE VAD DEN HETER. NÅGON?

ps

Jo, men snälla nån! Av en helt outgrundlig anledning kom jag att tänka på att:"Visst hette rosen något på Fruhling...? Och! När jag googlat färdigt kom den: 'Fruhlingduft'

ds

Tack för titten. Ha en bra dag.

     Drottningen av utomhuskrukväxter
       hos mig i varje fall
Den fyllda paradisklematisen, Clematis florida var. flore pleno
(Den finns som enkelblommig också, med eller utan blå mitt. Cl. florida 'Evirida') 
       
Den har en riktigt lång blomningsperiod mellan juni och långt in på hösten.  Den trivs i skyddat läge, soligt eller halvsoligt.
Klipp ned den inför vinterförvaring svalt och frostfritt.
Tyvärr är paradisklematis svår att få tag i. Men, råkar du se en så köp!Den är en syn för gudar! Du kommer att ha glädje av den i många år.

En växt vars namn jag inte vet däremot är denna krispiga, läckra "hängare" med rosaaktiga, saftiga stjälkar och bladen liknar plättar i luften-blad,(Muehlenbeckia, slideranka), men är saftspända eller suckulenta.DU kanske vet?
                         

Tack för titten!

Ha en bra dag.

                                                   Maskrosbarns
 överlevnadsförmåga har denna amaryllisen haft. Bortglömd under altanen i halvskumt ljus som strilat genom springorna i den glesa skyddsväggen.Tog fram den från källaren i slutet av februari för att plantera om den och ställa den i fönstret inne. Men glömde bort.
Där har den stått och väntat att jag ska förbarma mig över den, men har alltid haft något annat för händerna när jag fått syn på den och glömt igen. 
Men,ett "äkta" maskrosbarn ger inte upp! Istället för att låta livet fly tar den sina sista krafter för att blomma! Löken var illa medfaren av mögel och röta. Jag skalde bort allt dåligt från löken och planterade om den i frisk jord. Tog upp den till Krukträdgården och satt den lite skuggigt så att blomknoppen skulle få slå ut i lugn och ro - det har ju varit så varmt och solen har gassat. Och, helt otroligt: Jag glömde bort den igen! Idag, när äntligen fick syn på den stackar'n hade stjälken sloknat och hängde över krukkanten med en halvutslagen blomma och en knopp intill. Alltså, man kan få rena ömhetskänslor för en tapper blomma som vill "leverera".
Nu har den fått sällskap av en bruten ros.

                  

Maija och amaryllisen har mycket gemensamt. Maija är också en "maskros"barn, men en tuff bakgrund som hemlös.

Spridaren går på högvarv!

Luktärterna börjar slå ut

och en alldeles ny hortensia har tagit plats på Dark Forest-installationen.

                                   Alldeles för många 
             häckar att klippa 
             och tokmånga krukor att hålla reda på

Men, den 9 och den 17 juli hade jag tänkt att allt skulle vara klippt och klart, för då vill ja öppna porten till Dig som vill komma och se vad jag pysslat med i trädgården.

När jag går och tittar mig omkring och försöker sammanfatta och hitta ord som någorlunda beskriver vad jag ser så landar jag på: ATMOSFÄR. Det är nog atmosfären jag är ute efter - tror jag.
Jag har velat skapa stämningar och blickfång. Det är åtminstone vad jag ser. 

Det andra skulle kunna vara RUMSLIGHET. Själv är ja så rörig i skallen att det är viktigt för mig att ha viss ordning i växtligheten. Därför har jag försökt att få till lite olika miljöer.
Resten lämnar jag till Dig att bedöma. Kanske finns här något som kan inspirera eller ge en idé? 

              Den här skylten är inte allvarligt menat, men våra katter är inte riktigt barnvänliga. De har en tuff bakgrund och de är inte vana att bli dragna i svansen i vänlig mening och Maija är opålitlig. De är ok om de lämnas ifred. 

Jag lovar i varje fall att det inte ligger jordsäckar och vattenslangar eller annat bråte framme ;-)) Att jag själv ska vara glad och positiv även när jag inte får fram namnet som Du frågar efter  ;-) 
Men, det är ingen panik. Skulle Du absolut vilja veta något namn som jag inte lyckas klämma fram för stunden så mejlar jag det till Dig :-)

Alltså: Lördagen den 9 juli klockan 15 - 19
        Söndagen den 17 juli klockan 16 - 20

                      Hoppas att vi ses!

          "Är det inte det ena så är det     det andra", sa flickan....

Just nu är det inte sniglarna som plågar en stackars "flicka" utan torkan. Den torra jorden liksom hånler åt ens ambitioner att låta spridar'n gå läääänge. 
Men, det finns blommor som inte bryr sig. Hos mig har de flesta aklejor letat ett lämpligt ställe själva och mår som aldrig förr, trots torkan. Och, gillar man dessa väna varelser är det nu snart dags att sprida fröerna lite här och var för nästa års blomning samtidigt som man förlänger blomningen genom att ta bort fröhus.
Till min glädje har jag numera många arter av aklejan (Aquilegia).
Några hybrider tror jag dock inte att jag kan så i förhoppningen om att få kopior av moderplantan så som denna helt ljuvliga stjärnaklejan 'Greenapples'.Den måste jag dela när den blivit tillräckligt robust. 
  

Har märkt att jag ofta får extra känsla för växter som "berör". Det är inte de största, grannaste och de mest perfekta, utan de som man måste upptäcka. De som tar lite tid att hitta får extra plats i mitt trädgårdshjärta. En sådan är min kruklevande, fyllda kanelros. Dess blommor är förhållandevis små, men tittar man närmare på dem upptäcker man en otroligt vacker rosblomma. Den blommar några korta veckor vilket gör att jag har den för ögonen varje dag. Den har beskrivits redan på 1500talet och finns förvildad i hela landet. Själv har jag dock inte sett denna fyllda art i det vilda.

Tornedal' och 'Lövhult' är sortnamn som nämns i samband med denna ros. Om min är någon av dem vet jag inte.

Violen 'Molly Sanderson' blommar länge, kanske till början av augusti om man bara kommer ihåg att klippa bort vissna blommor och inte låter den gå i frö. En svartare viol finns inte!

De senare årens regniga somrar gör att trots torkan har min sollängtan varit så stor att jag spottar på "hånleendet" och vattnar på ;-)!

Ha det gott och tack för titten!