Stjärnmagnolia
             Magnolia stellata
För lääänge, länge sedan - närmare bestämt 20 år svunnen tid - köpte jag en liten kruka med denna magnolia. Som trädgårdsnybörjare tyckte jag mig äga en raritet eller åtminstone en svår växt som jag ville lyckas med till varje pris. Ja, ni vet, har man ingen erfarenhet, läser man på och försöker omsätta det lästa till praktisk kunskap. 
Idag vet jag bättre. Just denna är en av de absolut vanligaste magnolior jämte flickmagnolior, Magnolia Liliifolia-Gruppen) så som 'Susan'.
Min avsikt nu är inte att "föreläsa" om magnolior utan att berätta vad som var den absolut bästa lärdomen när det gäller tidigblommande magnolior. 
Som alla vet kan januarisolen vara stark samtidigt som frosten håller sitt grepp i jorden och åtminstone nätterna är under nollan.
Därför bör man inte plantera den mot öst. Morgonsolen kan locka knoppar till bristning alldeles för tidigt. Min växer skyddat mot norr och blomningen har ännu aldrig skadats av frost. 

          Plockade en liten kvist till makens födelsedagfrukost

                          'George Henry Kern' i väntans tider - men i morgon kanske?

                        Ha det gott!
                           Anja
                
      Vad har andra trädgårdsbloggare hittat på? Kolla HÄR

                                                           

                                  Trädgården som livsstil
Det slog mig häromda'n att det jag lever för idag är trädgården. Och, när man sent om sider förstår vad det innebär ser man på sin livspartner: Vilken livsstil har han? Svaret är att nej, han har och har haft andra intressen som väger tyngre. Spelar det någon roll, kan man undra? Både ja och nej vill jag påstå. Att inte vara särskilt intresserad av växter gör att man inte har den där speciella känslan när man vill "hjälpa till" i rabattstädning, till exempel.Eller när det gäller att satsa på kvalité i rabattkanter, beläggningar m.fl. kostsamma detaljer i trädgården. Har man andra intressen känns det inte värt att prioritera/hjälpa till med sådant ekonomiskt. Då blir alla sådana detaljer halvmesyrer och är i ständig behov av renoveringar. 
Ändå har min andra hälft gjort rätt mycket med tanke på att vi inte delar denna livsstil. Han har gjort mycket av kärlek till mig och den respekt han ändå känner för min vurm. 
Jag skulle ha varken växthus, dammar eller andra tunga, arbetskrävande detaljer utan hans medverkan.
Så att svaret på min egen fråga blir att det är ändå underbart att jag får leva ut mitt trädgårdsintresse. Allt blir inte så bra som jag skulle vilja. Men, när jag går ut en tidig morgon som denna, hör fågelsången, känner dofterna, ser lövsprickningen så skulle jag kunna börja gala ikapp med grannens tupp.Och maken njuter av det också men sticker iväg till sin Bridgeklubb...;-)
Vad kan det då egentligen vara för skillnad i inställningen för trädgården? Maken är ju inte rädd att "hugga i".

 Kanske är det Karel Capek som sätter fingret på den väsentliga punkten i skillnaden mellan amatören (, "en som älskar", är en person som ägnar sig åt en verksamhet ...) och novisen, som i och för sig trivs i trädgården och hjälper gärna till, MEN!:
"Jesses,så vacker den där violetta blomman är",säger en dylik lekman, varpå trädgårdsodlaren en smula stött säger: "Det är ju en petrocallis pyrenaica". Ty han har en svaghet för namn. En blomma utan namn är, för att tala med Platon, en blomma utan metafysisk idé; den har kort sagt, icke denna riktiga, fullgiltiga realitet...."
Tanken till detta inlägg föddes i och med att en del rabattkanter börjar se fula ut och jag har inga möjligheter att åtgärda dem...men jag glömmer det när Shortia uniflora var kantoensis blommar som aldrig 
förr...:-)

                          GLAD PÅSK!
               Anja
          Läs flera trädgårdsbloggar

                                          Giganternas kamp
Iskalla vindar sveper igenom trädgården och torkar upp allt det som nattfrosten inte hunnit med. Inte ens solen är ens vän. Den ler från det blåa med hela ansiktet. Det hela verka groteskt eller absurt eller som någon aprilmaskerad. 
Maskrosbladen vissnar på "gräsmattan" - alltså någon riktigt bra gräsmatta har vi ju inte - men inte ens i somras gav maskrosen upp... 
Alla träd och buskar har bristningsfärdiga bladknoppar...medan nattfrosten fortsätter att härja i torkan.
Nu känns det som länge sedan vi fick vatten ovanifrån. Det är kris i trädgården. Även jag krisar i kapp med de mindre som inte orkar sträcka sina ytliga rötter på djupare grund...
Det råder torka, frost och gassande sol. Nu är det en kamp mellan Liv och Död i trädgården - en som liknar giganternas kamp...

(Har ingen lust att kliva utanför dörren mer än några steg, därför blir det inga bilder att tala om. Visst blommar det i min trädgård nu, så som olika nunneörter, bollvivor, lungörter, violer, nyutslagnaungersk tandrot, hybridjulrosor, anemoner/sippor av olika arter, primulor, fransklockor, m.fl., men det blommar glesare än förr om åren. Inte ens för er skull tänker jag kämpa i den iskalla vinden för att ta bilder. Det vänder dock snart och då blir det bilder på sådant som blommar just nu.) 

  Vit doftviol börjar inta mark på riktigt korta stjälkar

Vårälväxing i kruka växer och bildar blomax tidigare än på marken.

 Stor nunneört, Corydalis solida, finns i alla möjliga färger på många olika ställen. Tog bilderna för några dagar sedan.

Min krukväxande lärk, Larix sp. (kanske gmelinii) blommar nu. Även den här bilden är några dagar gammal.

Så här såg rosenrododendronet, R. oreodoxa (var. fargesii?) ut för fem dagar sedan. Sen kom frosten.

Så här klädde vi den i hopp om att få se de utslagna blommorna istället för bruna "disktrasor". På onsdag hoppas vi kunna avtäcka skönheten. Men, vad får vi se då? Fräscha blomknoppar eller frostskadade dito? Vågar inte gå och titta ännu...

                  
    Önskar alla en trevlig helg och en fin                   trädgårdsvecka!
                    Anja
        Här  hittar du andra som bloggar om trädgård

                                             Äkta matta
          Cardamine glanduligera
Kommer ihåg för många år sedan då maken och jag var i Marocko. Där lämnas man inte ifred av mattförsäljarna. Och, måste säga att berbermattorna, de med naivistisk motiv i all synnerhet, tilltalade mig. Kommer inte riktigt ihåg varför vi inte köpte någon, men förmodligen var det den dyra transporten som gjorde att framförallt maken backade och det barnarbete vi såg - hur barn fick slava i mörka lokaler med vävningen.. 
Idag finns ett stort utbud av marockanska mattor här, men jag har börjat gilla bättre en annan typ av "äkta matta" - den som naturen väver ute.
För att nämna en av dem, en som hos oss finns endast som trädgårdsväxt, är den ungerska tandroten. Redan i februari såg jag de böjda nackarna på på stjälkarna ovan jord.  
När dygnstemperaturen blev rätt, reste sig alla krökta stjälkar, bladen vecklade ut och blomknopparna trängdes i mängden. Efter en tid slog blommorna ut. En matta av skimrande, glänsande blad som visar kokett den purpurfärgade bladundersidan när vinden susar förbi. De blå-rosalila korsformiga blommorna lyser som vackrast i skymningen. Snart får de sällskap i rabatten bredvid av nunneört, bollvivor, dubbla julrosor och lökväxter. Då blir den äkta mattan komplett med naivistiskt motiv...  
Ungersk tandrot är den perfekta växten för lunden. I näringsrik, väldränerad men fuktig jord, i flytande skugga, trivs den bäst. Härdig till (minst) zon 6. Ovandelen försvinner i juni. 
Sprider sig i "lagom" takt med underjordiska rhizomer. Det har tagit ca 10 år att få en matta på dryga 3 kvadratmeter hos mig. I samma rabatt har jag jag senare blommande växter, bland annat vit flox och andra höga perenner som växer rätt tätt.  

Fundering om något helt annat
Många, som har hållit på med bloggen länge tycker att de kan inte förnya sig och börjar tycka att det känns tradigt. 
Själv har jag hållit på i evigheter. Har publicerat 1228 inlägg dagens inräknad. Jag måtte sakna helt självkritik men jag älskar att "tjôta" om trädgård ur alla möjliga synvinklar. Därför fortsätter jag. Lite ensamt ibland med ännu ensammare utan. Har "ingen annan" att prata trädgård med numera. Är uppenbarligen inte riktigt så charmig som mitt grandiosa jag får för sig ibland ;-). Alltså fortsätter jag att tjôta om trädgård via bloggen. Och att läsa den är ju helt frivilligt :-). Men, jag är omåttligt glad åt alla som orkar tjôta med mig.

Humlor och fjärilar har hittat hit. Humlorna verkar superstressade. Svåra att fota i blåst och deras jäktade aktiviteter

Det står att läsa på många sidor att de blir tio centimeter höga. Mina är 30. provar första gången på deras "lämplighet" som snittblomma inomhus. Efter ett dygn fortfarande fina.

Så här såg en del av samma rabatt ut i juli 2018.

Det finns "några" till som gillar att skriva om sina trädgårdar!

Läs trädgårdsportalen TrädgårdsFägring om du vill veta vilka!   

                           
     Odlar i urnor och krukor
Urn- och krukodlingar är dekorativa inslag i trädgården. Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan ha som odlingskärl och vad man vill odla i dem.
Själv odlar jag inget i skor och stövlar ;-) vilket jag har sett många göra, men är väldigt svag för urnor. Alla behöver inte ens ha växter i sig.
Vissa prylar, så som urnor av rost, lera, betong, trä kommunicerar med växterna på ett "naturligt" sätt. De framhäver färg eller form på en blomma eller ger en fast punkt i en rörig miljö. 
Nu pratar jag som om jag vore någon trädgårdsdesigner eller kunde något om detta. Det gör jag verkligen inte alls utan pratar bara utifrån egna erfarenhet. Det räcker för mig. Det finns något pirrigt över de egna, oskolade försöken att få det praktiska att fungera med det estetiska. DEt blir ibland fullpott och ibland går försöken åt skogen...det är kanske då jag lär mig något?
En del uteväxter i begränsade rotmiljöer är ute året om. De tål då högre zoner än vad jag har och klarar av att övervintra även i en frusen jord. 
Andra måste vi flytta till frostfri övervintring och en del är säsongsväxter som får ge upp andan när de inte pallar för vädertrycket på hösten.
Med stigande ålder och minskande krafter börjar jag se över mina krukodlingar och tänker börja decimera antalet övervintrare i källaren. 
Om du som läser inlägget är intresserad av att veta vad jag odlar ute året om  (zon 2-3) så fråga här i en kommentar eller mejla mig.
Jag har fler än vad som syns på bilden.

Någonstans ska man ju börja. Efter mycket letande och provande fick mitt stora eldfat plats här och sällskap av "likasinnade" kärl.

Hybridkejsarolvonet från olika håll och avstånd. Den fick flytta på sig för fotografering. Annars står den i närheten av köksfönstret vilket inte gör den rättvisa vid fotograferingen. Har inte vinterförvarat denna frostfritt. Krukan var djupfryst i ett par -tre veckor. 

Nu har dvärgaurikeln slagit ut. Den har stått ute (plus ett gäng till i en annan kruka) hela vintern, men i skydd av de värsta regnen under takhänget.

Klippvivan har stått inne i kallväxthuset i tråg. Den tycks ha mått bra av vistelsen.

 Jag har massor av julrosor. Därför är det roligt att kunna plocka bukett (-er). Och, den står ute.
Nu börjar årstiden då ute och inne suddas bort...

                                 Flera trädgårdsbloggar att läsa i TrädgårdsFägring!

                                           Förväntan
Fåglarnas jubel mitt i vårfesten. Stressen för att hinna med allt före midsommaren. Jag och de befinner oss på ungefär samma, halvberusade stadiet av vår- och sommarförberedelser. 
Vi ska hinna under några korta veckor förverkliga den dröm vi närt under det mörka, halva året. 
Ibland kan drömmen vara så förrädisk att det vore nästan bäst att få stanna där...
Det är dock alltid lika spännande att vandra i trädgården. Med viss ödmjukhet ser jag hur "gamla vänner" sticker upp ur jorden.  Blomansikten som vänder sig mot solen i väntan på pollinerande gäster. Men, inte en enda förvirrad humla eller flaxande citronfjäril har jag sett ännu.
Snart kommer konsekvenserna av förra sommarens hetta och torka att visa sig. Har naturen läkt alla sår under vintern? 
För vår del har vi fått för mycket regn - igen. I skogen utanför vårt staket ser jag en våtmark som börjar likna en sjö, och som inte har funnits där under våra 21 år. 
Här följer en namnlös kavalkad av några blommande växter i trädgården. 

                   Det finns en trädgårds-bloggare-portal där du hittar många andra som berättar om sina trädgårdar.
                   Den heter TrädgårdsFägring
                   

                                             Vårbruk!
  Finns det vackrare, mer hoppfullt ord för trädgårdsentusiasten?
Slutet av februari inbjöd redan lite städning av rabatter när julrosor, snödroppar och krokusar stack upp här och var och vädret var vårlikt. 
Det är så oerhört spännande och pirrigt när man ser livsviljan och växtkraften trotsa ömsom hällregn och hårda vindar eller bländande sol men minusgrader på natten. 
Och för varje dag man tar trädgårdsrundan har några nyfikna små blad och skaft tittat upp ytterligare en millimeter eller mer. 
Vissa växter impar på mig mer än kanske andra, så som dvärgaurikeln, Primula marginata. Riktiga konnässörer brukar beskriva den himmelsblå färgen som blaskig...Vilken tur att jag är bara en halvkompetent estet. Jag älskar nämligen färgen! Jag har den i en del krukor men också i rabatter. Just den här lilla har stått ute under bar himmel i allsköns oväder, hela vintern. Bortglömd och nonchalerad i en halvtrasig plastkruka...stackarn. Trots den usla omsorgen knoppas det i bladrosetten bland silvrig farina. 
Vårbruket för mig är inte allena det som finns ute. Även inne syns spår av vårbruk. Att driva magnoliagrenar i blom inne är startskottet till våren. 
Och nu fortsätter trädgårdsarbetet i sakta mak. Det är så när kroppen inte längre lyder snabba order utan levererar i egen takt utan hänsyn till önskemål om snabba vändningar...Det är bara att gilla läget :-)!

Magnoliorna håller på att slå ut i urna inomhus. Mitt första steg i vårbruket.

Dvärgaurikeln, Primula marginata, den försummade, visar inga sura miner

En del rabatter är städade och gödslade

Det var lite bråttom med städning här, för ungersk tandrot hade hunnit långt...

Gyllenlack i fin färgkombo

'Frizzle Dizzle'

Primula med fina färger

Vårstädning måste kantas av vårglädje. Några sekiner satsar jag varje år på köldtåliga glädjespridare. 

Svavelpionen som Gunilla Teckenberg skickade till mig i somras klarade påfrestningen av sommarens hetta. Jag är så glad åt denna. Den har fått en riktigt kraftig rotklump och verkar ha mått bra hela vintern i källarens svalka. Tror inte att jag någonsin kommer att kunna stava till arten utan mall...(hoppas att den är rättstavad nu)

Lilla plasthuset är ännu ouppvärmd så att det blir kallt där på natten vid minusgrader. Men växterna slipper vindar och under soliga dagar är det rena medelhavssemester för dem. Har grävt upp ett antal doftvioler med lite olika sortnamn.

På berget börjar bräckorna, de som överlevde sommaren, att blomma.

Det är NU det är som roligast. Sen när höjdpunkten är där är det nästan över - säger pessimisten ;-)

Ha en fin vårstädningsvecka och ta det lite lugnt!

      😊Tack för titten, förresten💦 
                               Anja 

Flera inlägg om vårbruket hittar du HÄR