fredag 20 oktober 2017




                                 Trädgården just nu
bjuder på den sedvanliga "ångestattacken" - har sååå svårt att packa ihop sommaren och hösten.... "bara ett par dar till"....och sen panik! 
Som jag har berättat så många gånger förut är det Krukträdgården som jag tar hand om sist...(och först...undrar vad krukväxterna pratar om det sin emellan ;-)?)
Jag plockar dahliablommor och rosor i en vas till showbordet. (Nu ska dahliaknölarna upp och förvaras frostfritt - jag menar imorgon ska de upp..!).
Några rosor vägrar att ge upp så att varför inte slösa några? 
I en finsk tangolåt sjunger man att "när den fattiga slösar sjunger himlen" ;-). Ja, så känner jag det.
Ännu blommar hybridhöstanemonen 'Whirlwind' i sin kruka oberörd av årstidens  stormar och regn eller de kyliga nätterna nära noll.
Höstens färgpalett blandas med sommarminnen som ännu inte helt gett upp. I en perennrabatt blommar höstkrage, oktoberstomhatt, flox, höstsilverax, olika astrar och även en riddarsporre är rustad med nya blomknoppar.
Det gör ont att skiljas igen från den prunkande årstiden, men snart börjar allt på nytt och med lite tur får jag vara delaktig i en sommar med sol, värme och härlig blomning.


                                           Ser patetiskt och rätt hemskt ut
                               Jag räds inte höstmörkret- det känns som hoppets vagga.


Dessutom kan jag "förlusta" mig i både det stora och det lilla växthuset. I det lilla har jag frostvakt.

                               Det är märkligt hur vackert förfallet kan vara i ett visst stadium

Den här blomman är ny för mig. Lär vara en ettåring - eller en som alltså inte klara vår vinterklimat. Men, vet inte vad den heter. Vet Du?

Lilla, lilla silkesnäva! Du bara orkar blomma i din plastkruka. Jag är speciellt svag för dessa små "kämpar".

                                                    Vilka stämningar och växter hittar andra nu i sina höstträdgårdar? Kolla  HÄR
          
                                                                  Ha en trevlig helg!
                                                       Tack för att du tog dig tid!

måndag 16 oktober 2017




                                                                  Kamtjatka-azalea
                                                        
                                                 Höstpremiär
                                                    för Blommig Fredag

                             Nu, när många lövfällande träd redan har mist sin klädnad och stammarnas vackra former och färger träder fram inser jag åter hur otroligt fint det är med höstens nakna skönhet. På sommaren ser man grönskan och blomningen men nu ser man den stolta ryggraden till trädens sommarprakt, stammen. 
Jag är trädgalen. Jag skulle kunna tänka mig ett arboret med massor av stora, vackra, uttrycksfulla, träd med utbredda lockande grenarmar och kronor som susar i vinden. En hel skog av olika trädarter där alla världens små fåglar skulle hitta sin gren att sjunga i.

(Kom av någon anledning att tänka på Patagoniens karga, blåsiga och kruttorra östsida. Har förstås aldrig varit där själv, utan sett en film därifrån. Där syns sju miljoner år gamla fallna, enorma, ihåliga trädstammar som blivit förstenade till ren sten. Undrar hur gamla de var innan de föll?)

                            Eftersom drömmen om den egna, planterade ädelskogen med trädarternas mångfald inte går att förverkliga har jag ändå lyckats att klämma en del på min lilla areal av tomt. Ett bra sätt att få mindre träd är att stamma upp buskar.
De riktigt stora, enorma träden finns hos min granne, Skogen! Där finns bl.a. en tall, alldeles invid mitt grönsaksland, som blickar majestätiskt över ägorna och släpper sina långa barr rakt i mina odlingar.Tallen är kommunens men känns som om den tillhörde mig, med skuggan, barren och med grenar som håller det mesta på avstånd... 
                            Japansk konvaljbuske, har jag stammat till ett träd. Den har sin showtid efter augusti hos mig. Först som sensommarens/höstens sista blommande träd/buske och sedan bladprakten och till slut den underbara stammen som lockar mig att ta ett bilder som jag hoppas gör rättvisa åt den fina barken. I år har den inte blommat, men kusinen, den kinesiska konvaljbusken har blommat desto mer. Den har sin charm i den sena blomningen men i övrigt finns där inte så mycket som sticker ut. 
                            Ett träd med charmerande stam har skenkamelian. Stormarna har redan klätt av kronan men desto finare syns stammens fina skiftningar och den sidenlätta flagnande barken  skälver lätt i vinden.
                            Igår och förrgår njöt jag av att kunna vara ute och dona. Äntligen ett par hyggliga dagar med lite sol eller uppehåll. 
Vitlöken kom i jorden och vår "potager" blev städad från allsköns blast, sniglar och en erbarmlig massa tallbarr. Riktigt snyggt blev det. Purjon, mangold och blommande dill får stå kvar där ännu.
Det är premiär för höstens fina dagar hos. Hoppas att föreställningen håller samma klass några dagar till!




Japansk konvaljbuske som jag stammat upp till ett träd. Den är nu ca 4 meter hög

Stormarna har tärt hårt på kronans bladprakt.
Min kinesiska konvaljbuske har blommat ymnigt. Den  står bredvid den japanska.


Visst ser mitt woodlandparti ut som en tavla. Längst bak två amerikanska blåbärsbuskar

                                                        Ett stycke av skenkamelians magiska stam


Tallen med stort T gör mycket "väsen" av sig. Den släpper stora grenar vid storm. Tappar massor av barr. Skuggar onödigt mycket. Men är "hemträd" för stora hackspetten och för många andra fåglar en rastplats på flygturen. Och jag tycker om den.


                                          Ha en fin vecka och tack för titten!
ps
Nu är en bra tid att plantera lövfällande träd!
                                                        ds

fredag 13 oktober 2017



                               

                               "Höstplantera mera"!
                lyder ett upprop från Sofiero.

                         Med denna upprop vill man "slå hål på myten" om att vårplantering skulle vara den optimala tiden för all perennplantering. 
Jag blev lite nyfiken när jag fick pressmeddelandet i min mejlbox.   - Självklart är det så, tänkte jag. Men vid närmare eftertanke var jag tvungen att medge att så rysligt självklart är det inte.
På "mitt" Blomsterland, som jag besöker då och då, finns aldrig någon uppmuntran till höstplantering av perenner, buskar eller träd. På ingången mot utegården  står  en stor handskriven skylt: "50% på alla perenner. Endast på hänvisad plats" - d.v.s. längs bak på utegården.  Den "vanliga" kunden, antar jag, som alltså inte har trädgården som sitt stora intresse, tycker nog inte att de ser särskilt attraktivt ut. Kanske tror de att växterna är halvdöda och färdiga för komposten när man I själva verket kan just nu fynda för nästa års blomning.
Skyltar som uppmuntrar lökplantering finns däremot inne lite här och var och stora vagnar med olika vårblommande lökar tar mycket plats.  På utegården  finns hyllvis med gravdekorationer m.fl. säsongsbetonade prydnadsväxter och arrangemang.
                       När Den Stora Trädgårdsfesten i Sofiero  drog igång, sista helgen i augusti, präglades den bl.a. av budskapet att  planteringsäsongen inte är slut i augusti eller september.
Men, gäller det inte bara Sydsverige eller kusterna? Jag blev nyfiken och ville veta hur långt upp detta upprop har tänkt att nå i landet?
Fick så småningom en pratstund i telefon med Susanne Green, projektansvarig för Den Stora Trädgårdsfesten.
Hon berättade att i Skåne kan man i princip plantera året om, men trots detta har plantskolorna inte satsat på höstplantering av perenner. Uppropet har därför startat som Sydsverigeprojekt med förhoppning om att den sprider sig i landet. Sverige håller på att få mildare klimat  även i norr. På min undran vad hon tror att denna bristande intresse kan beror - och då med tanke på särskilt de stora gardencenterkedjorna, trodde Susanne att de hade bl.a. med lagerhållning att göra. De stora garden centers har inga lager för plantor och då rear man  resterande perenner på senhösten för att förbereda plats åt säsongens växter.
När jag frågade hur hon tänkte om resten av landet där det råder andra förhållanden än i Skånes vår-sommar-höst-klimat svarade Susanne att idén kommer förhoppningsvis att lanseras i hela
landet via branschorganisationen Växtforum (Växtforum är de svenska odlingsplantskolornas webbplats.) till plantskolor år 2018.
-Hur kommer vi vanliga konsumenter och trädgårdsmänniskor märka i så fall av denna satsning?
- Man kommer att erbjuda plantskolor i hela landet koncept för hur man ska lansera höstplanteringsidén.
                        Jag tackar jag. Förhoppningsvis kommer vi att se nästa höst av denna satsning även här hos oss i Västra Götaland. Men, kommer jag kunna köpa plantor till reapriser även nästa höst i så fall?


Några bilder från min trädgård idag


             Höstsilveraxen blir 2018 Årets perenn.
               Har planterat alla mina på hösten.


Höstanemonerna planterar jag dock på våren. Höstplanteringarna är dömda att misslyckas hos mig. Antagligen beroende på de regniga vintrarna - gissar jag.


Hösten har varit så eländig att jag har inte kommit mig för att höstpynta mitt showbord. Men min svarta viol har aldrig tidigare blommat så här långt in på hösten. Alltid något ;-)

Svartkålen 'Toscana' har trivts i år. Inga angrepp av kålfjärilslarver.



Idag fick jag i jorden två fina nunneörter

Nu önskar jag till Dig som tittar in här, och mig själv, åtminstone några soliga, milda, stormfria dagar!

Ha det gott!

ps
SKUD är stängd för närvarande, därför inga finska namn på växterna.
        ds

torsdag 5 oktober 2017




                                                             Oktober i
         Göteborgs botaniska trädgård 
Medan jag förbereder ett annat inlägg, som tar lite tid att få ihop, vill jag påminna om att i Botaniska finns det mycket att se och uppleva även oktobermånad.
    Besök Begoniaväxthuset och se hur underbart
begoniorna blommar (Begonia fischeri; Bild från Botaniskas hemsida)


eller besök pumpakavalkaden (Bilden är från Botaniskas hemsida).


Nu ska det vara ett par lite finare dagar även i min egen trädgård så att jag hoppas kunna ta någon bild som visar på annat än elände.

Hos mig har rosen 'Coral Dawn' kämpat emot stormar, regn och kyla med den äran. En sådan här kämpe blir för en liksom lite extra kär.

Liten basunlilja gläder mig med en tredje blomning i år visserligen med bara en blomma åt gången.

Vet inte säkert om denna rönn är liten pärlrönn, Sorbus koehneana, men mycket talar för det - bland annat att jag har fått den av Peter Korn för ett antal år sedan. 

Nu är det höst och trädgården förbereder sig för välbehövlig vila.
Själv försöker jag blicka framåt och hoppas att få uppleva en "riktig" sommar...kanske nästa år...

                    Ha det gott!




lördag 30 september 2017




                                                       

                               En oförglömlig vecka
där trädgården kom att spela en roll som jag inte hade räknat med.
                    
Trädgården berättar tydligt  hur sommaren och dess ägare  har haft det. Där syns i år att den har fått leva sitt eget liv utan min inverkan i någon större utsträckning. 
Ogräsrensningen gav jag upp redan i juli och det har inte funnits många tillfällen då den har känts inbjudande på grund av allt regnande. De få gånger vädret har varit fint har vi för det mesta varit uppbokade på något annat utanför hemmet.
I mina ögon en riktigt sorglig syn som jag absolut inte ville visa någon i år. Men, Ödet ville annat.
Jag måste säga att undrar om inte en dålig tajmning har varit min signum väldigt ofta när det gäller trädgården, bl.a.? 
Det är verkligen inte första gången jag traskar runt med gäster när jag helst skulle vilja sitta på ett kafé ute på stan - riktigt långt ifrån mitt verk. Man kan likna trädgården med ens barn.Det känns som om jag skulle behöva visa upp ett vanvårdat och ouppfostrat barn för främmande, när man helst vill skryta över sitt välartade dito ;-) Samtidigt kan man ju inte förbjuda gäster att titta runt när de absolut vill det. 
Och, som sagt, jag hade denna gång inget val. Trädgården fick, utan att jag förstod det, nästan huvudrollen i en berättelse som skulle handla om det liv jag hade en gång i tiden. Då ville speciellt fotografen Vesa, att jag skulle fotas i min risiga, ovårdade trädgård. Jag led å ena sidan - eländet kommer förstås att synas på bilderna - å andra sidan har jag aldrig träffat på en fotograf som verkligen jobbade hårt för att få mig att medverka på ett för mig, fördelaktigt sett.(Som tur är kommer bilderna att hamna i Finland i finsk tidning ;-)!) 
När jag gick lite runt med Jaana, journalisten/författaren, såg jag hur de blå höstgentianorna hade börjat slå ut. Då insåg jag att jag kan inga namn alls på finska! En skamkänsla sköljde över mig. Men herregud! Varför har jag inte ens försökt att ta reda på växtnamnen på mitt modersmål?
Idag tror jag att det blir lite väl sent för mig att komma ihåg allt på finska men jag kommer att skriva namnen här i bloggen i den mån jag hittar dem.

Höstgentiana
Syyskatkero


                                                                                                Eldkrasse
                      Liekkiköynnöskrassi
                                                         
Mötet med Jaana och Vesa har varit omtumlande och oförglömligt för mig. Och att de tog trädgården på så stort allvar - så synd att jag inte fick visa den från den attraktiva sidan. Men, trots det, kan jag konstatera att verkligheten överträffar ibland drömmen - trots att allt inte är vältajmat och perfekt.
   
        Kiitos Jaana ja Vesa unohtumattomista tunneista meillä.
           Anteeksi, että olin hieman hono emäntä!  

                    Ha det gott - gott folk!

onsdag 20 september 2017




                                                      
            Köket
Inga dekorationer i köket slår en vacker blomkålshuvud eller chilen. Härliga röda äpplen i en skål eller på fönsterbrädan. Hela atmosfären blir "de luxe" och hjärtat fylls av ren och skär lyckokänsla.
Av de 800 kvm odlingsyta jag har är det ca 25 kvm som jag upplåtit åt köket. Inte mycket, men jag kommer nog att bereda plats för 25 kvm till nästa år.
Jag är inte någon grönsaksodlare precis och mina skördar har ibland varit under all kritik. Därav kanske mitt måttliga intresse för nyttoodlingar. 
Men, plötsligt händer det 😁! Både purjon och blomkålen visar att de har trivts. Blomkålen är enorm, skulle jag vilja påstå.

Här vill jag trots allt ge lite ros åt mig själv ;-). Mitt sätt att kompostera hushållsavfall och att sedan använda den färdiga kompostjorden har varit bra. Dessutom verkar det som att blomkålen har trivts med sommarens regniga klimat-vilket dock inte är min "förtjänst" så vitt jag förstår ;-).

Jag komposterar på två sätt: varmkompost och bokashi.(Är du intresserad - klicka på länken!)
I varmkomposten blandar jag i hönspellets för att påskynda själva förbränningen och att tillföra den kväve. Dessutom ser jag till att komposten håller en lagom lucker konsistens. Den får inte vara varken för blöt eller för torr. 
När varmkompostbehållaren är fylld flyttar jag komposteringen till bokashin. Till våren har jag fantastisk jord, färdig att odla i. Jag direktsår inget i princip utan förkultiverar allt - det handlar ju om så små volymer.
Nu måste jag lära mig om växelodling och om lite smartare användning av de få ytor som jag har. Det är trots allt väldigt härligt att ha i alla fall lite av egen skörd så här dags på året.
    Chilin heter 'Apache' och har mellan 30000-50000 scoville. Blomkålen är mjäll och mild

"Synd" att behöva käka upp installationen ;-)

Borde tagit bild på mig själv jämte. Kände mig som en pygmé i grönsakslandet

Prakttidlösa, Colchicum bornmuelleri på bar lök på fönsterbrädan - ett måste varje höst. Sorterna varierar från år till en annan. Efter blomningen hamnar de i jorden utomhus

Hemmasmycket Maija. Bilden är från förra året men jag tycker att bilden är fin. Maija själv säger "äsch"

 Tack för titten! Ha det!



måndag 18 september 2017




                                        

          "Living Sheep",

       "Vegetable Sheep" eller silvrig ullkudde
             på svenska och det vetenskapliga namnet
                    Raoulia australis (syn. R. hookeri)

Ibland händer det - som när jag besökte en gardencenter igår. Skulle bara köpa något fräscht till Krukträdgården som ser f. ö.  bedrövlig ut efter allt regnande - precis som resten av trädgården.
Tittade lite förstrött på ljungen - nja, inte nu. Men, vad ser jag i den där lilla lådan?! Wow. Lite märklig och samtidigt spännande liten silverskimrande växt i en liten kruka. Men, den kan ju inte vara någon ljungväxt trots att den står där bland alla granna färger av ljungblommor, väl?!
Lilla krukan blev så glad av min uppmärksamhet att den liksom hoppade i min shoppingkorg av pur glädje... Ja,så ser jag det ömsesidiga mötet med en växt som jag vill bara haaa!
Jag fick lust att fråga den själv vad den heter, men insåg att man kan bli inspärrad som komplett galen om man börjar snacka offentligt med en växt, typ ;-) Bättre att fråga trädgårdsmästaren i stället. Han borde veta. Men icke. Trädgårdsmästaren visste absolut inget om denna silvriga lilla matta.
Man kan ju också undra varför jag alltid faller för dessa rätt försynta växter? Alltid! Kanske dags att börja gå i någon slags terapi ;-)?
Trädgårdsamatörerna har en FB-grupp där man alltid får svar på frågor om växters identitet.
Det tog inte många minuter förrän det första svaret kom. 
Sedan fortsatte jag letandet och fann en utmärkt sida för skötseln av denna rara planta HÄR.
Tyvärr kommer den inte att ha de optimala förhållanden hos mig...få se hur "lättsårad" den är.
En subtropisk, alpin växt som vill ha tillgång till fukt men aldrig fukt i närheten av den silvriga gröndelen. En riktigt låg matta som vill gassa sig i sol på sommaren :-( ! Vi som har bara sol om jag ritar en. Kanske blir den en ettåring bara, men en riktigt fin sådan, eller hur?
 Jag har ett svalt rum på vintern och med extra belysning....tänk om det skulle gå....!?
Meden dåres envishet provar jag nya saker trots alla misslyckanden...men så ibland, IBLAND lyckas jag....

                          Ha det gott!

torsdag 14 september 2017






                            Hyllning till bloggen
         och till alla
  fantastiska trädgårdsbloggare
                                         Hjärtranunkel, en underbar växt som har försvunnit från trädgården...Klimatet är nog olämpligt hos mig. Bilden är från 2008.

Så mycket jag får lära mig, se och uppleva genom andras kunskaper, tankar och inte minst kameralinser. Att få ta del av resor och upplevelser både när och fjärran. Få läsa om olika odlingserfarenheter från  norr till syd.
Att se olika trädgårdsprojekt beskrivas med text och foto inspirerar och ger idéer. 
Vi har många olika inriktningar och passioner när det gäller odling.
Den ena bloggen är inte den andra lik utan variationen är stor och alla har något att tillföra oss som älskar trädgård och vill berätta om den. 
Trädgårdsmagasinen har fått stoff genom våra bloggar och bloggare och vår påverkan i odlingssverige bör inte underskattas.
Då kommer jag osökt att tänka på att vi borde ha en alldeles egen dag på året: Trädgårdsbloggarnas dag :-)!? Kanske skulle en sådan dag upprätthålla motivationen för bloggandet och göra oss mer kända för den stora allmänheten? Man behöver sannerligen inte vara någon trädgårdsnörd för att bli underhållen att våra bloggar. 
Kanske borde man instifta en sådan dag? HÄR hittade jag en länk hur man ska gå tillväga.
Själv orkar jag inte för närvarande åta mig att skapa en sådan hemsida, men kanske finns här någon annan som vill och kan? 

                                    

                                                             Må gott!

onsdag 13 september 2017





                                                                 

                                                    HÖSTELEGI
         
 Det har varit "höst" alldeles för länge i år i mina trakter. Hösten, som normalt är en av mina favoritårstider har blivit en efterhängsen, oönskad "kompis", som man gärna överlämnar till någon annan.
Att ha växthus i detta läge har varit  trots allt en liten tröst. Därinne kan jag glömma de hårda vindarna en stund,och regnets smatter blir endast till en pikant effekt mot glastaket. Samtidigt har jag känt mig som en miljöbrottsling eftersom vi har fått ha på värme varje natt, hela sommaren för att rädda skörden därinne! 
                    Denna höst har även varit en sanslöst rikt matsvampår. Så rikt att även barnbarnets restaurang får sin beskärda del att hushålla med (han äger inte stället men jobbar där som kock).
                    Mitt inlägg handlar inte om gnäll utan ren och skär förtvivlan. Aldrig någonsin har trädgården sett så eländig ut som nu. 
Ogräset frodas i gångar och rabatter. Allt är halt av alger. Svamparna, de skadliga och oätliga frodas. Och, det värsta av allt- jag vill inte gå ut. Vill inte huka mig vid vildvuxna rabatter i regnet. Jag är så förtvivlad trött och less. Samtidigt har jag enorm längtan efter att få göra det höstfint i trädgården, men det är en bortkastad längtan. Ovädren kommer att avlösa varandra enligt SMHI.
Ja inser att detta inlägg är en klagovisa och gör ingen människa glad. Men, så ser det ut och så här känner jag, även om det alltid sitter i mig en liiiten ljuspunkt som aldrig, någonsin lämnar mig helt - hur hopplöst det än verkar.
Nu har jag tid att ha det höstfint inne istället, t. ex. ...:-) Alltid något ;-)
Sparrisbönan 'Red Noodle' har äntligen börjat leverera. Bönorna är ca 50 cm långa. Jag wokar dem.


I söndags var det sol i några timmar och då var jag ju bara tvungen att föreviga sol och skugga på väg ner till växthuset. Så här ser det inte ut idag...:-(

Grönmassan är frodig. Några äpplen blir det trots den kalla perioden i våras. Äpplet heter 'Rödluvan'. Ett jättegott höstäpple. Viltstaketet mot skogen gör det möjligt att odla både äpplen och andra grödor, så begärliga för skogens vilda djur.

Den här vattenreserven brukar jag få fylla på då och då. Dock inte i sommar. Den har varit välfylld hela augusti fram till nu utan min medverkan.

Konvaljbusken brukar skicka några doftpuffar i vackert väder, men nu får jag trycka näsan i för att känna konvaljdoften.


Höstanemon som har trivts i min vilda rabatt. Rätt snygg ihop med kornellen med höstfärg och röda grenar. Två mycket anspråkslösa växter som trivs i princip i vilka förhållanden som helst.

Kanadaviolen är högre än någonsin - ca 50 cm - och blommar med enstaka stjälkar. Som ett ljus i mörkret...

En och en annan stjärnflocka blommar också. Det har hänt förr om åren att jag har varit väldigt trött på denna rätt invasiva växten. I år känner jag bara tacksamhet...

Skogsaster gillar vädret uppenbarligen

Dvärgcyklamen stormtrivas! Ruggen blir bara större och större och blommorna står sig hur länge som helst. En fingervisning hur den vill ha det.

Undrar om det är lönt att längta till våren? Äsch! Jag tar julen först ;-)

Ha det gott!




Sidvisningar förra veckan