onsdag 20 augusti 2014

                 Variegerad skuggviol som självsått sig i gruset. Den kommer överallt och det får den. Har aldrig sett den blomma ännu trots att jag haft den i många år.

Ett ogräs!
Hur definierar vi ogräs ? 
Ett långt inlägg om violer.
Den  vanligaste definitionen, tror jag, är när en växt  envist förökar sig trots otaliga utrotningsförsök oavsett om det handlar om en trädgårdsväxt eller vildväxande växt -ickeönskade tuffingar som intar lömskt vårt paradis likt den berömda ormen...;-)
Jag har många sådana oönskade, så som liljekonvalj, maskros, groblad, åker-och ängsfräken, örnbräken...pust! Ja, ni hör vilka plågor som jag har att brottas med. Alla har de djupgående rötter och alldeles omöjliga att utrota för gott. De flesta av dessa sprider sig dessutom  med både rötter och fröer, förutom ormbunken vars sporer sprider sig med vinden och ingen plats är för trång eller mager för dem. Rötterna går att förstöra genom att trampa på bladen vid basen så att de bryts, men inte går av. Då försvinner just den plantan så småningom, men då har miljoner sporer hunnit hitta nya groplatser....
De flesta ogräsen  går att hålla  på en acceptabelt nivå, men att bli av med dem för gott går inte.  Naturens vilja är oändligt mycket starkare än alla mina ambitioner och arbetsinsatser.
Vissa ogräs har jag dock blivit kompis med så som kirskål. Ett vackert ogräs som går hålla efter någorlunda.
Men de tre sista åren har jag fått ett gissel som man inte kan tro ska vara något större problem. Men, den är en lite djävul i väna, vackra "kläder", nämligen purpurviolen  (Viola riviniana 'Purpurea'  syn. V. labradorica 'Purpurea' ).

Efter ett par år har en planta utvecklat ett ohyggligt rotsystem. Råkar den då ha hamnat bredvid någon av mina älsklingar på berget, t.ex., så river den upp allt inom en diameter på 20-30 cm!
I rosbänken får den även riktigt djupa rötter som måste grävas och grävas...för att få upp!
Hur kan något så vacker vara så vidrigt?! Kanske bara ytterligare ett bevis på att Naturen och jag tänker  och tycker olika....?...;-)))!
Och kan Du förstå: Jag älskar violer!
Har inte tagit en enda bild på  purpurviolen, men googla om Du inte vet hur den ser ut!
Även andra violer tycks gilla min trädgård, men de är hyfsat lätta att ta bort där jag inte vill ha dem.
Rosa sandviolen poppar upp lite varstans. Jag rycker bort den där den blir "too much"

Denna vita fjärilsviol förökar sig ohämmat - men åker väck där den inte platsar

Luktvioler tar jag upp och placerar så att jag kan känna deras doft och njuta av dem i ögonhöjd.

Luktvioler är verkligen stora favoriter för mig på vårkvisten! Vilka glädjespridare!

Violer och penséer i växthuset april - maj

Molly lyckas jag aldrig övervintra. Den köper jag ny varje vår. Men, den blommar från tidiga våren tills frosten kommer om man klipper ner under sommaren av de långa revorna.
Jag klipper inte bort qallt på en gång utan pö om pö så att den blommar hela tiden.

HeHeHe står inte för skratt utan för Henrik Zetterlund, Henrik Sjöman och Henning Pettersson som samlade in violen i Kina 2008. Kul att veta, eller hur?

En endemisk art från Sakhalin och Hokkaido som blir fler och fler till min stora förtjusning.

Vet inte riktigt om den här har blivit en korsning mellan ett par olika arter eller om den bara ser lite annorlunda ut tack vare växtplatsen som är skuggig.

Här ser Du hur galen jag är i violer! Du, som läser min blogg då och då har säkert sett många av bilderna jag visar nu i våras. Men, jag räknar "kallt" med att du har redan glömt det ;-)))!


Har inte hittat något svenskt namn till denna populära viol, men kallas ibland för murrevsviol eller för australisk viol. Tacksam att odla hela sommaren från tidiga våren till frosten. Denna är lätt att övervintra frostfritt. Och den blommar nästan året om!


Kommer inte ihåg just nu vad denna heter. Den blommar nu och har gjort det hela sommaren.

Ja. Här var några av mina violer. Väna små varelser som väcker stora känslor av både förtjusning och aversion.

                                       
                                                           Ha det så gott och tack för titten!

måndag 18 augusti 2014

Japansk begonia
även kallad för frilandsbegonia.
Vet inte hur härdig den är men vågar inte chansa. Övervintrar den i källaren.
Den ger en lite exotisk känsla med de skimrande blommorna  i ett halvskumt hörn där inget annat blommar så här års. 
Om Du som läser detta inlägg har erfarenheter av den så vore jag väldigt tacksam om du vill dela med dig liiite av dem :-)!


                     Ha det bäst!
                      Tack för titten!

fredag 15 augusti 2014

Uttryck
är vad jag är ute efter när jag väljer växter eller kombinerar dem.
Precis som inom konsten har trädgårdar olika yttryck. 
I min trädgård vill jag få fram expressionistisk känsla i kompositioner - så som jag upplever det. Denna expressionism lever förstås på min nivå med mina begränsade möjligheter.  
Växternas "uttryck" betyder mer än "utseendet" - om ni kan förstå hur jag menar. Jag lägger också vikt vid hur olika växter "pratar" med varandra - har de samma "språk"?





Det mörka dras jag till för det är då som ljuset, när den tränger igenom blir vackrast.

Iår har jag utökat min "vänkrets" i trädgården. Förutom katterna så har en rödhakehona (Erithacus rubecula) blivit kompis med mig. Helt orädd kommer hon väldigt nära. Men, ser hon Willes runda huvud med morrhåren sticker den direkt. Wille är dock katten som gärna skulle snacka med rödhaken medan Maija är mörderskan.


Och, till sist: Så här ser det ut idag på min nya arbetsplats



       
               Ha en fin dag och tack för titten!

onsdag 13 augusti 2014


Berättelsen om kryddbusken
För ca 20 år sedan gjorde jag mitt livs första fröbeställning. Beställningen gjorde jag från Impectas katalog. Det blev några sommarblommor och några tomatfrön. men, jag ville också pröva något "svårt" utan att ha en susning om vad det skulle vara. Jag bestämde mig  i blindo. Blundade, öppnade häftet på måfå och pekade. Öppnade ögonen och kunde konstatera att jag pekade på en buske som heter kryddbuske, Calycanthus floridus var glaucus.
Vad spännande! En buske från Nordamerika som jag aldrig hade hört talas om och som så småningom skulle rota sig hos mig!
Sagt och gjort. Vet inte om det var rena nybörjarturen, men upp kom det några plantor (före digitalkamerans tid = inga bilder). Jag kände mig som  värsta botanisten - stolt över mina gröna fingrar ;-)))!
Den lilla busken fick växa i kruka i ett par, tre år. Men, när vi flyttade till vårt nuvarande hus fick den landa i "riktig" jord. Spänningen var olidlig om den skulle trivas på sitt ny ställe. Och det gjorde den. Med besked! Under årens lopp växte busken till sig och varje år förundrades jag över den spännande krydddoften som spred sig lite runt busken när man vidrörde den.
Ljusgröna, silkeslena blad i kombination med de kraftiga, rödbruna blommor.

Katastrofvåren 2013 dödade den.. Bara ett skelett av grenar fanns kvar. Inte en tillstymmelse till liv varken 2013 eller denna sommar. Jag lovar er att sådant känns i hjärteroten! Detta var min allra första "svåra" sådd som jag hade lyckats att få en buske att frodas ur. Kändes riktig jobbigt. Så i den milda graden att jag ville inte ta bort den. Den fick vara kvar som klätterstöd åt en storblommig klematis. 
Men, igår, när jag klippte bort mögelangripna aklejeblad får jag se något som fick hjärtat att börja sjunga! Min kryddbuske lever! Den är inte död! Det kommer nytt liv vid rötterna! Undrar hur länge det tar innan den har vuxit till sig till en blommande buske igen?
Nu kan jag konstatera att allt som var dött (och det var mycket!) våren 2013 har kommit igen. Mödosamt, men ändock!
Visst är det fint med sannsagor? Berättelser ur verkliga livet om överlevnad. Om Livets seger!



Så här ser de nya skotten ut! De kommer från roten. Kanske har den här extremt långa sommaren varit till hjälp. Vår "sommar" började i början av april.



                               Tack för titten och ha en bra dag!!

måndag 11 augusti 2014



Sommaren mognar

...och! Våga inte kalla augusti för "höstig" eller "höst" ;-)))!
Den heter SENSOMMAR! ;-)))!

     Ha det så fint i sensommarmognaden med dess dofter och färger!

lördag 9 augusti 2014



Lyckopersika eskalerar ;-)!
Nej, vet ni vad? Jag skojar bara ;-)))!
Detta är mitt sätt att försöka komma ihåg vetenskapliga namn, vilket i detta fall är 
Lycopersicon esculentum (syn. Solanum lycopersicum), d.v.s. tomat.
Sorten jag försöker beskriva här heter 'Indigo Rose', "mirakeltomaten" och snackisen när vi sitter i växthuset med gäster.

Denna svarta skönhet smakar underbart när den verkligen är mogen, vilket den är när färgen börjar skifta ordentligt till orange och den släpper  med lätt ryck.
Den är utvecklad för att ge en högre dos av antioxidanter än vad en vanlig tomat gör
Läs den spännande historien om denna supertomat här.


Skördar man den för tidigt blir smaken lite syrlig och vattnig. Smaken utvecklas bäst när den är solvarm. Den karaktäriska tomatdoften är så stark när man skär den itu att den sprider sig i hela växthuset av en enda tomat.


När jag googlar på den får jag "veta" att den är plommonstor eller att den är en cocktailtomat.
Inte då mina i varje fall om man menar våra trädgårdsplommon. Mina är dubbelt så stora  om man inte menar de där stora plommonen som man kan köpa i affären. Och definitivt större än cocktailtomater.
För att 'Indigo Rose' skall utvecklas optimalt krävs nästan en sommar som denna, d.v.s. mycket sol och värme.

Men, visst har jag en äkta "lyckopersica" alltså riktig persika också! Även denna krukodlade varianten kräver en sommar som denna för att ge så här fin frukt - dock inte mogen ännu.

Min lilla planta på ca en halvmeter hög ger 10 persikor! Många har ramlat av under sommarens gång, men jag är mer än nöjd! Det blir väldigt spännande att få smaka så småningom!

Urnan bredvid är Vaso Olivo från Cadabra Design. Persikorna sitter under bladen så att de syns inte i bilden.

Ha det så gott så länge och tack för titten!

ps
Ylva! Om du läser detta inlägg så "hör" av dig med en liten kommentar! Det vore så kul för mig! 
                               
                       

söndag 3 augusti 2014



Sträng, principfast uppfostran
av perennrabatter ;-!
Bra eller mindre bra? Det är frågan.

Jag har haft principen att inte klamra mig fast i vattenslangen bara därför att det råder lite torka. Det är bättre att  rötterna letar  djupare i jordlagren och plantan blir på så sätt starkare. Denna "uppfostran " gäller etablerade växter.
Men, i år har jag väntat för länge med bevattningen. En del blommor gråter av törst och då utvecklas de inte optimalt. Blommornas storlek och färg blir lidande. 
Visst har jag vattnat alla nyplanteringar,  växthusplantor och krukor ute. Men, igår fick även  de törstande, gråtande perennerna en riktig omgång av livgivande vatten.

Hortensior är en av mina favoriter i kruka och på friland. Jag har lyckats att berika mig med många olika sorter . Här en underbar sort för krukodling.



En annan hortensia med små blommor, sirligt växtsätt och under metern hög är denna, ljuva som fyller fint sin plats i rabatten utan att se så "träaktigt buskig" ut - om Du förstår hur jag menar ;-))!.
Den gula solhatten (Echinacea purpurea) i förgrunden heter 'Cheyenne Spirit'
Hög-och sensommarfavorit är även flox. En fantastisk mångfald av färg och form hittar man bland denna trädgårdsväxt.
Här en favorit.

Rabatterna ser inte så frodiga ut som de brukar så här års. Det ser  bedrövligt ut på sina ställen.


Sommarens medelhavsklimat gör att att Nerium oleander m.fl. subtropiska växter trivs som aldrig förr. Dock får man inte glömma att vattna de som växer i krukor. De vita små blommorna tillhör Pelargonium australe. De ljusblå i förgrunden är blå parasoll  'Blue Lace', en ettåring.
                                   Undrar när vi får uppleva en sommar som denna igen?

                  Ha det gott och tack för titten!

Sidvisningar förra veckan