måndag 27 februari 2017












"En allvarligt menad trädgård är alltid mycket privat. Den blir till slut ett lätt avläsbart självporträtt."
(Lust och fägring, Karin Berglund)

Visst ligger det mycket i det?  Är det inte just mötet med både trädgården och dess skapare som gör trädgårdarna så intressanta?
Som besökare möter man inte bara trädgårdens växter och dess utformning och design, utan även "själen" till dess skapare redan innan man träffat personen.
Själv har jag försökt att uttrycka det privata och känslan av vilket intryck en trädgård förmedlar i ord i ett par inlägg under åren. Karin Berglunds poetiska språk lyckas dock så mycket bättre med formuleringen.
                                   Detta är - för mig ska jag säga - något viktigt. Andra, med andra bakgrunder och erfarenheter i Livet tycker kanske inte alls att det är något särskilt intressant att fundera över vilket "självporträtt" man förmedlar. För de flesta kanske är det bara ett "take it or leave it".
                                   Dock har inte jag haft turen att få den där självklara identiteten. Det har varit stundtals ett hårt jobb att hitta mig själv och att gilla det jag ser. Då kan jag bli lite konfunderad och ibland riktigt sårad av att bli sedd som någon jag inte själv känner igen mig i. Och, dessvärre, väldigt lätt att få min självbild ur balans.
                                  Livet är en spännande resa och vi får och har olika förutsättningar under denna färd, som sagt. Resans gång syns både i oss själva och i våra trädgårdar. 
                                  När jag har gett mig i kast med utformningen av min trädgård har det skett i "blind kärlek" till den jordplätt som jag fått. Just då har jag inte tänkt på vad andra andra ska tycka eller tänka, eftersom det handlar om passion. Har bara velat att resultaten ska likna någon av de otaliga bilder som huvudet är fullt av och hjärtat klappar för.  Älskar olika biotoper och olika trädgårdsmiljöer och jag vill ha dem alla. På 800 kvadratmeter...! Om resultatet blir självutlämnande, vilket man får nästan tro enlig K.B. definition av den privata, allvarligt menade trädgården, är det ju inte så förvånande om jag ibland tvekar att öppna den för andra. För den är allvarligt menad trots spontaniteten. 
Men det finns  också de som går tillväga i sin trädgård med en skiss som mall. Kanske handlar det om en mer återhållsam och kontrollerad passion, ett resonemangsäktenskap, kanske? Jag tillhör inte denna beundransvärda skara trädgårdsskapare. Vi är olika och funkar olika. Jag gillar blandningen.
                                 När jag läser igenom vad jag nyss skrivit, slår mig tanken: Kanske tar jag både min trädgård och mig själv på för stort allvar...? Vet inte. I min hårt tillämpade självbild har ändå humorn en plats. Utan den skulle det blivit ännu tuffare...
Ja. Detta inlägg är inget för den som har lite bråttom eller för den som inte gillar att "filosofera" ;-). Själv vill jag syna trädgården från många vinklar. Denna är en av dem.


                        Självporträtt ;-)

                          Ha en strålande dag!

fredag 24 februari 2017





                                        Månadens bild-
alltid lika spännande att utforska vad som händer under året - månad efter månad när det gäller ljus, temperatur, naturens skiftningar, trädgårdens mognad och växthusets aktiviteter samt min kära Krukträdgård med showbordets pynt.
                        Jag har ju valt att framförallt visa vad jag hittar på att pryda showbordet med under årets månader. Lite "töntigt", men det bjuder jag på. En av få fördelar med att ha kommit upp i åren är att man kan "bjuda" på lite töntighet 😁. 
                         Men just nu måste jag även visa min ljusmätare, d. v. s. hur långt solen räcker upp i skogen. Under november, december och januari orkar solen inte lysa in i skogen, solen ligger alldeles för lågt. Men nu når strålarna halvvägs trädstammar och ända upp i björkars höga kvast! Jag känner så'n glädje att hade jag en kropp som skulle tillåta mig att skutta runt i pur glädje skulle jag absolut göra det. Nu får jag dock nöja mig med betydligt lugnare glädjeyttringar - och det går bra, det med.


Och så show- eller pyntbordet.
Än är en del nätter under nollstrecket och då vill jag inte äventyra växters väl och ve. Har på bordet precis så mycket att när temperaturen faller på några minus tar jag in dem innanför ytterdörren över natten. På dagarna har vi haft plus ett bra tag nu.
Det är roligt att försöka få till det med något snyggt. Ibland är jag någorlunda nöjd själv - ibland inte. Om jag är nöjd den här gången återstå att se. Det brukar ta ett par dagar innan jag ser sådant som stör...
Viburnum x bodnantense 'Charles Lamont' har jag drivit i blom.
Gillar få tidiga blommor. Tänk om någon förvirrad humla eller bi tittar ut i solen?

Den här vyn får representera månadens bild

För att få med lite mer av blomningen tog jag denna bilden inifrån.

Tänk att en övervintrad, nyfriserat prydnadsgräs kan göra sig så här fint. Den måste klippas kortare innan den börjar vegetera, men ännu ett par-tre veckor kan den få se ut så här (dock efter fotograferingen på ett annat ställe).

Ja, inte kan man tro att någon är så pratsugen som jag och hittar på att tjata om allt möjligt till ett enkelt litet tema: MånadsbildBlommig Fredag. Andra är kanske beskedligare?

                       Ha en go' helg!



onsdag 22 februari 2017





Kolla min häck....;-)
          Min tujahäck, alltså! ;-)


Först provade jag en trädgårdsmästare efter rekommendationer. Mejlade och skrev att jag behöver hjälp. Efter fyra dagar ingen respons på mejlet. Då skrev jag igen och fick till svar att hen inte trodde att det skulle vara nödvändigt att svara "på en gång"....???
Nähä. Då skrev jag till någon sajt som förmedlar den här typen av tjänster. Efter tre veckor får jag svar....????
Sedan mejlade jag till Tjörns Trädgårdar och fick svar efter fem minuter och jobbet är gjord efter fyra dagar!!! De' ni!
Det klingar som ljuv musik i mina öron när jag får veta att "Inga jobb är för små för oss"....
Än så länge försöker jag göra det mesta själv, men att klättra på stege och klippa häck på 2,5 m över havet fixar jag inte utan att riskera både liv och lem. Därför behöver jag hjälp med "småsaker".
Oj, vad jag är rädd om en kontakt som denna. Tack snälla, snälla Tjörns Trädgårdar!


          
Den kallas för Triumfbågen efter att en besökare namngav den ;-)
Den ska vara i nedre delen gles, därför gör jag den delen själv. Den övre delen behövde jag få hjälp.

Så gles att stammarna syns och bildar en kontrast till det gröna, glestklippta barret. Jag vill ge en känsla av spetsgardin...

Tack för titten! Ha det gott!

fredag 17 februari 2017


                 Alla häckar - har rätt många - ska klippas. Då får man inte ha ont i axlarna....
Avenbokshäck är nästan vackrast så här års. Jag bara älskar färgen...


                                   Inte utan min...
tro att det ordnar sig även i år med trädgårdssysslorna...
Mitt hopp om bättre väder än förra sommaren och att kroppen håller...
Och min orubbliga kärlek  till mycket, men i detta avsnitt till trädgården.
Utan tro, hopp och kärlek går det inte att leva, odla eller ens existera.
Jag har dessutom skapat mig en identitet med mottot: Trädgården som livsstil. Livsrytmen som trädgården bjuder från den tidiga vårens hopp om livet och blomstring till att allt går  till vila. Därför inte bara älskar jag årstiderna utan är helt beroende av dem. Hur skulle jag kunna längta så mycket efter ljuset om en  inte hade mörkret? Eller bli så omåttligt lycklig över de första snödropparna om allt blommade jämt? 
Trädgården och naturen är en förutsättning för mitt personliga välbefinnande. Min lilla skapelse, trädgården, "tvingar" mig på benen även då det känns motigt. Den ger mig också en självinsikt som jag inte kände till förut.

              
Alltså:   Inte utan min trädgård!



Tidigblommande står redan i startgroparna


Vilken otrolig glädje när några "svåra" sådder har klarat sig fint


 Att jag får ha mitt lilla plastväxhus i det stora av glas. Där inne kan ja förkultivera och...

...driva växter i blom i förtid. Här blommar sjömanshjärtat.

Men, trädgården sköter inte sig själv. Den kräver sin trädgårdsmästare och då måste man ha både hälsa och ork. Håller tummarna åt mig själv!
För trädgården viskar: "Inte utan min trädgårdsmästare...":-)  



Se fler bidrag i veckans Blommiga fredag: Inte utan min....

  Ha en superhelg! Och tack för titten! Utan Dig, som tittar in här ibland och även lämnar en kommentar, skulle det vara mycket tristare att blogga!
                  Så att: Tusen, tusen tack"

onsdag 15 februari 2017





                                Ett under av läkning
     En solskenshistoria som skiner i kapp med vårsolen

Någon gång i den mörka november köpte jag en Phalaeonopsis, som så många andra. Den skulle få stå på ett litet bord vid fönstret. En dag, när jag skulle vattna alla mina innekrukor genom att doppa dem vattenhinken råkade jag dämma till den fina, söta med handen. Stackars orkidén bröt "nacken". Uj, så svårt jag har att ta det där, när någon växt far illa på grund av min ovarsamhet.
Att skada en glad blomma mitt i den finaste fägringen kändes i hjärtat. Och, vad skulle jag göra nu då? Klippa av det avbrutna och ha det i vas?
Nej. Jag tog och pratade med den stackarn och bad om ursäkt för mitt klumpiga beteende ;-) (Nej, visserligen är jag lite tokig men ofarlig för omgivningen ;-))! - ifall du som läser detta undrar hur det står till egentligen...;-)!))
Ställde den misshandlade på fönsterbrädan bakom en hög fåtölj och lät den vara - i någon slags obeslutsamhetstillstånd. Kollade hur den mådde då och då. Den tycktes nästan oberörd av sin skada. Fortsatte att blomma och blomma...tills jag för några dagar sedan tog en riktigt ordentlig  titt på den "ledbrutna".
Jag blev häpen! Under det brutna stället hade en stödvägg vuxit fram. På den väggen håller även en ny stjälk att växa fram!
Liknande incidenter måste hända  i naturen också, vilket har förmodligen lett till  en överlevnadsstrategi. Idag får min vackra kämpe bo i "orkidéfönstret", fullt synlig.
Kan man någonsin få nog av solskenshistorier?

En av två övervintrade chileplantor får också står i orkidéfönstret.


                                       Ha det gott och tack för titten!


fredag 10 februari 2017


                                                     


                          I år ska jag

ruska om mig själv lite när det gäller odlingar och interiör i växthuset. Fler ätbara sorter och färre tomatplantor. Andra odlingskärl och ny färgskala på textilier.  Växthuset är lite av ett allrum under odlingssäsongen. Där vill vi trivas under  kyliga kvällar och regniga sommardagar, men också kunna skörda en del ätbart. Därför är det viktigt för mig att det är både praktiskt och tilltalande för ögat.. Hittills har jag inte varit så där jättenöjd. Det är framförallt odlingskärlen som jag vill göra något åt för att dels optimera odlingsytorna och för att få det mer estetiskt tilltalande. Det jag är ute efter kostar skjortan, vilket är helt obegripligt med tanke på materialet och utförandet. Får se om jag hittar sådant som jag har råd med....?


I ett par år har jag haft lite Indiska-inspirerad färgskala och textilier. Inte så tokigt, men nu vill jag ändra den
Växthuset ligger rätt fint i förhållandet till trädgården. Inte optimalt praktiskt men optimalt snyggt - om jag ägnar mig lite åt självskryt  - vilket är så "inne" nu ;-))


Förra året dominerade tomat-, gurka- och chileodlingarna. I år ska det bli även bönor, tomatpaprika, paprika och kryddor för att nämna några.


Heliotrop och pelargoner har jag både i växthuset och i Krukträdgården. Doften av heliotrop kan jag inte vara utan.

                               Vad andra ska hitta på att göra i år kan du läsa om HÄR

                                                          Ha en go helg!

söndag 5 februari 2017

                                 
Dvärgrododendron

Är väldigt förtjust i dessa låga bergssmycken. De är relativt långsamväxande. De som hunnit bli lite större i min trädgård har ca tio år på nacken. 
Många har ett japanskt ursprung och de tappar också bladen under vintern. Men, när vårens och försommarens sol börjar värma bryter både blommor och blad snart ut berghällens grå nyanser kläs i vitt, gult, rosa och blått. 
Min erfarenhet är att dessa är relativt tåliga och alla har klarat min zon 2-3. Till och med vårvintern och våren 2013, som dödade många ljungväxter (alla mina vårljung, t. ex.),klarade de sig.
Enda problemet jag har haft har varit en otrevlig svamp, klumpbladsvamp, Exobasisdium-svamp. De måste plockas bort så fort de visar sig och förstöras. Jag slänger mina i brännbara sopor.
Annars har de varit problemfria och klarat av alla möjliga vädertyper. Dock vattnar jag vid längre torka. Mitt berghäll sluttar och en del bergsbiotoper blir fort torra. Här följer en kavalkad av en del.
Lite blandat - både dvärgrododendron , rosenbräcka och smörboll'Alabaster' 

.
Några Primula och grusviva


          Som ren magi när berget blommar - även med annat än dvärgrododendron



I sortnamnet ingår "....Seedling" eftersom den är en fröplanta - alltså

plantan har drivits från frö. När det gäller hybrider kan man aldrig veta om avkomman blir exakt lik moderplantan.




En pampig dvärg, en utvald japansk form. Hos mig fyller den en plats på ca en meters bredd och ca 30 centimeter i höjd.

                            (campylogynum (white form) X racemosum 'White Lace'.)



En mycket låg dvärgform från Tibet

Föräldrarna : Rh keiskei ’Yaku Fairy’ x ludlowii.


Rh. telmateium: "Forest margins, Rhododendron thickets, rocky slopes, cliffs; (2700–)3200–3800(–5000) m. W Sichuan, C and N Yunnan." (Flora of China)
    Rh. impeditum:

"Mixed thickets, Rhododendron thickets, alpine meadows, open slopes; 2500–4600 m. SW Sichuan, NW Yunnan.(Flora of China)

VART HAR MIN BILD FÖRSVUNNIT?
Kan någon hjälpa mig att  förstå hur en bild försvinner från blogginlägget?








Gillar den här kombon skarpt!




En hybrid skapad av Peter Cox i Skottland
Japansk azalea som tros  ha sitt ursprung i en hybridiserad form av japanska Rh. kiusianum Makino.
 Denna har dubbla blommor och mörkgröna, glänsande blad. Rhododendron obtusum är en kulturform av azalea.

                                   Ha en fin vecka! Tack för titten!

tisdag 31 januari 2017




                         1872 objekt tas bort.....

Rensar, rensar bort "objekt" - det vill säga datorn på bilder.
Otroligt vilken massa usla bilder jag har. Så här gör jag när andan faller på...och det handlar alltid om ett par tusen bilder per städmanitillfälle. Min dator måste vara en supermaskin som accepterar sådana mängder skräp utan att strejka.
Ibland kan det ändå dyka upp någon bild som jag inte visste att jag hade och som verkar lite trevliga.


Hybridfjällsippa, Dryas x suendermannii är så fin  även när den har bildat frö.

Här måste flitiga fruars klubb jobba hårt när hela gräsängen har dessa vävfällorna ligger efter en natt precis överallt.

Undrar om den här klänningen kittlar på friarna

En mitella, utan svensk artepitet, är en riktig konstig växt. Tror inte att jag har visat den någongång - det finns liksom inte så mycket att visa. Den lever under en rätt anonym tillvaro och man måste veta att den finns för att se den. Ingen höjdare men "en snackis" om jag kommer ihåg att visa den.

En liljekonvalj har placerat sig strategiskt

Gillar färgkombon

Uttryck är viktiga för mig

Inte så illa
Här är en av mina stora vurm: Kontraster!

Som syns blir det en och en anna bild kvar...;-))

                     Ha det gott!

Sidvisningar förra veckan