Olivträden är ute än
Nu är november här. Årets "längsta" månad på den tiden jag slet med lönejobb. Numera går tiden så fort att även november är en kort månad.
Trädgården är inte riktigt så grå som den brukar så här dags. Headerbilden är tagen mot slutet av oktober och ser inte riktigt så färggrann ut idag som på bilden. Men nu behövs färg för boosting av sinnesstämningen så att oktoberbilden får leka november hos mig.
Olivträden är ute än och får vara det så länge det inte blir en sammanhållen kall period. Några frostnätter klarar de ute om dagen blir på plussidan.
Jag tycker om alla mina medelhavsväxter. När jag tänker efter så har nästan varje kruka en story som gör att man blir lite känslomässigt bunden till var och en. Jag är också en en personlighetstyp som är s.k. högsensitiv, vilket kan betyda att jag tar djupare och hårdare på sådant som andra ser en mer nyktert på. Jag vet några som har tröttnat på sina och låter frosten göra grovjobbet så att de blir lättare att slänga sedan...
Jag har två lite större olivträd. Det första fick jag för ett antal år sedan av maken som present på internationella kvinnodagen.Den borde vara betydligt större, tycker jag, men har kanske inte fått den optimala vården. Det andra olivträdet är "dottern" till det första och faktiskt kraftigare trots samma, rätt nonchalanta vård av mig... Jag tog sticklingar av moderplantan, mot alla rekommendationer. Jag använde rotningsmedel och i övrigt ungefär så som man gör med en rossticklingar.
Trädgården håller på att gå i vila.Fler och fler träd och buskar tappar bladen och lägger sig som en matta över mullen och gräset.
Fågelaktiviteterna är på topp - fröerna går som smör i solen.
Just nu känns det inget gott att vara ute. Har haft en långvarig, jobbig hosta - dock slapp jag äntligen lunginflammation - vilket jag har brukat få de sista tio åren. Ibland flera gånger på året. Men lite "grädde på moset" blev det med borrelia....
Har tagit in bougainvillean och oleandern in i vardagsrummet. Får se hur det går
under takutsprång...Det har gått bra i två vintrar.
"Dotterolivträdet"
Eukalyptusviden har många blad kvar
Så länge vi inte har snö, piggar det städsegröna upp.
Daggaster sträcker sina rödbruna grenar uppemot 180 cm i luften och klarar lite frost.
Dessa blad vill jag ha mer av. De tillhör förstås höstcyklamen Cyclamen coum. Den har blommat hela hösten med vita blommor.
Men ojdå! Ännu en omgång detta år! Otroligt. Tar nog in den så att blomningen inte fryser bort. Den här har kanske hamnat väldigt rätt: Oftast bortglömd i en kruka. Vatten bara godtyckligt när "trädgårdsmästaren" har lust eller kommer ihåg:-)
Har tappat räkningen hur många gånger denna trädgårdsaurikel, Primula x pubescens har blommat i år. Plockade in även denna lilla krukan igår p.g.a. hot om -6 grader i natt.
Inte finns det särskilt mycket att berätta om från trädgården just nu. Det är mörkt och kallt ute så att inomhus"trädgården" får skänka lite grönska och blomning.
Ha det gott!
Tack för titten!
Ta en titt även hos andra trädgårdbloggare i vår portal
Anja
lördag 12 oktober 2019
Vad finns kvar av växtligheten
efter sju kalla nätter?
Inte mycket, blir mitt lakoniska svar! De kalla nätterna följs av regn - en dödande kombo för trädgårdens veka växter.
Som tur var tog jag in en rejäl bukett blommor dagen innan frosten. Halva buketten är fräsch än idag.
Sedan lyfte jag in Bougainvillean för att se om den klarar att stå i fönstret inomhus. Efter ett par dagar tappade den hälften av blommorna, men den var så blomrik att det gjorde inte så jättemycket på utseendet.
Några krukor fick stå ute under fiberduk och har klarat sig.
Under de kyliga dygnen passade vi, maken och jag,på att roa oss inomhus: Ny färg på hallväggarna och nya innerdörrar och ny matta gjort av 560 petflaskor...tja, ett riktigt lyft för interiören. Förresten! Enligt Feng Shui är hallen det viktigaste rummet i ett hem...vårt blev äntligen hedrad som sådan...;-)
Sedan är jag av egenskapad "hävd" en krukväxtmänniska sedan unga år och inomhus skiljer sig inte märkbart från utomhus - så här års ;-) Om ett par veckor fyller min benjaminfikus 50 år hos mig...jämte sonen...!
Man skulle kunna uttrycka det som: Tiden går ;-)
En hållbar bukett från trädgården
Begoniakrukan har stått på altanen hela säsongen. Att de där små murbinkafröerna (Erigeron karvinskianus) hittar även i denna kruka - ja, hur?? Måste ha skett förra sommaren när själva plantan inte var så stor.
Nu har hela härligheten stått inomhus i ca 10 dagar och murbinkan ser inte ut att vantrivas. Ska bli kul att se hur länge den ser så här fin ut. Jag flyttade ut krukan bara för fotografering.
Ingen lättfotad objekt inomhus. Min, om ett par veckor, 50 år gamla benjaminfikus. Bougainvillean skymtar till höger. Extra svårt att fotografera tack vare altanen bakom fönstren.
Berget i höstskrud
Dessa väna penséansikten har hängt med sedan april i år.
Att krukodla stjärnflocka skulle vara en ren succé visste jag inte i försomras då jag planterade en kruka från Blomsterlandet. De blommar så här ännu. Bilden är tagen idag.
Ett stort bestånd av skuggliljor (Tricyrtis formosana) har jag på berget och beslöt mig att flytta en del i en vanlig rabatt. De flesta har vissnat ned men en tittar så nyfiket
Önskar alla en fin vecka!
Tack för titten!
Anja
Det finns fler trädgårdsbloggar att titta i
TrädgårdsPortalen
tisdag 1 oktober 2019
En välbehövlig bloggpaus
enda in i oktober
Jag kan ju inte påstå att just mina inlägg bland trädgårdsbloggar lämnar några större spår i trädgårdsvärlden. Men, när en person - som jag mycket väl känner igen på utseendet - utropar när hon ser mig: - Är det Anja?! Varför har du slutat blogga...? Då inser jag att långt ifrån alla lämnar kommentarer, men läser/tittar och uppenbarligen återkommer...
Ja, det gör djupt intryck på mig.
Och snälla, söta rara Du! Jag kommer inte ihåg just nu vad du heter, men glömde säga till dig att så klart kommer jag ihåg dig.
Ja, detta hände i söndags då jag gjorde min årliga insats för Botaniskas Vänner och delade ut beställda lökar för medlemmar. Stundtals kan det vara lite stressigt även om de lugna stunderna är fler.
Som sagt, nu är vi inne i oktober. Naturens och trädgårdens stora grand finale för året har börjat och i år verkar färgerna lysa starkare än någonsin - eller så har jag bara glömt hur de lyste året innan...;-)
Två års sommartorka har har skördat sina offer i trädgården. Mina höstgentianor har reducerats till ett par stycken. Jag hade en rätt stor matta av dem. Ändå var bergets växter högprioriterade i sommarens bevattningsinsatser. Alla Meconopsis verkar försvunna. Jag hade "hur många som helst" av den vanliga M. baileyi - inte en enda i somras...
Kanske har den här typen av förluster påverkat mitt bloggande. Jag tycker inte om att vara negativ egentligen, men det är lite svårt att upprätthålla entusiasmen när trädgården ändrar karaktär åt det artfattigare hållet...
OK, gott folk! Det kommer fler inlägg. Min ambition är en i veckan.
(Har inte listat ut hur jag kan lägga ut stora bilder med en gång. De blir bara 2/3 bilder om jag publicerar dem med "extra stor". Helt klart är det roligare att titta på stora bilder istället för små. Vill du, så kan du klicka på bilderna och då blir de roligare att se.)
Japansk skenkamelia, Stewartia pseudocamellia, levererar -som vanligt. I år, efter stormar, lite glest mellan bladen.Har för mig att denna bilden liknar de från förra åren. Jag borde försöka ta den från något annat håll....typ...;-)
Höstsilverax, Actaea silmplex 'Pink Spike'
"Fondtapet" på plank av vildvin. Sorten okänd.
Färgchock tillsammans. En liten japansk dvärglönn och palettblad.
Bougainvillea ar blommat sedan juni.
Önskar Alla en trevlig vecka!
Anja
Se flera inlägg i TrädgårdsFägring
måndag 2 september 2019
September
börjar med lite kyligare väder
Själv känner jag av annan slags kyla och tar en paus från bloggen. Får se om det blir fler inlägg och i så fall när.
Hittills har jag publicerat 1253 inlägg och en miljon 44tusen 300 sidvyer...! Under augusti 7320 sidvyer...Så "några" har ju ändå varit och kollat utan att lämna andra spår än i statistiken...:-)
Den här "ge upp"-fasen har jag varit i även förut och längtat ändå väldigt fort tillbaka. Man vet aldrig.
Ha det gott så länge!
Anja
Överskott av tomater blir hos mig till "soltorkade" tomater, fast i ugn. Här i ett lag av olivolja, vitlök och basilika, salt och peppar.
Nyligen planterade jag ett gäng vattenrotade basilikastjälkar i stor kruka och här håller rosmarinsticklingar att rota sig. Jag kan inte ha för många örtodlingar. är galen i dessa.
ps
Precis när jag är på väg att ge upp har jag fått en ny följare:-)!
Tervetuloa Karoliina!
fredag 23 augusti 2019
Förtvivlan!
Bränderna i Amazonas har blivit så omfattande att São Paulo mörklades av rök mitt under ljusa dagen. Forskare menar att eldsvådorna, i vad som kallas för jordens lungor, är orsakade av skövling – och Frankrikes president Emmanuel Macron kallar det för en internationell kris. Brasiliens president Jair Bolsonaro skyller på miljöorganisationer. Samtidigt fortsätter milsvida skogsbränder att härja även i Sibirien. /Sv, Dagbladet 2019-08-23
Har inget övrigt att tillägga
Klicka på bilden...hur svårt kan det vara?!
Skriv under!
Tack, för att Du bryr dig!
Anja
fredag 16 augusti 2019
Doftträdgården
Japansk konvaljbuske/träd
Det är minst sagt en upplevelse utöver det vanliga, att se ett träd som aldrig blommat tidigare - nu ha en fantastisk blomsterskrud. Det är mitt vackra japanska konvaljträd,
Clethra barbinervis, som efter mer än ett decennium nu äntligen visar vad det går för när det gäller blomningen. Blomklasarna är ca 15 cm långa och hela trädet är täckt av dem. (Är du intresserad av mer fakta - ta och klicka på länken)Hos oss lär den inte bli mer än ca tre meter hög, vilket den har uppnått hos mig.
Helt plötsligt inser jag att detta träd (buske från början)fått ytterligare en attraktiv dimension för mig. Från lite anonym statist till en stjärna, även om höstfärgerna har lyft den vissa höstar. Verkar nästan som om detta träd skulle ha allt!
Stammen, barken. De sirliga, tunna grenarna bärs av uppåtriktade kraftiga grenar med blomningen. Höstfärgen och sist men inte minst: Doften. Den sistnämnda kan vara både plus och minus. Doftkänsliga personer ska kanske undvara den, medan vi andra ser att doften är även insktsdragande.
Japansk konvaljbuske (mitt ex. är uppstammat alltså till träd)härstammar, så som namnet antyder från Japan, bland annat. Där är den en relativt vanlig buske/träd. Den föredrar något lågt pH ungefär som rododendron och vill ha skyddat läge med sol eller halvsoligt. På sina hemtrakter växer den på soliga, öppna skogsmarker och åsar.
Härdigheten hos oss är generellt till zon 3, men som alltid - hittar man bara ett skyddat, väldränerat men fukthållande jord kan den klara högre zoner.
Bladen får en mörkgrön ton på sommaren om den inte störs av för alkalisk jord.
Jag vet inte orsaken till varför den inte har blommat tidigare. Men, jag tror att förra sommarens sol och värme satt igång blomanlagen för årets generösa blomning. Kanske föredrar mitt lilla japanska träd soligt och varmt här hos oss för att vilja blomma. Eller vill den uppnå en viss ålder?
Kanske skulle detta kunna kallas för klaselikt knippe av blommor. Ca 15 cm långa.
Barken är sammetslen, flagande, i grå och rosa/ljusbruna toner.
Bilden är från 2018, en solig höstdag.
Höstskrud från 2018
Redan i mitten av augusti...suck!
Ha en go' vecka!
Anja
Se fler inlägg av trädgårdsbloggare i TrädgårdsFägring.
fredag 9 augusti 2019
"Sub rosa"
-i förtroende
Rosen, den älskade blomman, vars europeiska historia går till århundraden före vår tideräkning, anses som blommornas drottning och symbolen för kärlek.
Rosen föddes enlig vår västerländska myter av Afrodite. Men myterna varierar från tid till en annan och i olika kulturer.
Det finns en oändlig mängd litteratur om släktet Rose. Dessutom vet man med säkerhet att rossläktet har funnits på jorden i miljoner år...
Metaforerna om rosen har skiftat från olika kulturer och tider. En period i Rom som dödens och tystnadens blomma.
En ros i taket eller över dörren betydde hemligt möte, sub rosa, för romarna under en period. Sedermera övergick rosen till dekadensens och sedeslöshetens uttryck och de romerska männen bar rosenkrans på huvudet medan de drack vin för att minska alkoholens effekt.
Så småningom, under antiken, blev rosen istället en kyskhetssymbol för de kristna och speciellt för Jungfru Maria.
En annan legend, som låter fantasieggande, förtäljer hur den indiska guden Vishnu fann sin hustru Lakshmi i en jätteros med
108 stora kronblad och 1008 små!
I Persien var rosen föremål för legender och poesi. Det vanliga temat var kärleken mellan rosen och näktergalen.
Rosen lämnar visst ingen riktigt oberörd. Bland trädgårdsvänner varierar rosens status. En del vill ha hur många som helst - andra inga alls.
För mig betyder rosen den romantiska trädgårdens själ. Själv har jag inte strävat medvetet efter romantik, men visst märker jag att lite åt det hållet har jag ändå försökt. Har ganska många i krukor och även i rabatter.
Jag älskar den doftande rosen. Moderna rosor utan doft får vara för min del.
Rosens värsta skönhetsfläck är svartfläcksjukan...som trivs ypperligt i vår skogsmiljö...och som gör att min trädgård kan aldrig få det där romantiska skimret...
Dock klarar sig de krukodlade sig bäst.
Att en doftande, rosendraperade hög mur runt trädgården - gärna med häckande näktergal är min hemliga dröm, berättar jag för Er i största förtroende för att jag antar att även Ni har lite "konstiga" drömmar - drömmar som aldrig går att förverkliga. Muren runt trädgården i verkligheten skulle nog se märklig ut, men i drömmen är den något helt annat.
Lyssna gärna på denna estniska näktergalen från 40-50 talet, som sjunger om - näktergalen... Miliza Korjus
Den här skulle passa bra att klättra på en vacker tegelmur...
Har skrivit upp namnet någonstans...
En Kordesiiros som kan bli 3 meter hög om den får klättra. Den klättrar hos mig - från en kruka.
Ett litet urval av mina krukodlade rosor.
Ha en fin helg!
Anja
Se fler inlägg i
lördag 3 augusti 2019
🌻 Vanlighetens lov 🌼
Ingen "akademisk kvart" gällde på universitetet när man skulle skriva tentor på min tid. Sen ankomst ansågs som brist på respekt och uttryck för nonchalans. Av någon anledning - kommer inte ihåg vilken - kom jag några minuter för sent till en av mina första tentor. Inte på grund av orespekt eller nonchalans utan av någon godtagbar anledning. Jag hyste stor respekt för mina adjunkter och disputerade lärare och sen ankomst var rena mardrömmen. När jag anlände med andan i halsen till skrivningssalen,fällde Dr. Andersson följande kommentar: - Jaha. Dags att komma! Du, som kommer från folkens djupa led förstår väl inte bättre, med tydlig förakt i rösten och blicken. Det syntes tydligen redan utanpå från vilken samhällsklass jag härstammade.
Ja. Människor värderas olika, beroende på härkomst, religion eller hudfärg - ociviliserat nog.
Även växter värderas olika. En del är finare än andra. Det kan även jag köpa. Ju svårare att förstå och odla - desto mer värdefull och fin.
De vanliga, gärna lite spridningsbenägna, är som "folkens djupa led", lite föraktade av konnässörer och amatörer i den högre skolan.
Men, vissa överlevnadsstrategier är fördelaktiga på grund av deras livskraft, så som rotspridare som jag gärna planterar i utomhuskrukor. De kan stanna då ute året om. Eller fröspridare om de är lätta att dra upp från oönskade ställen.
Andra, som går att köpa i princip på vilken som helst gardencenter, får bilda stommen i perennrabatter. Deras främsta egenskaper är ofta att de kräver inte särskilt stora insatser av sin odlare. Förnöjsamt frodas de utan pjosk.
Vad skulle vi göra utan dessa flitiga, tåliga glädjespridare?
I och med jordens förändrade klimat, med överraskande väderförhållanden ska vi satsa ännu mer på de "vanliga", ur de vanliga sortimentens "djupa led". Där finns de tåliga, blommande växterna som våra pollinatörer gillar. Har man en bit jord att förfoga över är det ens plikt att se att där finns inte bara ögongodis för en själv, utan även mat till de väldigt små "munnarna".
Blandat kompott av "vanliga", lättskötta växter.
Både kejsarolvonet och rönnspirean stannar ute året om. Rönnspirean har invasiva rötter -fördel som krukväxt. Olvonets fördel är härdigheten.
Rar sak från turkiska Taurusbergen. Färgmix av dagglöken. Sprider sig långsamt när det gäller färgerna kanel, vit och rosa. De gula sprider sig villigt.
En riktig pollinatördragare är strandveronikakultivar
Som syns på bilderna lyckas jag undvika alla humlor, bin och blomflugor m.fl. pollinatörer trots att de nästan trängs i blommorna. Jag närmar mig för synligt och ljudligt.
Önskar Alla en fin vecka!
Anja
Länkar till trädgårdsportalen TrädgårdsFägring
söndag 28 juli 2019
"Ormen" i paradiset
Har bott länge i Sverige. Pratar hyfsat bra svenska. Har dock kvar en del kulturella "koder" att knäcka. Ibland får jag en känsla av att det är kulturfrämmande att berätta om vissa typer av problem - typ den jag ska berätta här om.
Jag går upp klockan 6 och börjar vattna. Först i växthuset, sedan krukträdgården och till sist låter jag två spridare gå antingen på berget eller i någon annan snustorr rabatt. Handbevattning tar dryga två timmar. Som ni vet vattnar jag från vår sjö.
"Gott så", tänker den som dignar under bevattningsförbud. Men, varje paradis har sin orm. Min är en granne med familj som inte gillar vad jag håller på med - eller mig för den delen.
Olyckligtvis ligger sjön på andra sidan vägen. Det innebär att vi måste ha en slang över vägen. Det finns en del tung trafik på vår lilla väg, så som Renovas sopbil och septitanktömningar. Slangen, om den ligger utan skydd, går ständigt sönder. Därför måste vi ha skydd för den. Det innebär att man måste bromsa in lite på hastigheten när man kör över den. Detta gör min granne vansinnig.
Jag går upp tidigt för att ta mesta möjliga hänsyn till grannen- de åker vanligtvis ingenstans på mornarna. Vid 11-12 kopplar vi bort slangen från vägen och sätter den på den igen sent på kvällen, så att jag kan börja vattna tidigt på morgon och när det finns knappt någon biltrafik.
Till saken hör att det är en bit att gå till den kopplade slangen vilket maken sköter om. Själv kan jag inte gå så långt och sätta på den. Jag skulle behöva vattna så mycket mer, men vågar inte.
Jag är rädd för denne, koleriske, gapande, gormande man och hans familj. Jag har, tyvärr, erfarenheter som gör att jag är kanske onödigt mycket rädd, men obehagen sitter i- bara jag hör hans steg i gruset. Det känns så konstigt att vara hatad av några som man inte ens känner. Själv har jag aldrig sagt ett ont ord till dem plus att vi gör för övrigt inget väsen av oss.
Det är bara att beklaga att man inte kommer överens grannar emellan.
Min trädgård mår - än så länge - hyfsat, men skogens björkar ser ledsna ut och börjar fälla sina gulnande blad. Min vackra kopparbjörk har fått rejält med vatten, men borde få ännu mer.
Väderprognoserna lovar rejäla skurar i veckan. Hoppas att det blir så.
Lite deppigt inlägg, men så är det i livet -
"I Never Promised A Rose Garden", Lynn Anderson, 1973
Kopparbjörken med sidenbark
Trädgårdsstormhatt i kobolt och i azur
Mamma brukade säga i "nödsituationer" , för att hitta en "kreativ" lösning att : - Man får torka bordet med katten.
Här får en piedestal vara växtstöd. Buskpionen har tappat balansen och behöver stöd.
Så här ser det ut när jag vattnar. Slangen går över vår lilla väg. Så fort jag är klar tar maken bort den och lägger den på sidan. Min tomt syns inte på bilden - den ligger uppför den branta backen.
Ha en fin trädgårdsvecka!
Anja
Ta en titt på trädgårdsportalen
TrädgårdsFägring
